onsdag 8 oktober 2008

Varför vänta?

Har haft nån tanke om att börja blogga igen först om ytterligare fyra månader. Ett års paus liksom. Men idag började jag tänka att det var väl en dum idé. Vill jag skriva går det lika bra idag som i februari.
Så ... hejdå Yanko! (BTW så tittar vi aldrig på Bollibompa längre)

Idag har varit en sådan där dag med massvis små saker som ska pusslas ihop. Skjutsar kors och tvärs, ärenden i stan, saker att göra hemma, tider som verkar krocka totalt. Man vaknar på morgonen och har ingen riktig plan för hur man ska få till allt, det känns ogörligt att få ihop ett genomförbart dagsschema.
Och nu sitter jag här kvart i fem och kan konstatera att allt löste sig perfekt. Jag har kört flera mil mindre än vad jag befarade, jag har sluppit släpa med fyra barn på storhandling, jag har hunnit laga mat hemma och sparat pengarna som annars gått till McDonalds, huset är skapligt iordning, stora A:s läxor är gjorda, barnen har varit ute i friska luften och jag har bara en hämtning kvar.
Så skönt

4 kommentarer:

Anonym sa...

Välkommen tillbaka!

*tur att det finns RSS...*

Lallamen sa...

Kan inte fatta att jag finns kvar i din lista :-)

Unknown sa...

ahhhh så skönt nu känns allting som vanligt igen.... :)

Lallamen sa...

Ingela: Ja, när det är så mycket kriser överallt får man ju dra sitt strå till stacken för att behålla det vanliga ;-D