torsdag 7 juni 2007

Tillfredsställelsen i att avsluta

Tänk vad skönt det är att faktiskt hinna göra klart saker och ting. Inte bara halvfärdigt eller det absolut mest nödvändiga utan det är faktiskt färdigt, finito, avklarat för all framtid (eller i alla fall till nästa gång)

Resväskan är inte bara flyttad från hallen för att man ska slippa snubbla på den varje gång man behöver kissa.* Nej, smutstvätten ligger i tvättmaskinen, toalettsakerna på plats i badrumsskåpet och väskan själv är tillbaka i förrådet där den hör hemma.

Brevet är inte bara öppnat och läst utan man har ringt tillbaka och pratat med handläggaren på kommunen, stoppat in brevet i en pärm och skrivit upp det viktiga datumet i sin kalender.

osv osv

När man hela tiden har en hoper ungar runt sig är det väldigt sällan man riktigt hinner göra färdigt något. Allt för ofta hinner en ny sak tränga sig före i kön. Något som har en högre grad av akutfallskaraktär. För vad är en ouppackad resväska jämfört med att förhindra fortsatt dekoration av skinnsoffan meddelst silverpenna och innan man är färdig med det ser man i ögonvrån att 1,5-åringen står på ett ben och balanserar i matstolen och i samma ögonblick som man fått ner honom säger 7-åringen att han inte når cykelhjälmen och han ska cykla till kompisen nu och precis då meddelar 5,5-åringen att han är så hungrig att han nästan svälter ihjäl och just då inser man att det var 9,5 timmar och 2 liter vatten sedan man själv var på toa och där och då kommer maken hem från jobbet och undrar varför resväskan fortfarande står så dumt placerad att man snubblar på den så fort som man kliver genom ytterdörren...

Idag har jag hunnit göra ett par saker helt färdiga. Inga stora saker, inte ens halvstora, faktum är att det bara var små vanliga vardagssaker men det var ändå så gott att hinna göra klart dem - helt klara, inte bara nästan.

Och slutligen kl 14.33 är även detta bloginlägg färdigt. Jag började på det för flera timmar sedan och mycket annat har hunnit göras under tiden men nu är det klart - helt klart!!!

*Vi ståtar med en hall modell mindre och står t.ex. en resväska där täpper den effektivt till både toadörren och möjligheten att ta sig ut från hemmet utan att behöva idka höjdhopp...

5 kommentarer:

Makena sa...

Detta är ett av mina stora problem som småbarnsmamma...att jag måste inse att jag faktist inte jan få göra saker färdigt alltid. Men håller jag t ex på att sy ngt eller liknande, har jag vääääldigt svårt att slita mig...syr tills kaoset är ett fakum runtomkring... Har förövrigt inte lätt för att släppa datorn mitt i ett inlägg heller...till min makes ofta stora förtret...jag jobbar på det! ;-)

Anders Lundblad sa...

Det enda som jag gör helt färdigt är att läsa ut spännande böcker. Inga resväskor i världen kan stoppa mig då. Jag läser var jag sitter och var jag står tills det är färdigt.

Synd att det inte är lika fascinerande att måla om huset, som är sommarens stora projekt (egentligen fjolårets...).

Lallamen sa...

Makena: Ibland har jag stor förståelse för barnens "Jag ska bara..." Sitter jag vid datorn vill just det svaret ofta komma ut om någon (läs:maken eller barnen) grågar om jag inte kommer snart.

Anders: Spännande böcker är livsfarliga. Jag brukar försöka förklara för maken att det inte är mitt fel att jag är trött för boken tog inte slut förrän framåt gryningen. Hittills har han inte riktigt köpt mitt resonemang, dessvärre.

Makena sa...

Läsa färdigt spännande böcker är inget problem här. Även om jag vill läsa ut den så klarar jag inte hålla ögonlocken öppna..jag bara somnar hur spännande det än är (om det är kvälll alltså, vilket det oftast är). Antar att det är min kropps eget sätt att se till att denna småbarnsmor fortsätter fungera...jag fungerar nämligen mycket dåligt utan mina 8 timmar/natt!

Millan sa...

Ja men ja. Precis! Tänk om man faktiskt kunde få avsluta allt man påbörjat på en gång. För det är ju så himla tillfredsställande när det hinns med..