Mot Stockholm

Matlagning till kvällen. Italiensk buffé till 20 pers. Ganska smidigt även om man är ensam.
Ikväll är vi fyra!
Så Syster Yster, Svägerskan, Fru A och undertecknad ska passa på att ha riktigt roligt under tiden vi jobbar och sedan kanske det hinns med något kul efteråt också innan det är dags för Sportlov

Att skjuta upp det oundvikliga

"Snälla mamma. Vänta länge att hämta killarna. Jag vill leka mer och dom blir så arga ..."
Lille H försöker beveka sin dyra moder att låta bli att hämta hem syskonen efter skoldagens slut. Det är ju så mycket roligare med storebrödernas Star Wars Lego än den egna backen med Duplo.

Inspiration

Mina små ljushuvud har just suttit en lång stund och läst på www.godisbloggen.se . En oerhört fängslande blogg visade det sig.

Nu leker de. De leker L-Ö-R-D-A-G-S-G-O-D-I-S!!! Hur kommer man på idéen ens?
Här är djungelvrål, apor från Zoo-asken, gröna grodor, geléfladdermöss, sega råttor och salta katter förståss. Aporna äter givetvis skumbananer och chilifrukter. Jag sitter och ler och förundras över denna imponerande fantasiförmåga

Ändrar mig - ibland är det jättelångtråkigt

Just idag var min mage lite i olag så jag har tillbringat större delen av dagen i sängen där jag roat mig med - just ingenting. Inte årets händelserikaste dag med andra ord.
Ett antal syskonbråk har jag ju förstås lyckats lösa men annars var det mest spännande upplösningen i Björn Hellbergs Club Karaoke och den var inte speciellt rafflande. Han är bättre på tennis än deckare tycker jag.
Återstår att se om Jason Bourne kan bringa lite spänning åt slutet av denna dag åtminstone. Just nu slåss han för sitt liv på TV:n. Dags att ta en vända till köket...

Det är i alla fall aldrig långtråkigt...

Tänk så fantastiskt hur en omöjlig situation bara kan förändras totalt på så kort tid att man inte tror sina ögon. De senaste två veckornas spänning, känslostormar och oro hade varit intensiv även utdragna över ett halvår... Det är bara fem dygn sedan allt verkade nattsvart och idag sitter jag inne hos min extra familj och äter festmåltid - hela familjen tillsammans och alla glada och friska. Helt otroligt och den tacksamhet jag känner är enorm. Wow!!!!!

Det är fortfarande en lång resa kvar men vägen känns jämförelsevis ganska rak och "oguppig" mot hur det varit.

Lite bilder

Frukost!

Förra helgen var vi på julgransplundring i Södermanland. Så roligt med hästar, fyrhjulingar, dans kring granen och trevliga människor att umgås med. Lille H fick stanna hos mormor och morfar men de tre "stora" trivdes kungligt. Stora A red på den stora ponnyn och även om han hisnade lite första gången njöt han snart i fulla drag.

V som aldrig tidigare suttit på en häst red efter en stund utan att någon höll i vare sig honom eller hästen ;-)

Och lilla A pratar redan om när hon ska börja på ridskola som kompisens storasyster. Vem vet ... någon gång kanske även mamma vågar sitta upp. Å andra sidan ringer K:s ord i öronen "Det är ju egentligen helt vansinnigt. Man sätter sig på ett djur med 500 kg muskler och hjärna som en valnöt..." Måhända att jag fortsätter att trivas bäst på marken.

Dans kring granen, fiskdamm och tårta passade fint innan bastu (i mitt fall en tupplur istället). Kvällen bjöd på god-god-god-middag och roligt sällskap till sent på natten. Gissa om vi sov gott sedan innan det var dags för frukost och hemfärd.

Maken och barnen har varit i pulkabacken i eftermiddag.

Full fart!

Fyra toast av fem...

