Svampbob Fyrkant

Kusin Ninni fyller 8 år idag och ska ha maskeradkalas för klassen. Själv har hon tänkt att föreställa Svampbob Fyrkant så vad kan passa bättre än en tårta från Bikinibotten. Det är vanliga tårtbottnar med chokladfyllning och marsipan ovanpå.

Självaste Svampbob är gjord i MMF - lite smidigare än marsipan och helt vitt. Jag gör MMF själv genom att smälta ett par deciliter marshmallows i ett par msk vatten i mikron (cirka 20-30 sek). Sedan rör/knådar jag i florsocker tills det inte längre klibbar. Testa, det är roligt att jobba i.

Nu ska jag hoppa in i duschen tillsammans med lille H som varit mig behjälplig i tårtbakandet och därför ser ut därefter *s*

Baby shower

Igår hade vi överraskningsparty för Syster Yster. Kusin Pelle är beräknad om drygt två veckor men vi hoppas och tror lite till mans att han nog kommer tidigare. Som tur var höll han sig kvar över gårdagen i alla fall för jag tror kära syster uppskattade initiativet :-)

Tyvärr har vår kamera tappat livsglädjen och vägrar fokusera på det goda i livet men jag tog en bild på tårtan jag gjorde med mobilen. En liten Pelle-bebis, några rosor och en haklapp blev dekorationen.

Ny skribent

Min älskade störste lille son har så mycket att berätta - precis hela tiden, alltid och jämnt. Häromdagen kände jag verkligen att mina öron behövde lite semester så jag tipsade om att han kanske skulle skriva dagbok istället. Men han har hört mig prata om bloggar och vi följer en blogg som en lika gammal flicka i Kurdistan skriver så han kom på att han nog också behövde en plats i bloggvärlden.

Låt mig alltså presentera Alfons Bok. Rätt upp och ner ur en snart 7-årings tankar, utan skiljetecken och stor bokstav men med berättarglädje och en och annan felstavning.
Mormor, farmor, Maggan, Agda-Magda, you're gonna love this :-)

Jag är inte bara mamma utan tandläkare också...

Ja, det är jag ju inte förståss. Tandläkare är jag bara rädd för, men...

Är just hemkommen från en mysig kväll med tjejerna i cellgruppen. Först var vi på Kreta och åt god och billig grekisk mat och sedan for vi till Y och åt marängbakelser och drack en jättebalja kaffe (därför jag är klarvaken kanske???)

Vi träffas nästan alltid med barnen i släptåg i vanliga fall men för andra gången denna vecka kunde jag alltså sitta med vänner och prata ostört. Och det är sådana gånger det kommer fram att vi inte bara är mammor utan vi har en hel del annan klokskap i oss också.

När man aldrig hinner prata till punkt i ett ämne utan att bli avbruten eller när halva sällskapet är sysselsatt med att snyta näsor, trösta ledsna småbröder, hindra någon från att klättra i gardinen osv ja, då är det lätt att samtalet hamnar i vällingträsket. Man pratar om barnen och det som händer runt omkring men kommer inte så mycket längre. Ikväll har vi diskuterat politik bland annat och debatterat föräldraledighet, sverigedemokrater, valfrihetsreform med mera. Så roligt, givande och intressant.

Ett ord i rättan tid

Sitter här i köket och njuter av stillheten. Ska snart plocka ut ett par stekar ur ugnen men de är inte riktigt färdiga ännu.

I morgon ska jag ordna lunch åt nästan 20 stycken hungriga bibelskolelärare och jag har haft en lite trilskandes äppelkaka i ugnen som inte ville stelna - därför är klockan lite sent. Innan maken gick och knoppade tog jag tillfället i akt och pustade över att jag också gärna krupit ner under täcket. Han påminde mig då om det som står i Matteusevangeliet 10:42 Och den som bara ger så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små därför att det är en lärjunge - sannerligen han ska inte gå miste om sin lön.

Tänk att Gud ser när jag står och hackar persilja, kavlar marsipan eller reder sås och han tycker det är så viktigt att han lovar att han ska ge lön för det. Jag är definitivt ingen talare som trivs att stå på scenen och sjunger gör jag hellre än bra. Så underbart att få välsigna andra med det som jag kan istället och veta att det också är betydelsefullt.

