Det viktiga är inte att vinna utan att göra sitt bästa...

Inte det enklaste att förklara för en sjuåring som inte vill springa Fridhemsloppet imorgon.
"Mamma, det är ju ingen idé att jag är med och springer för jag har ingen chans att vinna" Pedagogiska mamman förklarar att han istället kan försöka se det som en tävling mot sig själv. Att när han springer loppet igen nästa år kommer han se att han har blivit så mycket snabbare. "Ja, det hjälper väl inte. Nästa år har ju de andra också blivit snabbare så jag kan aldriiiiiiig vinna" och så sprutade tårarna. Fortsätter att förklara att det är ingen tävling utan alla får diplom och de gör det för att det är roligt.
"Det är det väl inte..." (Jo men visst är det -ljuger mamman)
Sedan försöker jag påminna om att alla inte kan vara bäst i allt utan det finns andra saker än löpning som är stora A:s styrka. Han var inte helt med mig på det kan jag säga.

Så idag, med en perfekt tajming, ringer det och tjejen i luren presenterar sig och säger att hon jobbar på MAX. För två veckor sedan lämnade killarna in varsin teckning i en tävling om hur de tycker att ett bra hamburgerställe ska se ut. Och idag, dagen innan Fridhemsloppet, då sonen känner sig eländig för att han inte kan se att han har andra talanger än just löpning ringer denna tjej och talar om att stora A:s förslag har vunnit. Han skrek av lycka då jag berättade.

Lillebror V blev först en aning nedslagen att inte han vann också. Sedan kom han på att det kunde ha att göra med att nödutgången i hans dinosaurierestaurang var genom rumpan och att alla behövde ha baddräkt för att kunna äta där för man kom med båt och lämnade genom vattenrutschbana... Kreativiteten är ju inget fel på i alla fall