tisdag 31 januari 2006

Allt är Modernas fel

Det var hon som förledde mig så jag numera inte har tid över för vare sig barn, make, mat eller sömn (nåja . en viss överdrift då...) Sidan heter Conceptis Puzzles och är djupt beroendeframkallande. Nu har jag i alla fall varnat er...

Idag retar jag mig på...

...kommunala tjänstemän som låter sin egen ideologiska övertygelse påverka sitt arbete så att de faktiskt bryter mot de beslut som tillkommit genom demokratiska omröstningar. Usch, usch, usch så arg jag blir!!! Det är illa nog med politiker som gör så men de är ju trots allt där på grund av sin ideologiska övertygelse så även om jag inte ursäktar det så kan jag förstå det. Men då det handlar om en tjänsteman som faktiskt inte alls ska ta någon politisk ställning - ja då blir jag sur

måndag 30 januari 2006

Han tyckte det var jätteroligt


Ja det var V:s kommentar när jag upptäckte hur lille H:s ansiktsfärg förändrats...

Faster

Jag har just blivit faster igen (nåja, i alla fall ingift)
Igår kväll föddes en liten flicka. J och K:s första barn som de väntat på så länge. Förvåningen är stor att de lyckades få en tjej redan på första försöket ;-) och lilla A gläds att ha fått sin första flickkusin på pappas sida.
Stort grattis till hela familjen och välkommen till världen du lilla efterlängtade pyre!!!

Vändningen

Lille H har just gjort sin första vändning från mage till rygg. Nu ligger han och ser lite förvånad ut över vad som hände

Spanien

Blä, nu har min älskling åkt. Själv hemma med fyra barn i lika många dagar *phu*.
Lilla A vaknade dessutom vid tiotiden igårkväll och hade feber. Tack och lov verkar den ha gått ner en del under natten.
Huset är upp-och-ner och jag har en massa "borden" och "måsten" som skulle varit gjorda för längesedan. Vissa är helt nödvändigt att jag gör idag. Blä igen

söndag 29 januari 2006

Bebisteater

Förlåt alla trendiga kulturella upplysta småbarnsföräldrar men detta får mig att ömsom skratta högt och ömsom skaka på huvudet och undra hur pretentiöst småbarnslivet måste bli. Okay för babybio, babycafé, babygympa ... you name it. De riktar ju sig ändå till föräldrarna i första hand och sedan är det anpasaat så att bebisen kan följa med och trivas.
Men teater för bebisar mellan 6 och 12 månader??? Tja, jag kan komma på en lång lista dit jag hellre såg att mina skattepengar gick!

Och varför är jag inte förvånad över att Claire Wikholm finns med på ett hörn...

Har blivit utmanad

Det är Ina som tycker att jag ska avslöja saker om mig själv:
Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.

*Jag får ont i huvudet då jag äter barbequechips
*Jag kan gå och lägga mig utan att ta bort sminket
*Jag tjuvkikar oftast i slutet av böcker jag ska läsa eller kollar upp på nätet hur filmer jag ska se slutar. Är det sorgliga slut hoppar jag det helst
*Jag väljer lättaste nivån då jag spekar dataspel så jag säkert vinner
*Just nu längtar jag efter stekta fiskpinnar med äppelmos.

Jag vill veta mer om Millan, Majsan67, litenpyret, Pillan och Umeboshi och utmanar dem därför med den här lilla ovaneenkäten

En till

V är ju 4 år nu men talet är fortfarande lite si och så. Ska ta upp det på 4-årskollen på måndag och hoppas få lite bättre gehör av vår nya distrikta.
I alla fall, när jag skulle bära upp V:s piratskepp till festlokalen vid hans kalas kunde jag inte låta bli och härma honom.
Mamma: V, nu tar jag ditt pinat-hepp med mig.
V, storskrattande: Mamma, du är tokig du. Du säger pinat-hepp. Men det heter ju pinat-hepp...

Fula ord

Har just läst en diskussion angående svordomar på en maillista jag är med på. Kom då att tänka på när jag skulle försöka idka språkvård då stora A använde ett kraftuttryck som jag helst inte hör ur min 5-årings mun. Inte för att det är grovt eller så men när jag hör hur hans bästa kompis på gården pratar - ja, då känns det som han gott kan vänta med kraftuttryck några år till. Men det gäller att vara tydlig med exakt vad man menar...