Just nu inför skolavslutningar och sommaruppehåll är det mycket olika saker som händer men med det bibelordet i bagaget känns det lätt att lyfta ögonen och se lite längre än till närmsta grytlock.

Man borde inte sova när natten faller på

Jag skrev visst tidigare att jag skulle sova efter gympan.
Säkert en bra idé men planerna ändrades.

Det blev Ladies night out istället. Syster Yster, Agda-Magda och undertecknad gjorde stan osäker. I sanningens namn ska jag väl medge att så värst osäker blev den nog inte. Med en höggravid kvinna i följe går det ganska lugnt tillväga och vi åt en fantastisk middag och pratade massvis. Kött, Kök & Bar serverade som vanligt mat i absolut toppklass och sällskapet var också i absolut toppklass. Jag är så tacksam och glad att dessa två underbara människor finns i mitt liv. Att få prata ostört och faktiskt kunna prata färdigt om ett ämne är vi inte direkt bortskämda med... En lyxig kväll indeed.

Avslutade sedan med att cruisa förbi slottet för att se om japanska kejsarparet ville hänga med på en kvällsfika men vi fick inget napp. Såg dock ett antal pingviner och festklädda damer vandra ner mot staden. Verkar som att de hade trevligt i alla fall

Carl von Linné

Grattis på 300-års dagen!

Så där, nu är det skrivet.

Det går liksom inte komma undan Linné den här veckan, i alla fall inte om man bor i Sveriges fjärde största stad. Hela city är som en enda stor blomsterrabatt och i stadsträdgården blommar 10.000 tulpaner. Dagen till ära är till och med gågatan omgjord till en 500 meter lång gräsmatta med 301 urnor med löjtnanshjärtan och stationsplanen kantas av palmer och papegojblommor. Lite småcoolt :-)

Gårdagens eftermiddag tillbringade jag och mina 4 lärjungar (hade Linné kan väl jag också...) på Vaksala torg där det är Kunskapsmarknad i dagarna tre. Istället för en vanlig marknad är det här alltså en satsning för vetgiriga där man kan lära sig om djur, natur, miljö och vetenskap - allt i Linnés anda. Roligt hade vi och det fanns något för alla.

För egen del tilltalades jag mest av den fantastiska maten från Glade Bonden. Två kockar bjöd på smakportioner av dinkelsallad och en bit biff, perfekt grillad och helt fantastiskt mör. Önskar att jag kunde tagit hem dem. De kunde få bo på balkongen och grilla åt oss hela sommaren.

De två minsta och kusin E roades storligen av att smälla såpbubblor och att klappa lammen i Jällaskolans tält. Plantera solrosor var inte heller fel och de for hem med händerna fulla av ballonger, flaggor och vindsnurror.

Stora A fick prata med en från universitet om hur vulkanutbrott blir till, han gjorde stora såpbubblor, klättrade med stolpskor i telefonstolpe och kikade på vattendjur från Fyrisån i både mikroskop och på storbild. V i sin tur hittade sitt eget paradis i tältet med den fyndiga skylten "Fästingar suger"! Där stod han och kikade på dessa små eländiga parasiter i mikroskop och frågade en massa frågor. Sista gången han helt plötsligt var försvunnen när vi stod och tittade på vulkanutbrottet gick jag direkt dit och de sa då att han var deras trognaste besökare...

Idag ska vi på gympa (har hyrt hela gympasalen igen) och sedan ska jag hem och sova. Gjorde tårta halva natten som gick. Mer om det sedan.

Tusen nyanser av grönt

Det är så vackert nu att jag nästan tappar andan. Tänk att det kan finnas så många olika skiftningar av grön.

Grön - denna den vackraste av alla färger. En färg som gör mig glad och lugn. En färg som andas liv och friskhet. Den är liksom lite krispig...

Och nu exploderar naturen i alla varianter. Om ett par månader är allt jämngrönt igen men än så länge skiftar allt i en fantastisk palett av grönt, brutet av en och annan rosa eller vit bomullstuss av blommande fruktträd och buskar.

Grönt är verkligen skönt

Blandade småhopp

Lilla A: "Mamma, idag ska jag inte mördta dig"

Mammas tankar rusar - vad säger hon, vet min treåring vad det är och det vill jag inte att hon vet men vad menar hon egentligen och det var ju bra att hon inte ska iofs men hur kan hon veta vad det är...

