tisdag 16 december 2008

Jubileum

Idag har vi bott 5 år i vårt lilla radhus i vårt lilla samhälle.

För fem år sedan var jag så stor att jag knappt kunde röra mig. Det var en knapp månad kvar innan lilla A skulle födas. Kanske inte den bästa tidpunkten att flytta men det gick ju bra för oss också (precis som för alla andra som också gärna flyttar helt plötsligt då de blivit höggravida)

Nu är vi slutfasen av vår andra renovering av det här hemmet. Det blir bara bättre och bättre. Just nu önskar jag bara att vi smidigt kunde bygga ut så att alla barn kunde få varsitt rum

4 kommentarer:

Träningsvärk Med Jeanette sa...

Vem vill inte bygga ut?
Renovering känns som något ständigt pågående. När man e hyfsat klar är det bara att börja om igen...
Önskar man kunde bygga ut uppåt!
Vilket julbord!!
Var kunde man avnjuta detta?
Kram Jeanette

Agda-Magda sa...

Tänk att ni snart är i hamn! Det blir ju bara så fantastiskt fint och mysigt!

Frida sa...

Ok, det här är en kommentar som inte alls har med din blogg att göra, utan en reaktion mot en kommentar du skrev på rödluvans blogg. (Glasklart, eller hur?):

Jag vill bara slå fast att du är KASS på att dikta och att min FINFINA juldikt (som bland annat varit ett MYCKET UPPSKATTAT inslag i otaliga Swedish Lussetrains) med all sannolikhet kommer att ge de kommande genrationerna gåshud av julkänslor!!!
Eller var det rysningar, kanske? Nu blev jag plötsligt lite osäker.
Äsch.

Lallamen sa...

Jeanette: Åkte en sväng i det nybyggda området igår. När man ser dessa jättevillor som dessutom är alldeles nya och inte behöver repareras ett dugg ... då får man tänka på att det i alla fall känns ganska gott i plånboken den sista i månaden när räntan ska betalas...

AgdaMagda: Oj, vad vi ska fira när det är klart.

Phreetha: Kass! skriver du. Det känns ganska ovidkommande med kritik från någon som inte ens kan stava sitt namn hyfsat rätt. Du kan tjata om så många lussetrain och spårvagnar du vill men sanningen är ändå att de som sagt att ditt alster är bra - ja, antingen ljög de eller så sov de väl när du framförde den. Gåshud eller rysningar... inte speciellt svårt att räkna ut (det kanske till och med Teo klarar av *skrattar rått*)
Puss och kram, min vän :-)