Stora A, just inkommen från lekparken: Fy sjutton vad jag är frusen, mamma
Mamma: Vet du Stora A. Det där ordet tycker inte jag låter så jättefint. Det låter lite fult och slarvigt. Man kan gott säga något annat.
Stora A: Ojdå, det visste jag inte. Jag ska inte säga så mer.
Några minuter går
Stora A: Mamma, blir det bättre om jag säger "Fy sjutton vad jag är kall"

lördag 28 januari 2006

Överkörd av ett ånglok

Tja, det är väl den närmaste förklaring till hur jag känner mig idag. Jag har ingen konstant smärta, sitter eller ligger jag still känns det ingenting. Rör jag mig däremot känns det som om någon kört ett fordon tvärs över magen på mig. Det är ömt och känns som en vansinnigt rejäl träningsvärk.

För övrigt är jag så glad att operationen är över. Jag var lite spänd och nervös innan men de var helt fantastiska. 20 minuter efter att jag skrevs in på avdelningen hade jag redan fått träffa både läkaren som skulle operera och narkosläkaren. Sedan kom en syrra in och beskrev precis vad de skulle göra och vad som skulle hända. Enkelt och pedagogiskt.
Omhändertagandet var över all förväntan. Aldrig behövde jag känna mig utlämnad, ensam eller utsatt på något sätt. Faktum är att gårdagen nog innebär att det mesta av min sjukhusnervositet försvunnit. Stor guldstjärna till personalen.

torsdag 26 januari 2006

Gulliga Jay

Så söt han är lille store Jay i Project Runway . En fullkomligt osannolik figur. Så udda och kufisk från en så vanlig liten småstad. När han lufsade ut iklädd sin rosa babymössa brevid sin huvudet högre modell... Hoppas han vinner!

(förresten ... jag har ju tjuvkikat och vet redan att han gör det *oupps*)

Hungersnöden avvärjd

Vilken lättnad! Jag ringde till gynop i förmiddags och talade om att inte lille H är speciellt förtjust i flaska trots att vi försökt. Undrade om de kanske kunde ha det i åtanke så att inte jag blev allra sist i kön. Den snälla människan jag pratade med sa då att givetvis gör de ett undantag så jag får ha någon med mig som har H under tiden jag är inne på operation. Det betyder att jag kan amma honom precis innan jag får lugnande och sedan en stund efter att jag pumpat ur då jag vaknar från narkosen.

Underbart men då var ju nästa fråga "Vem". Visst har jag många kompisar som är hemma men de har ju också ett gäng barn. Till slut kom mamma på att jag kunde ta med morfar som är sjukskriven på fredagar. Men jag kände att jag kan inte utsätta min stackars 60-årige fader för detta ... Jag tror han skulle känna sig aningens obekväm sittande hela förmiddagen på gynmottagningen med en liten bebis :-) Nu kommer han hit istället och passar de stora så kan maken följa med mig. Perfekt på alla sätt.

Tack älskade pappsen!!!

onsdag 25 januari 2006

Lunerin

Lunerin var en medicin som jag brukade få då jag var förkyld när jag var liten. Numera är den utgången ur apotekets sortiment sedan flera år men idag har jag smakat den igen ;-) Hade apelsinglass och tänkte mig orangechoksås till men tog fel tub. Den högst tveksamma smaksensation som uppenbarar sig då man tar en sked apelsinglass med mörk mintchoklad på - ja den kan bara beskrivas med ett ord. L-U-N-E-R-I-N

Konstig känsla att bara för att man stoppat en sked glass i munnen är man helt plötsligt tillbaka i barndomets kök och bara väntar på en sked Mollipect också

Gosproppen

Lille H är verkligen en liten goskille. Rund och gla nästan jämnt. Det finns inget lika avkopplande som att krypa ner under täcket och han ligger brevid på kudden och plockar med mitt hår och klappar mig på kinderna. Mys, mys, mys.
Känns lite jobbigt inför fredag att lämna honom så många timmar i rad. Han förstår hur man gör då man äter ur flaska men gillar det inget vidare. Hoppas att hungern ger tillräcklig aptit. Tanken på att han kanske kommer gråta en massa känns blä. Tur att han har en så bra pappa som säkert kommer fixa det galant. Samtidigt så vet jag ju att hade jag inte bröstet att ta till i vissa lägen skulle det inte funka med alla fyra barnen.
Längtar tills fredageftermiddag då det hela är över.

måndag 23 januari 2006

Oj


Nu känner jag mig skapligt matt. Födelsedagskalaset är över och vi hade 20 barn där + ett antal bebisar. Fikade, lekte lekar och gick skattjakt.

