tisdag 18 april 2006

Nattningsvedermödor

Att lägga fyra småttingar själv kan vara aningen slitsamt. Det började bra och alla gick och la sig i respektive sängar alldeles självmant. Läsningen och aftonbön fungerade utmärkt och så satte jag på ett "kassband" (stora A:s uttryck för kassettband) till pojkarna. La mig i stora sängen och höll lilla A i handen medan bebisen snuttade sig till sömns...

Sedan fick bebis H för sig att han inte alls skulle äta mer och sova gick inte heller. Han fick sin första tand i förrgår natt och jag gissar att det är fler på väg för han vaknar och skriker si så där en gång i halvtimmen. Bestämde mig för att försöka söva honom i barnvagnen istället.
Så under tiden jag stod nere i vardagsrummet och "vagnade" honom till sömns kunde jag höra hur lilla A låg och sjöng med full kraft, V pratade och for upp och dansade och stora A försökte slutligen få lugn på V genom att först hugga honom i handen med en penna och sedan dra honom i håret! De illtjut som V gav upp väckte givetvis bebisen som skrek i högan sky medan jag försökte trösta V och förklara för båda herrarna vad ligga still och tyst i sängen innebär. Självklart kliver en duktig storasyster upp och tröstar om man hör lillebror skrika så nu hade jag helt plötsligt två klarvakna barn där nere.
Nåja, lilla A slocknade till slut i en saccosäck, bebis H får jag söva om med jämna mellanrum, V ligger och sover som Pippi Långstrump med fötterna på kudden och efter att ha ritat två teckningar till mig så har även stora A slagit igen de ljusblå.

Jag brukar tänka som så när allt strular, att förr eller senare somnar de i alla fall. Kanske inte på rätt sida midnatt men de kommer inte vara vakna flera dagar i sträck. Känns det övermäktigt som ikväll då släpper jag hela projektet och bara flyter med. Jag kan inte hur jag än gör ligga hos V, hålla lilla A i handen, klappa stora A över håret och vagna H till sömns samtidigt. Det fick bli en extra CD-skiva att lyssna på för grabbsen, lillan fick somna framför TV:n och själv körde jag vagnen med ena foten medan jag tittade på Grey's anatomy och åt lite nachos med guacamole. Kanske inte bästa sättet men definitivt det rätta ikväll *ler*

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kan du inte varan oss som ännu inte har barn innan du skriver sådant här? Man kan ju bli avskräckt... :)

Lallamen sa...

Man vänjer sig, man vänjer sig ... och dessutom kan ni ju börja med en eller två så blir det ju inte sååå farligt ;-)