Stora A klev just in genom dörren. Nyklippt och med lite extra grön färg på toppen som lite piff. Vilken stor kille vi har...

Så trött

Jag är så in i märgen trött. Rent fysiskt har det inte blivit många minuters sömn natten som gick. Vänner som mår riktigt dåligt som behövde stöd och hjälp mitt i natten. Upprivande händelser som inte gjorde det lätt att somna.

Idag - försöka sopa upp spillrorna av allt som en gång var och hitta en väg mot något nytt men ändå överlevnadsvärt.

Jag känner mig liten och så otroligt otillräcklig. Jag förväntas vara den som kan bringa reda i kaoset som är. Att våga lita på instinkten av vad som är tryggt och vad som är farligt för den som lever under hot. Vem ska kontaktas, vem kan bli en hjälp, vem skulle röra till det ännu mer?

Så vetskapen att när jag vill kan jag välja att lämna, gå hem till mitt, stänga dörren mot det som gör ont, umgås med min underbara familj, njuta av att jag har det så bra. Kvar finns de som inte har någon annanstans att ta vägen just nu.

Gud, hjälp mig att hjälpa rätt

Hurra för vår 7-åring

Vårt tandlösa födelsedagsbarn V fyller 7-år idag.

Stort grattis till honom.

Het på gröten

V kommer till matbordet och blir alldeles förtvivlad att det serveras mannagrynsgröt. Mamma och pappa tröstar snabbt och talar om att pappa har köpt en tub risgrynsgröt till honom som inte gillar mannagryn. "Det var väl bra?" säger mamma hurtigt
"Ja, det var bra för er" mumlar en dov stämma
"????"
"Annars hade jag ju gett er stryk..."

Har jag nämnt att han är väldigt känslig för när blodsockret blir lite lågt ;-)

Snart löning

Barnbidraget har just trillat in på kontot (nu får V födelsedagspresenter i år me' ;-) och snart är det lönedags. Just januarilönen är alltid trevlig efter både julklappar, nyårsfirande och lilla A:s födelsedag. Iår blir den återigen trevligare än förra året med ytterligare jobskatteavdrag. På min lilla minilön märks det inte så väldeligt även om jag i procent faktiskt har fått 40% lägre skatt sedan regeringsskiftet.
Vill man enkelt räkna ut hur mycket mer man får ut per månad så har en Uppsalakille knåpat ihop en trevlig hemsida under jullovet.Gå in på http://www.jobbskatteavdrag.se/ och se hur mycket mer choklad du kan köpa i månaden hädanefter...

En gång är ingen gång - två gånger är en vana?

I torsdags gjorde jag något jag knappt tror på själv. Jag köpte årskort på gymet!
Vi har ett pytte-pyttigt handelscentrum på andra sidan gatan och det har vi tidigare mest använt till pizzainhandling. Men det har även startat ett gym med bra öppettider och har man inte ens två minuters promenad till gymmet är det svårt att komma på ursäkter för att inte ta sig dit. Så just nu sitter jag och eftersvettas efter mitt andra pass i tortyrredskapen :-)

Vet ni om en sak - jag har muskler!
Det vet jag för de gör ONT. Träningsvärk kallas det visst. Något jag varit förskonad (?) från de senaste 20 åren sisådär... Hur som haver så känns det väldigt bra och faktiskt lite roligt att ha kommit igång. Tänk till sommaren, då kanske jag klarar att cykla längre än till ICA utan att behöva hjärt-lungräddning efteråt.

