torsdag 29 januari 2009

Så trött

Jag är så in i märgen trött. Rent fysiskt har det inte blivit många minuters sömn natten som gick. Vänner som mår riktigt dåligt som behövde stöd och hjälp mitt i natten. Upprivande händelser som inte gjorde det lätt att somna.

Idag - försöka sopa upp spillrorna av allt som en gång var och hitta en väg mot något nytt men ändå överlevnadsvärt.

Jag känner mig liten och så otroligt otillräcklig. Jag förväntas vara den som kan bringa reda i kaoset som är. Att våga lita på instinkten av vad som är tryggt och vad som är farligt för den som lever under hot. Vem ska kontaktas, vem kan bli en hjälp, vem skulle röra till det ännu mer?

Så vetskapen att när jag vill kan jag välja att lämna, gå hem till mitt, stänga dörren mot det som gör ont, umgås med min underbara familj, njuta av att jag har det så bra. Kvar finns de som inte har någon annanstans att ta vägen just nu.

Gud, hjälp mig att hjälpa rätt

6 kommentarer:

Frida sa...

Det är inte du som kan bringa ordning i kaoset... men den som bor i dig. Jag kan bara ana vad du och dina vänner går igenom men jag ber för er! Mycket styrka, ledning, vishet och kärlek till dig!

Lallamen sa...

Tack Frida

Ingela sa...

Förstår dig! Ber åxå om vishet till dig att hjälpa på rätt sätt!

Makena sa...

Men så svårt!Förstår att du känner dig hemskt liten. Men som Frida sa. DHA vet vad som är rätt att göra. När du fått lite vila för din kropp och själ, sök Honom och be om råd.Och dessutom. Bara att du finns där för dem är oerhört värdefullt. Glöm inte det!

Stor kraaaaaam!!!

Rödluvan sa...

Vad är som rör sig i oss? Har lagt ut liknande inlägg innan jag kikar vidare och både hos Emma och hos dig hittar jag vardagsförtvivlan. Jag tror det är läge att be extra den här helgen!

Ems sa...

Jag lämnar en kommentar så här lite på efterkälken.
Jag är alldeles förvissad om att vad du än gjorde hos dina vänner så var det precis vad de behövde just då.
Gud är - som ovan sagts - alltid med och Han vet vad som behövs i varje situation.
Men visst blir man förtvivlad över all nöd som finns, tacksam över att just jag har det så bra - och glad att man faktiskt får förtroendet att hjälpa en annan människa i nöd!
Gud, hjälp Madde i det hon gör.