Mamma: "Förlåt, jag hörde inte vad du sa" Hoppas jag hörde fel
Lilla A: "Jo idag ska jag inte mördta dig mamma men kanske imorgon" Det här låter inte bra
Mamma: " Jaha, kanske imorgon säger du... Men hur har du tänkt att göra det egentligen"
Lilla A: "Jag ska ju använda den här (håller upp tumstocken) det är ju med den man mördtar hur lång man är" Puuuh


Vid matbordet idag pratades det om kärlek. V är inte riktigt inne på den idéen ännu ...
"Alltså, om någon blir kär i mig någon gång då ska jag ... hmm, då så ... ja, då ska jag prutta på henne!!!"


Lilla A kommer gående med plågad min och handens baksida tryckt mot luggen.
"Mamma, jag har så ont i stekpannan idag"

Rättvisepatos

Lilla A var mäkta irriterad i eftermiddags över orättvisan att storebror A varit på kalas och fått godis och hon fått vara hemma och "bara" äta glass.
"När jag fyller år då ska alla mina vänner få lika mycket. Lika mycket godis ... glass och ... hmm... och våtservetter..."

Verkar vara ett renligt släkte som växer upp.

Berättelsen om W

Idag är det Wilhelminas 8-årsdag. Åtta år har gått sedan jag låg med henne i famnen för första och sista gången. Åtta år med mycket lycka men också sorg och saknad.
Det kan tyckas som en lång tid men stundtals känns det som igår...