Tältmötesflashback

Lyssnar på en gammal Carman-skiva på Spotify. Mitt under He keeps me singing insåg jag att det låter som det gjorde på tältmöten när jag var barn. Och visst är det märkligt ibland när man tänker tillbaka på gamla minnen - helt plötsligt kunde jag känna doften av torkat gräs vid varmluftsfläkten :-)
Tänk så många tältmöten jag varit på och vilken varm känsla jag får då jag tänker på dem. Allt från Luddö källa i Värnamo till vårt stora cirkustält på Europakonferenserna. Det är något alldeles speciellt med tältmöten, det går inte komma ifrån

Underbart med goda vänner

Har just landat i soffan efter en spontan tur till Stockholm. Har träffat min älskade vän E och ätit god libanesisk mat och pratat, pratat, pratat i några timmar. Hon ringde vid fyra-snåret och undrade om jag var ledig och turligt nog så var jag ju det ( ta bort julgranen går ju faktiskt göra imorgon också)

Det är lite komiskt för när vi pratas vid så blir det ofta ett eller ett par ämnen som vi pratar intensivt om och så kan vi helt glömma att tala om andra saker, även ganska "stora"
Häromveckan fick jag en lätt chock när jag läste hennes blog. Fast vi pratat bara ett par dagar tidigare hade jag ingen aning om att en av mina närmaste vänner befann sig bara några mil ifrån kriget i Gaza. Nu är hon hemma igen och idag hade hon en läsvärd krönika på ledarsidan i Nerikes Allehanda. Du kan läsa den här på hennes egen blogg.

Sötast på julafton

V sitter i soffan och får mer och mer paket. Till slut utbrister han:
"Jag får så många julklappar att jag blir avundsjuk på mig själv!"

GOTT NYTT ÅR till er alla

Hejdå 2008
Välkommen 2009

Sista skälvande minuterna

30 minuter kvar av 2008. Tittar på nyårsvaka från Livets Ord och barnen längtar, längtar, längtar efter att fyrverkerierna ska börja.
För fem år sedan satt vi på BB och åt kinamat vid fönstret. Vi hade utsikt över hela stan och såg alla de stora fyrverkerierna samtidigt. Det var en av de mest minnesvärda nyårskvällarna jag varit med om. Så vackert och storslaget och pampigt och bredvid oss i sin lilla balja låg lilla A och sov så sött.
Fem år framåt i tiden... undrar hur det ser ut på henes 10-årsdag. Var bor vi, vad gör vi, hur ser världen ut?
Nu börjar i alla fall 2009 och det ska bli spännande att se vad som händer då.

Hyacint-huvud*

Ett tips att införliva till listan av saker man bör akta sig för:
Somna inte i soffan i ett rum fyllt med nio doftande blommande hyacinter. Speciellt inte om du är så pass sömnig så du inte vaknar förrän på morgonkvisten.

*Hyacint-huvud - ett tillstånd kännetecknat av lätt till måttlig huvudvärk, nästäppa och en önskan att kasta ut alla julgrupper genom fönstret. Uppkommer vid långvarig vistelse i rum fyllda av blommande lökar.

Grattis vår älskade tös

I just detta ögonblick, för exakt fem år sedan, gick det upp för mig att de onda sammandragningarna inte skulle lindras oavsett hur mycket jag duschade. Två veckor före beräknat datum och därmed ett år för tidigt ville vår lilla prinsessa ut och se världen.
Idag fyller hon fem år. Som hon har längtat till denna dag. Julen var kul men i själva verket mest en transportsträcka fram till Den Stora Dagen. Hon önskar sig Bionicle (märks det att hon har bara bröder????) för de är ju så söta (????). Hon får dessutom lite kläder, blingbling och Littlest Pet Shop-djur. Har just slagit in alla paketen och nu återstår en stunds väntan innan det är dags att väcka lilla damen med skönsång vid sängkanten.

Grattis på femårsdagen Lilla A

Snötårta

Maken beställde en tårta att ha med till jobbet igår och han visste precis hur den skulle se ut. Gnistrande vit snö med skidspår,snögubbe och snölykta. I lyktan placerade han också en liten diodficklampa som lyste så fint.

Ljuset vinner

Rekommenderar Göran Skyttes kolumn i SVD igår. Ibland behöver man en påminnelse om att till slut är det ljuset som segrar.