Tack och lov för Internet när man ska ha kalas. Själv är jag inte något vidare på lekar för den här åldersgruppen men vi hittade flera som funkade. Dessutom en del roliga tips vi inte hade kommit på annars, t.ex. en "Kapten Krok-hand" till alla barnen. (En kartong bit i form av en krok inlindad i aluminiumfolie och instucken i en mugg.)
Bra länkar för sjörövarkalas är denna på engelska och den här där det finns tips för allt från Barbiekalas till Dinosaurietema.

Tårtor hade vi givetvis med. En kladdkaka och två vanliga. För att följa upp pirattemat bestämde vi att kladdkakan fick vara havsbotten med massvis fiskar, snäckor och sjögräs. Brevid stod en tårta i form av en sten med mer havsliv på. Skattkistan som var fylld med glass vaktades av en stor gul bläckfisktårta. Kul tyckte barnen.

En annan sak som gjorde succé var ett piratskepp med två sjörövare där vi skurit ut ansiktet. Där kunde barnen bli fotograferade och de korten tänker vi skicka som tackkort.

Tack och lov för ett par lugnare dagar nu. Nästa vecka blir det full fart framåt igen :-)

Hurra, hurra, hurra, hurra...

Vår älskade Nillos Bandrillos fyller 4 år idag.
Tänk att det redan gått fyra år sedan den där natten då vårt lilla knyte kom till oss. Svårt att fatta. Nu är han stor och önskar sig pruttkudde i födelsedagspresent.
Grattis mitt ljuvliga lilla stora hjärteskrufs.

söndag 22 januari 2006

Nu är "DET" här igen

"DET" - detta märkliga, mystiska, illaluktande fenomen som plågat våra näsor och hjärnor i över en vecka nu. "DET"- denna undflyende förnimmelse som inte går att riktigt lokalisera. "DET" - som existerar på nivån 1 till 2 meter över golvet, mitt i köket. "DET" - en svag men ack så enerverande doft, lukt, ja t.om. stank av *viskar* kräk.

Det luktar helt enkelt spya i vårt kök sedan förra helgen. Inte överallt i hela huset. Inte ens överallt i köket utan just bara i lagom näshöjd då man rör sig sträckan diskmaskin till spis. Och ingen orsak kan vi hitta.

Som vi letat. Vi har vänt ut och in på varje köksskåp, vi har sniffat i plastbunkar, våttorkat väggar och tak, dragit ut allt som går att dra ut ... men så fort vi stoppar näsorna i ett skåp eller bakom kyl och frys eller nere på golvet... ja då är den borta. Lukten alltså!
Reser vi oss upp igen så letar den sig åter ondskefullt in i näsborrarna.

Grannarna måste fundera på vad det är för fel på oss. När barnen lagt sig börjar vi kväll efter kväll klättra på stolar, krypa på golvet och böka i skåpen. Ivrigt sniffande som energiska tryffelsvin. Hittills helt utan framgång.

Senaste två dagarna har vi märkt att "DET" dämpar sig när fläkten stängs av. Månne lösningen på vårt mysterium finns någonstans i våra vindlande ventilationsrör.
Sökandet efter sanningen går vidare...

fredag 20 januari 2006

Gulprickiga

Mina små skatter var alldeles gulprickiga ikväll då de kröp till sängs. Vi har avslutat kvällen med målning av en jättekartong. Superskoj hade vi och köket blev inte alltför kladdigt.

På måndag fyller V 4 år och han och tjejkompisen T som fyller imorgon (vi låg på BB ihop) ska ha stort sjörövarkalas. Planeringen är i full gång och jag tror mammorna är minst lika uppspelta som barnen. I torsdags inhandlades 5 meter svart tyg som ska klippas till bandanas och en jättesjörövarflagga. Piratögonlappar i skinn gör M och själv har jag klippt ur 20 "krokar" i kartong som sedan viras in i aluminiumfolie och sticks in i en muffinsform=kapten Krok.

Den stora kartongen som vi grundmålat ikväll ska smyckas av ett piratskepp med ett par farliga sjörövare vars ansikten är bortskurna. Tänkte ta foton av alla ungarna där och skriva ut som minne.

