Hon cyklar

Idag har vi köpt en rosa 20" cykel. Jag tror inte någon riktigt kan förstå hur stort det känns för jag hade faktiskt börjat tvivla på att denna dag någonsin skulle komma. För nästan på dagen två år sedan skrev jag ett blogginlägg om när fröken A skulle lära sig cykla. Vi gick med henne runt gården på kvällarna - precis som då hennes bröder skulle lära sig cykla. Problemet har varit en av meningarna i mitten av bloggposten "Hon är bara lite lat på att trampa och lite för nyfiken på allt runtomkring"
För så har det fortsatt. I två år har vi traskat runt med henne i olika stadier av frustration och hon har fortfarande trampat lite halvhjärtat då hon känt för det och styrt rakt in i buskar, väggar och annat som är intressant att se på. Sedan snön smälte i år har det varit uttalat krig runt detta med cykling. "Vadå, du kan ju inte KRÄVA att jag ska cykla" har sjuåringen sagt och "tror du att du kan tvinga mig"...
Idag talade vi om att nu var det dags att lära sig cykla. Det var gråt, ilska, "varför ska man cykla egentligen - man kan ju gå eller åka skateboard istället" men ut genom dörren kom hon. Maken hade monterat bort styrpinnen och sedan fick hon sätta sig på cykeln och så sa vi till henne att nu kan vi inte hjälpa henne mer - nu fick hon helt enkelt ta och fixa detta på egen hand men att låta bli var inget alternativ. Idag skulle hon lära sig!
Det tog en kvart ungefär och sedan cyklade hon fram och tillbaka. Ytterligare en kvart senare fixade hon både att starta och stanna själv och efter en timme hade vi hittat en lagom stor ny cykel på Blocket och en mycket stolt dotter åkte iväg med pappa för att handla lika stor cykel som storebror.
Nu återstår bara H men han är av lite annat virke och vill dessutom lära sig cykla så det blir förhoppningsvis betydligt lättare.