fredag 5 december 2008

Hemkommen från tandläkaren

För mer än 15 år sedan hade jag en besvärlig tand som visade sig behöva en rotbehandling. På den tiden pluggade jag och pengar över till annat - te.x. tandgrejor - var ganska få. Egentligen behövde jag en krona men tandläkaren sa att hon gjorde en vanlig rotfyllning och sedan en lagning och så fick vi se om den höll tills pluggandet var klart. Hon gav den några månader, max två år om jag lät bli att tugga hårda saker på den sidan.

Förra året började den falla isär, efter mer än 15 år. Idag är den lagad igen och tanken är fortfarande att det ska bli en krona så småningom. Men tandläkaren skrattade när jag berättade om tandens historia och sa " Vem vet, den kanske håller 15 år till..."

Det blir spännande att se. Första utmaningen ligger ju ganska nära i tiden. Julens knäck och kolor brukar sätta de flesta plomber och lagningar på prov. Gjorde supergoda men grymmesega knäckklubbor igår. Bara jag kommer ihåg att suga istället för att tugga så ska det nog gå vägen.

Nu slår snart stora A mig för han vill fortsätta spela Panfu. Han har haft sådan otur så han har råkat ut för feber och ont i halsen igen. Tror jag får ge honom en stor puss som tröst ;-) (Nu gömde han sig under täcket...)

3 kommentarer:

En hemmamammas vardag sa...

Vilken tur du har som har starka tänder, mina skulle defenitivt inte klara 15 år.

Kram Maria

Kolla in min blogg, har en undersökning om julgransglittrets vara eller icke vara.

Ingela sa...

Panfu... det är tydligen grejjen nu för tiden,,,,
ajajajaj för tandsebissingen.. jag har själv såna underverk som lever läänge halvlagade.Trots mitt yrke så tycker jag inte om att gå till den där stolen... huvva
kram på dig

Lallamen sa...

Hemmamamman: Jodå, de andra tänderna har behövt åtgärdas under åren men den här lille rackaren slog alla rekord.

Ingela: Här står till och med treåringen och drar i kjolarna "Mamma, jag vill också spela Panful..."