Detta är berättelsen om vår lilla Wilhelmina - skriven hösten 1999

För fyra och en halv månader sedan förlorade vi vårt första barn, en liten flicka som heter Wilhelmina.
Vi blev med barn i december 1998, precis som planerat, ett år efter vi gifte oss (gjorde gravtest fyra dagar innan vår första bröllopsdag). I början var jag orolig och rädd för missfall för jag hade flera i min närhet som fått sena missfall och därför var det underbart att få höra Knottis (arbetsnamnet) hjärtljud i v.14. Nu visste vi ju att det fanns någon därinne. Så kom ultraljudsdagen, äntligen skulle vi få se det lilla underverket. Vi skulle göra ett utökat ultraljud för T:s äldre syster och en brorsson har tyvärr båda dött pga ryggmärgsbråck och avsaknad av skallben. Då det kan vara ärftlig skulle vi göra en extra koll, bara för säkerhets skull.
När läkaren började undersöka magen förstod vi snart att något var fel. Det fanns inte några tecken på ryggmärgsbråck eller något som kunde ha med den ärftligheten att göra men vårt barn hade en enorm svullnad på huvudet och längs ryggen. Dessutom syntes ingen magsäck, njurar eller urinblåsa utan där fanns enbart en stor vätskeansamling och trots att jag var i artonde veckan var barnet inte större än om jag varit i vecka tretton. Allt tydde på att Knottis hade en grav kromosomskada och att vår bebis skulle dö innan förlossningen.
Det var fruktansvärt, det kändes som om någon knuffade mig ut för ett högt stup och jag visste inte hur jag skulle landa. Jag kan fortfarande känna känslan hur jag låg där och kved och tittade på skärmen där det lilla hjärtat tickade. Vad menade de, skulle jag aldrig få hålla min bebis och höra det första skriket…
Vi fick en timme för oss själva i ett eget rum där vi satt och grät och höll om varandra och försökte ta till oss det ofattbara. Efter det var det dags att fatta beslut om hur fortsättningen skulle bli.
Vi valde att inte avbryta graviditeten. För oss kändes beslutet naturligt även om det var jättetungt. Vi insåg att vi ville ge den lilla därinne varje chans vi kunde. Det var inte så mycket utifrån att vi hoppades att allt nog skulle fixa sig till slut eller att vi trodde läkarna hade fel. Men oavsett om det här lilla pyret inte levde mer än en vecka till så visste vi när vi såg hjärtslagen på monitorn att vi inte kunde avsluta livet redan idag.
De första veckorna efteråt var hemska. Även om jag kände att jag inte själv kunde avbryta graviditeten önskade jag ju bara att allt skulle vara över så att livet kunde gå vidare. Jag mådde fortfarande illa både morgon och kväll och det kändes så orättvist. Magen som började puta ut mer och mer var som ett växande hån. Jag grät så fort jag såg mig i spegeln.
Tack och lov hade jag en underbar barnmorska och en kurator som hjälpte mig mycket. Även om jag ibland tyckte de var okänsliga och inte alls förstod så kunde jag med deras hjälp så småningom börja glädjas igen åt att vi var med barn. Att känna de små försiktiga rörelser hon gjorde några gånger och se magen växa var värt varenda tår. Jag var så stolt och lycklig mitt i allt det ledsamma, vi skulle ju faktiskt bli föräldrar oavsett omständigheterna.
Under veckorna i april och maj läste jag allt jag kom över om par som förlorat sina barn och det hjälpte mycket. Jag grät och läste och pratade och ältade. Tillsammans planerade T och jag hur vi skulle göra när barnet dog, t.ex bestämde vi att om det blev innan v.30 skulle vi ta farväl ensamma, bara vi, efter v.30 ville vi ha en riktig begravning osv. Det var skönt, trots att det kändes absurt att läsa om förlossningar och tips om minnesstunder samtidigt, men vi visste ju att vi var tvungna att ta oss igenom både och.
Både är vi så glada att vi tog beslutet att behålla henne. De veckorna hon levde efter ultraljudsbeskedet gav oss tiden att hinna greppa vad som hänt och kunna förbereda oss på det som låg framför. Tack vare den tiden blev vårt välkomnande och vårt farväl av vår flicka precis så som vi ville ha det.
Den 12 maj när jag var hos barnmorskan för att lyssna på hjärtljuden var det bara tyst.
Vårt barn hade dött.
Två dagar senare efter 25 fullgångna veckor, föddes vår dotter på sin mormors födelsedag.
Jag blev igångsatt på förmiddagen och fyra timmar efter första värken höll jag äntligen vår Wilhelmina i famnen. Det gjorde fruktansvärt ont fram till att det var dags att krysta men sedan gick det lätt för hon var så liten, 22 cm bara och hon vägde inte mer än 350 gram. T fick klippa navelsträngen, precis som vanligt och sedan lämnade de oss ensamma för att i lugn och ro få vara med vår lilla flicka. Det var så konstigt, under veckorna som gått trodde jag att detta skulle bli det tyngsta av allt. Jag hade sett framför mig hur vi skulle sitta där med barnet i famnen och gråta. Men faktum är att när jag tänker tillbaka på förlossningen så är det bara ljusa minnen. Äntligen fick vi se henne och hålla henne och det kändes så naturligt och rätt. Ett par timmar senare kom min familj upp och fick träffa Karin Wilhelmina och dagen efter kom svärmor också. Innan förlossningen trodde jag inte att jag skulle vilja att några anhöriga kom men det kändes så riktigt.
Det svåraste var när det var dags att säga hejdå för sista gången … men vi tror att en vacker dag får vi träffa henne igen i himlen. Till dess har hon det så mycket bättre än vad hon någonsin kunde ha det här.
Tiden efteråt har varit fylld av sorg. Trots att vi var väl förberedda och att det till viss del var en befrielse att hon slapp att födas med alla de skador hon hade, har det varit fruktansvärt tungt. Det tar tid och ork att arbeta sig igenom sorgen men vi har bestämt att det är bättre att ta det nu än att skjuta den framåt. Förr eller senare hinner den upp oss i alla fall. Och dag för dag så blir livet lite ljusare och lättare. De riktigt tunga dagarna dyker fortfarande upp men det blir längre mellan varven och det är inte lika nattsvart längre. Livet börjar återgå till det normala även om det är ett helt annat normalt än innan.
Trots all smärta och saknad är vi så glada för Wilhelmina. Även om tårarna rinner så skulle jag aldrig vilja vara utan henne. Om vi aldrig skulle få något mer barn så har vi i alla fall vår dotter, även om hon inte finns hos oss här.

Tears in heaven

Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would it be the same
If I saw you in heaven?

I must be strong
And carry on,
'Cause I know I don't belong
Here in heaven.

Would you hold my hand
If I saw you in heaven?
Would you help me stand
If I saw you in heaven?

I'll find my way
Through night and day,
'Cause I know I just can't stay
Here in heaven.