Nu återstår framförallt tårtorna som givetvis också blir "piratiga". En skattkista i sugarpaste ska dölja bigpacklådorna med glass och sedan kommer vi ha en stor "havsbotten" av kladdkaka där marsipanfiskar simmar och spunnetsocker-koraller döljer glittrande gulpengar. En stor bläckfisktårta ska vakta kistan men erfarenheten säger mig att det nog mest är föräldrarna som vill ha tårta, barnen brukar föredra kladdkaka och glass.

Imorgon ska jag ut och leta svarta ballonger för det vill V absolut ha och vad gör man inte för sin skatt ;-)

Måste bara visa

De här tårtorna gjorde jag till P förra helgen. Första nallemodelleringen. Nu måste jag bara lära mig göra blommor också

Glaze

Mitt-i-natten-surfar! Som vanligt
Letar lite förstrött efter ett bra recept på en glaze som passar till lax. Ska laga det på bröllopet om två veckor och har inget recept. Får väl försöka svänga ihop något på frihand helt enkelt. I mitt huvud låter det i alla fall gott med lite lime, honung och chili till det hela. Får se vad tungan säger.
Klurar på om jag ska övningsdekorera en tårta redan nu i helgen. Vi är bortbjudna till P på lördag och hon blir säkert inte ledsen om det följer med en tårta. Gissar att hon dessutom gillar ljus marsipan med gulddekor bättre än V. Han vill ha Batman på sin tårta istället.

Nu ska jag dricka ett glas vatten, lösa lite sudoku och sedan sova.

onsdag 18 januari 2006

Barnen från Ulenbuch

Sitter och kikar på Bolibompa med barnen. Linus i Svingen är kvällens huvudperson och det får mig att minnas barnprogrammen från förr. Någonting får mig att minnas barnen från Ulenbuch när jag ser det. Tur för våra ungar att det i alla fall har blivit lite mer liv i programmen än svartvita bilder och en överkörd tupp (den vinjetten var väl det roligaste i hela programmet...)

Åker, åker inte

Nu räcker det snart. Maken skulle åkt till Spanientvå veckor före jul och sedan dess har det blivit uppskjutet gång på gång. Nog har det varit skönt att ha honom hemma och vissa av de tänkta resedatumen ser man nu i efterhand att det var för väl att jag itne var själv med alla fyra. Men nu börjar jag ledsna på att inte veta när.

Eventuellt åker han i morgon...

Fatta, klockan är 15.00 på onsdagen och jag vet fortfarande inte om jag är ensam hemma med fyra barn fr.o.m. imorgon och över helgen. Om han åker vet jag inte förrän på söndag kanske om han verkligen är hemma på måndag då V fyller och vi ska ha barnkalas med 20 ungar.
Å andra sidan, om han inte åker imorgon - när blir det då? På fredag ska jag ju opereras och då måste han vara hemma. Helgen efter har jag ett bröllop där jag både lagar maten och gör tårtorna. Återigen klarar jag inte det hela med maken i södra Europa.

Snälla spanska televerk! Bestäm er för när ni är klara. Jag är less på mañana...

Lilla hjärtat

Har varit på Barnhjärtmottagningen med lilla H idag. Han har växt som han ska och har inga symptom av sitt hål i hjärtat. Hjärtats olika rum har inte förstorats och runt hålet har det börjat bildas som en strut. Hoppas att det växer ihop helt precis som på storasyster.
H är 4,5 månad nu och väger 7980 g. Stora karln :-)

tisdag 17 januari 2006

Firad

Maken överaskade mig.
Rätt var det var dök mina föräldrar upp här tidigare ikväll för att vara barnvakt. Så tillsammans med liten ammande bebis kunde vi dra in till stan och äta en bit mat. Gott, gott, gott och väldigt bra service. Sådant gillas!!!

Avslutade med två hemgjorda tryfflar och en espresso. Rackarns vad gott det kan vara med choklad, smör och grädde tillsammans *slurp* Baileystryffel är min passion...

17 januari

För precis åtta år sedan så här dags bänkade vi oss tillsammans med våra gäster för att äta bröllopsmiddag. En underbar dag med massvis härliga minnen.

Sju år sedan - vår första bröllopsdag. Lycka och glädje. Två streck på gravtestet. Vår lilla W hade flyttat in i magen.

Sex år sedan - vår andra bröllopsdag. Chock och förvirring. Ett halvår tidigare hade vi förlorat vår älskade lilla flicka redan innan hon hann ut till oss i stora världen.
Nu satt vi med armarna om varandra och undrade hur vi skulle kunna berätta för familj och vänner vad som låg framför oss. Att det fanns två små killar i min mage men att V hade en skada som gjorde att han inte hade någon chans att stanna hos oss han heller.

