torsdag 23 april 2009

Äpplet faller inte långt från päronträdet

En gång höll jag på att kliva på en huggorm. Jag såg den inte förrän det nästan var försent - insåg bara att något ringlade iväg ett par centimeter från min fot. Att jag inte såg den var för att jag inte ville lägga ifrån mig boken på vägen hem från bussen...


Jag läser stående, liggande, gående, sittande, hängande, svängande... kort sagt jag läser så fort jag kommer åt och kan fastna ungefär varsomhelst.


Stora A verkar bli en sann efterföljare eller vad säger ni om denna läs-pose. Han fastnade liksom på vägen upp till rummet. Där satt han blickstilla i trappen i en timme till tidningen var slut...

4 kommentarer:

Ingela sa...

hihi tur att det inte var för spännande så att han ramlade baklänges

Makena sa...

HAHA! Är det sant! Ser inte så där överbekvämt ut dock ;-):D

Frida sa...

Känner igen mig! Läsare är lyckliga människor, eller vad säger ni?

Lallamen sa...

Bekvämt -obekvämt, fulllkomligt irrelevant när man fastnat med näsan i en bok. Och ja, läsare är lyckliga människor och rika människor