Time can bring you down,
Time can bend your knees.
Time can break your heart,
Have you begging please, begging please.

Beyond the door,
There's peace I'm sure,
And I know there'll be no more
Tears in heaven.

Av Eric Clapton och Will Jennings

Imponerad

Lilla A sitter framför TV:n och leker med en häst. På Bollibompa börjar precis en lek där de visar upp tio saker och sedan plockar bort en och så ska man se vilken som försvunnit. Dottern kastar en förströdd blick mot rutan precis innan de vänder bort kameran och jag tror inte ens hon vet vad leken går ut på, än mindre att hon hunnit kolla vilka saker som ligger där.
Kameran vänds tillbaka mot trappen och omedelbart ropar hon "det ä' bollen".
Inte för inte som jag undviker spela memory mot mina barn...

Akut kärlek

Hälsade på hos lilla mammans Hallå Världen och fick syn på ett kort där kusin Boppe figurerar. Insåg just hur ofantligt mycket jag älskar alla mina syskonbarn. Puss på er mina fem underbara godingar. (Pelle kommer jag pussa så fort han behagar titta ut *s*)

Morgonlycka

att hitta två par likadana strumpor på en gång...

Noll flow

Varje dag bör vi helst uppnå flow åtminstonde vid ett tillfälle säger Torkel Klingberg i Svenskan idag. Ett tillfälle då man är helt koncentrerade och uppslukad av det arbete eller den uppgift man just utför. Detta är bra träning för hjärnan och behövs tydligen om vi ska fixa all information och alla intryck som svämmar över oss.

Idag är jag så långt från flow det går att komma. Trots att de yttre attributen är där - lagom stress, krävande uppgift, intellektuell utmaning - så lyser flow med sin totala onärvaro.
Min hjärna känns snarare nedsänkt i ett sirapsbad där den ansträngt försöker simma sig upp emot ytan. Jag är seg, rörig, okoncentrerad och håglös idag.
Denna stackars inköpslista kommer ingen vart. Huvudet svämmar över av champinjoner, fikonsalsor och kycklingben men jag lyckas inte få till hur mycket som ska handlas hur jag än bär mig åt. Märkligt hur vissa dagar kan bli.

Hoppas, hoppas, hoppas på en något högre energinivå imorgon. Att den finns där till helgen är jag säker på. Så pass bra känner jag mig själv. När det väl gäller och den riktiga pressen finns där spelar det ingen roll hur mycket eller lite jag sovit eller vilket datum det är.Då kommer flowet att vara allestädes närvarande men det skulle behövas i alla fall lite halvflow för att ta mig dit

Skrattkramp

Är helt andfådd av att sitta dubbelvikt i skrattparoxysmer som dessutom bör vara ljudlösa för att inte väcka den sovande skaran av små Lallamenbarn.
Ja, i själva verket borde jag arbeta hårt på att skriva inköpslistan inför helgens bröllop och det gör jag också - egentligen. Det var bara det att jag var tvungen att leta efter ett dokument i en gammal mapp på en gammal hårddisk och då låg den bara där... En sida jag sparade ner någon gång för snart fyra år sedan och som fortfarande är bland det roligaste jag vet.

Paris International är (var?) en turistbyrå som satsade på resor till Paris och rundresor i Frankrike. Något ljushuvud på deras firma kläckte idéen att spara tid och pengar genom att låta ett översättningsprogram översätta deras engelska hemsida till svenska. Resultatet blev oerhört komiskt och låg ute ett par veckor innan de plockade bort den.

Nikke Lindqvist har som tur är en cachad version utlagd här. Gå in njut av det fantastiska språket *s*
"EN värma god dag till du och mig tack själv för besöka vår tomt!
Om du er tänkande om besöka Paris och Frankrike du har grunda rätten ställe." eller "Minibuss göra en rundresa i Paris med hotell plocka upp och droppa bort."
Vissa saker måste man nästan översätta tillbaka till engelska för att överhuvudtaget få någon rim och reson i. T.ex. varför man ska åka på utflykt till Trevlig eller vad de menar med Vår spindelväv tomt.

Nu ska jag återgå till inköpslistorna men glöm inte - Minas, om du har din resa dadeln, du kanna göra reservringen rätt nu!

ps. Vill du istället skratta åt norrmän kan du kika in hos Anders Bloggblad och kika på norskt tunnelbyggande.