Fyra år sedan. Höggravid med V och helt säker på att få tillbringa bröllopsdagen på förlossningen. Så blev det inte, han väntade sex dagar till. Men på kvällen ringde våra bästa vänner - de väntade tvillingar och var i vecka 23. Förlossningen hade satt igång och inte gått att stoppa. Sara och Amanda levde några få minuter men de lever fortfarande kvar i vårt minne och i våra hjärtan.

Någon gång där började jag tycka att detta är en konstig dag. Alldeles för mycket minnen och känslor knutna till samma datum för att jag ska kunna sortera dem. Jag går ner och värmer lite risgrynsgröt från COOP istället. Kanske maken har orkat hitta på något för att fira men från mig blir det nog bara ett grattis och en puss

måndag 16 januari 2006

Snipp, Snapp...

Nästa fredag tar en tidsperiod slut. En underbar, härlig, fantastisk tid av mitt liv som nu är över. Klockan 7 på morgonen ska jag befinna mig på sjukhuset och sju timmar senare då jag går därifrån är det inte längre någon risk för oväntade graviditeter hos den här familjen. Det känns sååååååååååååååå skönt.

Jag väntade mig inte någon tid förrän i april tidigast men nu hade de fått ett återbud och då blev det jag. Vi firar 8-årig bröllopsdag i morgon och har på den tiden fått sex fantastiska barn. Och även om vi bara fått behålla fyra av dem hos oss så känns marknaden ganska mättad om man så säger ;-)

När vi fick lilla A trodde vi att vi inte skulle ha fler och jag var helt nöjd med det men jag kunde ändå inte förmå mig riktigt till att beställa tid för sterilisering. Så spelade livet oss ett litet spratt och trots "vidtagna försiktighetsåtgärder" dök bebis H upp. Han är ljuvlig och fantastisk, graviditeten var den enklaste av alla fem, förlossningen en drömförlossning och jag njuter verkligen av bebistiden. Men oh, jag är klar nu!!! Trodde aldrig att det skulle kunna kännas så här - så definitivt otänkbart med ytterligare en liten.

Jag tror att efter lilla A var det mycket rädslan för att det skulle gå fel igen och det faktum att graviditeterna blivit värre och värre fysiskt sett som gjorde att jag inte ville ha fler. Inget fel på de skälen, de är minst sagt "tunga" nog. Men tanken på en till bebis var inte totalt skräckinjagande - det var mer vägen dit som kändes omöjlig.

Nu däremot får jag frossa och hjärtklappning av blotta tanken på ytterligare utökning av familjen. Det är inte längre riskerna eller besvärligheterna som skrämmer.
Fem tätisar skrämmer!!!
Fyra tätisar är fantastiskt och jag ser det som en förmån att det blev så här och att vi får uppleva detta äventyr. Men någon direkt semestertripp kan man väl inte kalla det för. Visst, på något sätt skulle väl antagligen livet rulla på även med fler småttingar men för oss skulle det bli att gå över det hanterbaras gräns.
En sladdis skrämmer!!!
Risken för en graviditet om några år då barnen växer upp är också något som skrämmer slag på mig. Att börja om igen då de stora blivit stora hade kanske kunnat locka om vi varit 23 år då vi fick första. Nu var vi 30 år då stora A föddes och har fyllt 35 år i år. Det är definitivt inget konstigt eller "fel" att vilja ha barn senare heller men jag har en känsla av att efter en intensiv bebis/småbarnsperiod som varat i fler år kommer jag njuta av när livet tar en ny riktning.

Ett stort tack till du okända medmänniska som avbokat din tid och gett mig möjligheten.
Nu ska jag boka hotellhelg för att fira det hela på tu-man-hand med maken (ja, lille H får nog följa med men han får se till att sova på nätterna *ler*) Äntligen!!! Haha

Allting har sin tid och varje företag under himmelen har sin stund. Födas har sin tid och dö har sin tid. Plantera har sin tid och rycka upp det planterade har sin tid.
... Gråta har sin tid och le har sin tid. Klaga har sin tid och dansa har sin tid.
... Ta i famn har sin tid...
Predikaren 3:1-5

Skvallra inte

men nu ska jag gå ner och sjunga karaoke för mig själv *rodnar klädsamt*. Om man kör Mediacenter från Microsoft finns Easy Karaoke att köpa för 49 kr/dygn. Nu gäller det att gala på så jag får valuta för pengarna :-)
Var glada att ni inte har vägarna förbi...

söndag 15 januari 2006

-Hej. Ruccola???

