Alltså jag är ju inte någon tönt på riktigt alltså. Vill bara klargöra det...
Men...
1984 var jag fjorton år och det var i den vevan jag och Catta började få ta tåget själva in till "staaan", dvs Örebro. Det var även det året som McDonald's öppnade sin första restaurang i nämnda stad och givetvis hamnade man ofta där eller på Clock under de nästföljande åren.
Och det är här töntfrågan uppkommer - att säga pommes frittes eller cocacola när man beställde var på den tiden uteslutet. Sådana tunghalkningar var ett absolut tecken på att man faktiskt kom från bondvischan eller bara var allmänt ute. Man beställde strips och man beställde en coke! I smyg hånfnissade man åt de gamla reliker i 35-årsåldern som ville ha pommes till burgaren.
Idag är alla töntar. Mina barn vet inte vad strips är. Skulle jag fråga om de vill ha pommes fick jag säkert bara en milt frågande blick. Vi är tillbaka hos Pommes Fritten igen - inga coolare eller världsvanare uttal längre. Och orkar man inte säga cocacola så är det cola man förkortar det till och inte coke.
Enda frågan som kvarstår är därför när blev jag - och resten av svenska folket - egentligen töntar. Är det någon som minns?
2 kommentarer:
Ditt inlägg för tankarna till pommes-lump, pommes-räkning och alla andra pommes-alternativen. Vad gör man inte för att göra diverse val lite mer inbjudande för de små? Återstår bara att se om det verkligen fungerar när de fyllt 18...
För att inte tala om Pommes Färsk och Pommes stek.
Skicka en kommentar