torsdag 7 maj 2009

Våren är här och svischh var den över...

Visst är det något konstigt med månadernas längd? På pappret, i teorin, ser ju februari ut att vara kortast men i praktiken ser det helt annorlunda ut.

Valborgsmässoafton dyker plötsligt upp som en härlig sprakande festkväll, precis när man börjat känna att nu äntligen är våren kommen på allvar. Det har varit ganska segdraget fram dit men nu är vintern över och nu ska det njutas av ljumma vårdagar och vitsippor i drivor.

Ledigt första maj och i år även andra och tredje men utan att man hinner förstå det har ytterligare en vecka hunnit att gå, om en vecka är det mitten av maj och det handlar inte längre om långtidsplanering när man börjar göra upp planer för avslutningsveckan. Häggen blommar, vart tog tussilagona vägen, kommer syrenerna vara överblommade innan skolavslutningen i år igen, klassfest, mer klassfest, avslutningstårta hit, avslutningstårta dit, sommarfester, födelsedagskalas som ännu inte hunnits med från i vintras, alla kompisar man lovat ska hinna komma innan terminen är slut, tackpresenter till höger och några till vänster, mera tårta, lite bröllop...

Nix, för mig är saken helt klart. Årets kortaste månad är maj - helt oavsett vad almenackan säger

2 kommentarer:

Marianne sa...

Helt enig, tänk om man kunde sprida ut majs alla göranden på resten av året, då kanske man skulle hinna njuta av våren också

Lallamen sa...

Ja, det vore inte fel. Man har ju rejält att göra i december också iofs men där kan man ju faktiskt välja själv att börja lite tidigare. Men man kan inte börja så i februari eller ha avslutningsfester i mars precis...