-Hej! Ulf. Kan jag hjälpa till med något?

Visst är jag fånig men jag tycker ICA:s reklam den här veckan är bland det roligaste de gjort på väldigt länge.
Andra gamla favoriter

Lars snyggar till charken
Gott Liv
Horst och personalrummet
Jag är fri!!!
BlairWitchProject
Carrie

Maratondagar över

Började värma upp lite med julgransplundring i torsdags. "Bara" 10 barn och lightvariant men lite jobb blir det ju alltid i alla fall. Roligt och mysigt var det me'.

Så fort kaoset var omskapat till relativ ordning var det dags att påbörja nästa dags projekt. Fredag kl 16 skulle det hämtas två smörgåstårtor med 10 bitar vardera. En kompis tog examen.

Efter en andhämtningspaus var jag till baka vid pytsar och bunkar. På dagens agenda stod inte mindre än 3 smörgåstårtor och lika många vanliga. Försov mig dessutom så när jag lagt ihop de vanliga tårtorna hade jag 2 timmar och 10 minuter kvar till dekorering av alla sex tårtorna. Svettigt men det gick och när P stod i dörren hade jag bara sista målningen kvar av hennes namn på sista tårtan.

Den tårtan höll på att knäcka mig idag - allt strulade som överhuvudtaet kan strula. Jag vet knappt ens om den höll hela vägen fram till serveringen. Annars fick de väl ta drottningmousse och lila marsipan med sked. Smaken tror jag åtminstone var helt OK. Och det sägs ju att det som inte knäcker, det härdar.

Kvällen har jag avnjutit utan barn i vår kvarterslokal. M hade 35-årskalas med tacomys för väninnorna. Perfekt för mig att inte behöva ta mig iväg någonstans. Jag bara njöt. H blev hungrig efter några timmar så jag gick hem och hämtade honom. Efter fulltankning sov han sedan föredömligt på en filt på golvet tills mamman insåg att värdinnan höll på att somna. Mamman hade givetvis som vanligt kunnat hålla igång många timmar till men nu fick det bli några ord här istället.

onsdag 11 januari 2006

Yellow finned tuna


Har just läst lite tillbaka på Matälskaren och när jag kom till Kulinarisk klyscha om konstiga maträtter gick mina tankar till vår bröllopsresa. Vi var på Maldiverna och det var helt underbart. Snorkling, sol och kärlek ;o)
Varannan kväll dukades det upp en buffé och det var alltid så gott (och så mysigt det är att gå barfota i len sand inne på restaurangen). Men de andra kvällarna serverades det en tvårättersmiddag och man hade att välja på en kötträtt eller en fiskrätt. Köttet var segt som skosula så det föll liksom bort men alternativet... tja... kreativt var det ju!!? Enda fisken som användes var färsk tonfisk och den stackarn tyckte kocken han kunde behandla hur han ville.
Stekt tonfisk med vit vinssås var ingen riktig höjdare och kokt tonfisk med äggsås var definitivt oätlig. Värst utan konkurrens var ändå Friterad tonfisk i sötsur sås. Smaka på den!

Uppdatering i trädet


Idag har vi även haft gulsparvar på besök. Nu sitter killarna och önskar att hackspetten ska våga sig fram från skogen också. Det vore coolt tycker V. (mamma också)

Varför, varför, varför?

Ja, det mal i huvudet mest hela tiden.

Hårddisken har pajat ihop i ena datorn (vissa delar är ohjälpligt skadade heter det) och har jag gjort de backuper på våra foton som jag tänkt att göra de senaste veckorna... Nej, förståss har jag skjutit upp det och nu sitter jag här med skägget i brevlådan.

Vi har lyckats föra över en del t.ex. har alla bilder från 05 klarat sig över till en annan dator. Bilderna från Alvas födelse är också fixade, tack och lov. Men mitt skrytkort med Alva, mig och Christian Olsson kärvar fortfarande. Tur att maken har jobbat som supporttekniker och att huset är fullt med andra datorer som går att mixtra med. Håller tummarna att det mesta ska gå att rädda.

Och alla mail. Tänk allt jag skrev när jag väntade stora A och stora V - de får bara inte vara borta.

