Runt halvfem och fram till Bolibompadags blir den här Hemmamamman dagligen så sömnig så det finns inte Hela min kropp skriker att den vill lägga sig ner. Bara en enda minut!
Idag var jag med om något ovanligt och, tja, lite småpinsamt och tämligen skrattretande. Kanske en aning privat men det bjuder jag så gärna på...
Jag satt och SMS:ade till min syster och kände plötsligt ett behov av att uppsöka ett visst ställe. Tänkte att det var lika bra att ta med telefonen så kunde jag skriva klart där inne i lugnet på dass. Sätter mig, gör vad jag planerat och fortsätter att skriva...
*Ring* En telefonsignal skär genom öronen och jag slår upp mina ögon. Jag förstår inte var jag är, jag har ingen aning om hur mycket klockan är och till att börja med förstår jag inte ens att jag faktiskt sitter upp. Det brukar jag ju sällan göra när jag sover.
På golvet ligger min mobil med ett halvskrivet SMS där sista ordet består av bara de tre första bokstäverna. Mitt i tummen (dvs tum) slocknade jag och jag vet fortfarande inte om jag satt där 20 sekunder eller en kvart. Hur kan man?
Detta bevisar dock återigen att äpplet sällan faller så långt från päronträdet. En mig mycket närstående person lyckades faktiskt med konststycket att somna på toaletten när vederbörande hade gäster. Så intressant man måste känna sig som gäst - ena halvan av värdparet föredrar att snarka med huvudet mot handfatet mer än att umgås ;-)
Jag inser att ska vi ha gäster får de komma efter kl 19 för sedan är det ingen risk att jag törnar in på många timmar.
2 kommentarer:
ojdå..ha ha..somna på toaletten..då måste du varit allt bra trött. *fniss*
Fast det knasiga var att jag itne ens kände mig trött, vare sig före eller efter. För en gång skull hade Lilla H sovit flera timmar i streck på natten så det var liksom högst oväntat att slockna så där :-)
Skicka en kommentar