Premiärtur

Stora A fick en ny cykel igår. Ja, ny för honom alltså. Blocket står stadigt fast som vår bästa shoppingplats för cyklar, barnvagnar, bokhyllor osv osv
Nu kör han en treväxlad 20" blå killcykel och är så glad. När farmor, älsklingen och V hoppade i bilen tidigare för att sticka till Bauhaus och inhandla virke för lekstugerenovering - ja, då kopplade jag cykelkärran bakom min ickeväxlade, ickenya men dock blå cykel och så drog vi iväg. H och lilla A i kärran och stora sonen ivrigt pladdrande bredvid mig.
Vi cyklade runt här i samhället i trekvart och det är inte utan att det känns lite i benen nu. Men underbart härligt var det. Gav helt klart mersmak.

Nu ska jag ut och tända grillen så glöden hunnit bli fin tills stadsbesökarna är tillbaka

God paprikasås/röra

Fredagsmyset tog vi redan i torsdagskväll och tur var väl det.

Gårdagskvällen tillbringades nämligen mestadels liggande på en madrass inne hos lille H som vaknade var och varannan minut - alltid med ett vrål "MAMMMMMAAAAAA". Vid halvelvasnåret gav vi upp och så fort han bökat ner sig mellan oss i dubbelsängen snarkade han sig gott igenom hela filmen vi såg. (Har ni inte sett The Terminal med Tom Hanks så rekommenderar jag den verkligen) Resten av natten är tackochlov över nu så den behöver jag väl inte skriva mer om. Får säga som en mycket artig och försynt säljare vi känner när han fick frågan om han sovit gott. "Jodå, jag sov jättegott flera gånger..."

Tillbaka till maten i torsdags
Konsum (jaja, coop nära heter den förståss numera) sålde färsk rostbiff för 79 kr/kg. Trevligt nog hade de även slängt dit en massa rostasfiléer och de gick på samma pris.
Grillade varsin rejäl bit lite utbankad med bara vit- och svartpeppar och lite salt.
Färsk ravioli med tre sorters ost fick en skvätt grädde och en massa örter att gosa till sig i.
Till detta gjorde jag en enkel men väldans god paprikasås (sådär ja, där kom rubriken äntligen)
Grillade två röda paprikor i halvor på högsta värme i ugnen tills skalet började svartna och bubbla upp sig. Under tiden lät jag 7-8 vitlöksklyftor puttra sig mjuka i en rejäl skvätt olivolja.
Paprikorna fick svalna lite i en papperspåse och sedan gick det lätt att dra bort skalet. Vitlöken, oljan och paprikorna mixade jag sedan med mixerstaven och smakade av med lite salt.
Väldigt gott tillsammans med köttet, pastan och ruccolasallad

Entreprenörsanda

Driftiga och företagsamma är väl vad man få kalla barnen här på gården. Ikväll har vi sex barn här förutom våra egna. De sitter ute på altanen och målar teckningar med vattenfärg. V och stora A är redan klara med en kollektion och har hängt upp dem på i nyporna på varsitt tvättställ (ni vet en sådan här liten snurra för strumpor och underkläder). Nu står de ute vid vägen och säljer sina alster för en krona styck till vänliga förbipasserande och glädjen lyser i ögonen när de har sålt något som de dessutom har skapat själva.

Först sa jag att de inte fick sälja för jag är ganska anti när barn går runt och ringer på hos grannarna och vill sälja diverse pryttlar. Men sedan kom vi på att de kunde ha affär i lekstugan. Tydligen har de insett att kommersen blir lite dålig där men det känns okej att de står utanför staketet också. Folk har ju trots allt ett val att bara gå rätt förbi om de vill.

Dags att slå igen butiken för idag snart. Ett bad och kvällsmacka så tror jag de sussar gott sedan.

Ett hjärta - flera hjärtor

Lilla A: "Mamma, jag och Najje (lillebror H alltså) tycker du är jättedullig. Så du ska få en hel skål me' hjärtor"
Och det fick jag...
En hel skål och en mobilfodralsväska fyllda med hjärtor. Varenda löjtnanshjärteknopp hade de små godhjärtade ligisterna plockat av. Tanken var ju väldigt god!