Backup, backup, backup, backup, backup, backup, bac...

tisdag 10 januari 2006

Jag vann!!!

Tvättberget är besegrat!

Efter att ha legat och hånat mig alldeles för länge är det äntligen uppdelat i små lätthanterliga kullar, hopvikna i rätt lådor. Nu kan barnen få sätta på sig den tröja de vill ha på morgonen istället för att mamma måste tala om att den är försvunnen någonstans i innandömet på den gigantiska högen med ren ovikt tvätt i tvättstugan.

Kvar återstår EnsamStrumpaSökerLivskamrat-lådan men jag ska nog klara av den också

söndag 8 januari 2006

10 pepparkorn

Ja, det kunde ju varit en av ingredienserna i ett smaskigt söndagsrecept. Men så är det inte.
Istället ska jag stoppas i mig det för det sägs att det kan hindra magsjuka att få fäste. Just nu är jag beredd att prova det mesta...

På väg hem från mormor och morfar hör vi V hulka därbak och innan vi ens hinner tänka STANNA spyr han rätt ut. Blä, jag hatar spyor. Föräldrar har ju dessvärre det föga avundsvärda privilegiet att vara tvungna att bita ihop hur läbbigt man än tycker det luktar och ser ut. Och städar inte vi ur bilen lär ingen annan göra det häller.
Nu är alla i säng, med ett extra hopvikt lakan under sig och spyhink brevid. Själv ska jag fortsätta intala mig själv att han bara ätit något dåligt.

Och så ska jag gå ner och ta fram pepparpåsen...

torsdag 5 januari 2006

Bortbjudna imorgon

Åh så roligt att träffa goda vänner. De har bott utomlands i två år och vi har inte hunnit umgås sedan de flttade hem igen i höstas. Varför blir det så där?
Ett av våra nyårslöften, mitt och makens, var att vi ska bli mer sociala. Målsättningen är att vi ska bjuda hem några/någon åtminstone en gång i månaden under året som kommer. Min privata målsättning är att jag ska bjuda hem någon kompis med eller utan barn åtminstone en gång per vecka. Hittills har jag i alla fall hållt mitt löfte i och med att M var här med sina fyra barn igår :o)

V och lilla A går inget på dagis och ibland får jag jättedåligt samvete att de inte har fler kompisar. Samtidigt så ser jag ju att de mår bra och V leker ju med grannbarnen i princip varje dag plus att de ju har varandra och så träffar han sina Mullekompisar ett par gånger i veckan. Det är bara det att när jag tittar på många av mina vänner så umgås de så väldigt mycket med andra. De har liksom träffar hit ochdit var och varannan dag.
Nåja, huvudsaken är väl att vi mår bra och det gör vi. Det känns också som att livet är så fullt upp med fyra så pass små att jag inte orkat med så stort socialt umgänge.

Får bli skillnad. Nytt år, ny termin, nya möjligheter

Fåglar i mitt träd

Hittills har det dykt upp
Talgoxe
Blåmes
Gråsparv
Pilfink
Domherre
Nötväcka
Koltrast
Grönfink
Talltita
Det är sådan underbar start på dagen att sitta i lugn ro och äta frukost och titta på alla små besökare som flyger fram och tillbaka med mat. Barnen tycker det är jättemysigt och till och med lilla A som just fyllt 2 år vet skillnad på en talgoxe och en blåmes.
Här är en bra sida om vinterfågelmatning med fina bilder och förklaringar om man är osäker på vem det är man har på besök vid matbordet.

Mitt i natten

och jag har just läst en hel blog från början till slut. Läs om Isabel i Lalandakid. En blog som tog mig, rakt in i hjärtat

onsdag 4 januari 2006

Genom andra ögon

Stora A och V fick en digitalkamera i julklapp. Jag vet att de är små men de älskar att låna vår kamera och knäppa kort. Nu har de en egen oömmare som inte svider lika mycket i plånboken om den skulle förolyckas.
Det är roligt att se hur annorlunda de tänker när de fotar. Konstiga vinklar och motiv. Mycket närbilder. Men en del blir riktigt lyckat.
Här är några av Stora A:s alster


Lilla A:s hand i trappen


Närbild av världens vackraste gran (enligt sönerna som valt pynt och klätt den)


Datorn i närbild finns på ett otal bilder, precis som TV:n


Drömmen om High Chaparall

Mjöl överallt

V smet in i köket tillsammans med kompis T och hennes lillebror L. Varför är det så lätt att glömma bort att tystnad=farligt *s*
Kul hade de, mjöliga var de och det hade i alla fall det goda med sig att jag äntligen fick tummen ur och tömma och torka ur besticklådan. På köpet blev jag tvungen att diska alla bestick också...

