onsdag 13 maj 2009

Retromode eller?

Verkar vara mer än en modetrend som återanvänds i sommar. Alltfrån vippiga 50-tals klänningar, via stormönstrade 70-tals tunikor till haremsbyxor. Här hemma har något av barnen just återupplivat de hederliga gamla stentvättade jeansen. Öppnadetvättmaskinen och insåg att jag måste missat någon bralla med hela fickan full av småsten. Överallt trillar det runt grus och varje gång jag snurrar trumman klingar det till på något nytt ställe. Suck

fredag 8 maj 2009

Point of no return

Nu får jag inte välja själv ens. Han kör iväg mig, min käre make.
Fredagsmyset - ja, det får jag överleva utan för nu är det dags att göra situps och dra i den eländiga roddmaskinen... Visst är det lite lite lite synd om mig?

torsdag 7 maj 2009

Det blir en bra höst

Skönt att veta lite mer om hur hösten kommer se ut för barnen. Nu är det färdigt med lärare för 3/4 av barnaskaran och det känns så bra. V fortsätter med samma lärare som innan och både stora och lilla A kommer att få toppenfröknar.

Våren är här och svischh var den över...

Visst är det något konstigt med månadernas längd? På pappret, i teorin, ser ju februari ut att vara kortast men i praktiken ser det helt annorlunda ut.

Valborgsmässoafton dyker plötsligt upp som en härlig sprakande festkväll, precis när man börjat känna att nu äntligen är våren kommen på allvar. Det har varit ganska segdraget fram dit men nu är vintern över och nu ska det njutas av ljumma vårdagar och vitsippor i drivor.

Ledigt första maj och i år även andra och tredje men utan att man hinner förstå det har ytterligare en vecka hunnit att gå, om en vecka är det mitten av maj och det handlar inte längre om långtidsplanering när man börjar göra upp planer för avslutningsveckan. Häggen blommar, vart tog tussilagona vägen, kommer syrenerna vara överblommade innan skolavslutningen i år igen, klassfest, mer klassfest, avslutningstårta hit, avslutningstårta dit, sommarfester, födelsedagskalas som ännu inte hunnits med från i vintras, alla kompisar man lovat ska hinna komma innan terminen är slut, tackpresenter till höger och några till vänster, mera tårta, lite bröllop...

Nix, för mig är saken helt klart. Årets kortaste månad är maj - helt oavsett vad almenackan säger

tisdag 5 maj 2009

Packningsfascism

Jag är ingen speciellt pedantisk människa tyvärr (jaja, du behöver inte nicka så instämmande mamma *s*) men det finns ett område av livet där jag är fullkomligt rabiat ordningssam. När det gäller nerpackning av varor i affären kräver jag perfektion. Jag har mitt system kristallklart utarbetat och det skulle aldrig falla mig in att slänga ner ett fruset torskpaket ovanpå en klase bananer i en plastkasse...
Frusna varor måste alltid ligga i samma påse så det går snabbt att få in i frysen, mjölkpaket och liknande passar perfekt liggande i papperspåsar, jag packar inte ner saker med vassa hörn i plastkassar, brödet ligger alltid överst, tidningar placeras stående längs "påsväggen" osv i all oändlighet. Inte helt förvånande blir jag alltså milt frustrerad om någon annan rycker tag i min påse och helt utan planering och tanke börjar ösa i det jag handlat. Hela mitt inre skriker "låt bli" men jag vill ju inte avslöja att jag är världens värsta kontrollfreak på något så fånigt som hur man organiserar matkassens innehåll.

Häromdagen var jag och storhandlade med ett par vänner och de var färdiga i kassan innan mig. Så när mina varor börjar komma förbi kassörskan ser jag i ögonvrån hur de börjar lägga ner det jag handlat i påsarna, i mitt tycke helt utan urskiljning. Först säger jag lite fint att de inte alls behöver hjälpa till men med tilltagande desperation kan jag inte göra annat än att försöka låta bli att vråla NEJ och anstränga mig att så fort som möjligt få upp mina saker på bandet så jag kan ta över packningen och om möjligt reda upp katastrofen jag anar...
Tyvärr tror jag att jag inte helt lyckades dölja min frustration när jag drog upp kexpaket som hamnat under mjölken och demonstrativt la dem längst upp eller när jag nästan knuffades för att nå fram till glassen först... När jag kom hem kunde jag konstatera att jag var tvungen att packa upp alla sex påsarna innan alla frysvaror var på plats, brödet var lite tillplattat, bananerna något klämda men värst av allt var den stackars saften - längst ner i en stor tygkasse, under fem liter mjölk, hade flaskan helt enkelt ändrat form och fått korken mosad.

Jag erkänner! Jag är patetisk! Jag stör mig fortfarande så grymt fast det gått en vecka redan. Så larvigt och fånigt men jag ryser bokstavligt talat varje gång jag ser den deformerade saftflaskan... Det kommer dröja länge innan jag låter någon packa mina kassar igen.
(och om du nu undrar varför jag inte bad dem lägga upp varorna på bandet istället så jag kunde packa ifred så får jag väl till skams avslöja att jag har nästan lika svåra tvångstankar om vilken ordning som är den rätta där också. Vem vet, de kanske hade lagt upp riskakorna och äggen innan olivoljan och jättepaketet med tvättmedel ... en risk jag inte kunde ta *s*)

Lysande Stickan

Jag satte mig här i fåtöljen för ett par minuter sedan och började kika lite på bloggarna jag följer. Plötsligt fick jag en idé, som en blixt från en klar himmel dök en tanke upp i min hjärna. En fantastiskt enkel lösning på ett problem som både jag och många andra har kämpat med. En revolutionerande upptäckt helt enkelt.
Varför har ingen annan kommit på det här tidigare?
Hur kan det vara så enkelt?
Det är ju bara att...

... och just där insåg jag att jag somnat. Ögonen hade trillat igen och både problemet och lösningen försvann i samma stund som drömmen tog slut. Osis - jag kanske hade vunnit nobelpriset annars.