Flyget är försenat

Maken ringde just från Göteborg och berättade att flyget hem är försenat. Tänk att en extra timme kan kännas så evighetslång...
Måste gå ner och ta något till kvällsmat nu. Helt tomt på roliga saker i både kyl och frys. Det blir väl rostad macka med lemon curd - igen

Nytt intresse

Jag har ju börjat roa mig med att göra tårtor. (måste ha något att fylla ut tiden med...*s*) Här är ett par av de senaste som jag faktiskt blivit nöjd med



Lilla A har (o)turen? att vara född på årets sista dag. Det fick bli en tårta med mycket glitter och glamour åt damen som just hoppat jämfota in i tvåårstrotset. Innehöll blåbärs- och hallonmousse tillsammans med ett par sockerkaksbottnar och en mandelmarängbotten




Till julaftonskaffet hade jag med mig denna "julost". Smaskig värre med jordgubbsmousse, mangomousse och nougatgrädde mellan choklad-, sockerkaks- och nötmarängbottnar. Stackars mamma och moster tyckte det var förskräckligt med en råtta på tårtan och kunde inte förmå sig att ta av den innan stora A och V satt i sig halva svansen var.

tisdag 3 januari 2006

Ibland lyckas man


Fick just syn på att soppåsarna var fulla och det är ju svinkallt ute. Snällt bad jag maken "Kan inte du ta ut soppåsarna nu ikväll för annars måste jag släpa med mig alla barnen ut när jag slänger dem i morgon och det är ju onödigt..."
Jag tänkte faktiskt inte på att jag ju också kunde knatat ut med soporna ikväll - utan ungar i släptåg. Maken fick sig ett gott skratt (och gick ut med soporna)

4 år och 8 månader

Så länge har jag nu varit gravid och/eller ammat i ett sträck. Lille H är inte ens 4 månader ännu så jag har dessutom ett bra tag kvar. Undrar hur det kommer kännas när den här perioden är över? Skönt, tomt, annorlunda???

Tänk, jag kanske visar mig ha ett oändligt tålamod. Eller kanske jag har ett kom-ihåg som minns namnet på all jag träffat och även kommer ihåg det som jag lovade göra för tio minuter sedan... Pigg som en lärka kommer jag studsa upp i gryningen och kvittra när jag väcker barnen klockan 7. Och oavsett om försäkringskassan skickar några pengar eller inte kommer jag gå runt med ett leende på läpparna. Huset kommer vara skinande rent och tvätten struken och instoppad i rätt lådor.

Eller så kommer det mesta vara precis som vanligt...

Lite skönt är det ju faktiskt att kunna skylla trötthet, dåligt humör, glömska och kort stubin på hormoner av det ena eller andra slaget. Vad ska jag skylla på sedan - när jag bara är jag liksom?

Jag har tandvärk

Ett svagt konstant molande. Halva kindtanden är borta på höger sida. Gick av när jag var gravid och inte kunde gå till tandläkaren för illamåendet. Nu har jag inget att skylla på mer än att jag är livrädd. Och så är det dyrt förståss. Blä!!!
Maken vill skicka mig till Polen eller Estland och ena stunden tycker jag det är OK men så kommer jag att tänka på Estonia och Titanic. Får väl köpa en våtdräkt och en bra flytväst att sova i så kanske det känns bättre... Billigare tandvård blir det i alla fall och gissningsvis även modernare och bättre än vad vår stenåldersklinik i folktandvårdens regi kan prestera.

Har en spricka i en tand på vänster sida också förresten. Det är lite besvärligt att bara tugga med framtänderna men man vänjer sig. Som alltid.

Undrar när värken blir större än rädslan???

måndag 2 januari 2006

Hur börjar man???

Det känns märkligt att bara börja så här - hux flux liksom. Rätt in i mina tankar, mitt i livet, viktigt och oviktigt huller om buller.
På riktigt ska man ju först presentera sig ordentligt, förklara vem man är och vad man gör och sedan lära känna varandra. Men ingen vet ens om att jag tänkt börja blogga och inte heller att det händer här, just nu. Så varför dra ut på det i onödan...

Från och med NU är hemmamammans blog officiellt igång.