måndag 13 mars 2006

20 år sedan

Så länge sedan är det sedan jag och mina klasskompisar gick ut 9:an.
För ett par veckor sedan fick jag inbjudan från www.klassfest.com som anordnar klassfester dit det bara är att anmäla sig och ingen egentligen behöver göra något. Som tur är var det en gammal klasskompis som tog tag i det hela och har ringt runt och inspirerat oss allihop. Så den 1 april ska jag tillbaka till Kumla och träffa alla gamla kompisar igen. Visst är det flera som inte kommer men när han sa att Marie skulle komma - ja, då visste jag att jag var tvungen att åka.

Varför blir det så där att man tappar kontakten med sådana man varit så nära? Pirrigt är det också. Kommer vi känna igen varandra? Faller vi tillbaka i våra gamla roller? Eller är vi så förändrade nu att vi fortsätter vara våra vanliga jag? Eller har vi kanske inte ändrats alls?

Att Bråkstaken fortfarande har kvar de tendenserna bevisade han finfint när vi pratade på telefonen. Men resten då?
Har Plugghästen fortfarande kvar sin omisskännliga uppsyn av intelligens? Buspojken - har han fortfarande kvar glimten i ögonen (snälla kom, dig vill jag verkligen träffa)? Hon som var Utanför - förlåt oss och jag önskar så att du har hittat en plats mitt i gemenskapen. Trivs Traktorpojken fortfarande mycket bättre med jobbet hemma på gården än han någon gång gjorde med jobbet i skolan? Slickar fortfarande Fjäskis uppåt och sparkar neråt? Den snobbige lär väl inte dyka upp för att träffa oss igen så han får väl fortsätta vara den snobbige...

Och Lallamen - hur kommer de uppfatta mig nu när jag inte döljs bakom C? Jag vara den Långa som alltid fanns där men som inte alltid räknades. Tror jag tar betydligt större plats idag.

Knappt tre veckor kvar...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag var på en sådan där färdigorganiserad klassfest 10 år efter nian. Det som var mest skrämmande var hur lite vissa hade förändrat sig... Några (killar) såg endast 10 år äldre ut - samma frisyr osv som när de slutade nian.

Lallamen sa...

brrr... säg inte så. Jag kan få mardrömmar. Tänk på att vi talar om mitten av 80-talet. De frisyrerna var inte att leka med ;-)

Anonym sa...

En liten tröst kan det kanske vara att det var endast killar som behållit frisyren och att ingen av dem var riktiga* hårdrockare...

*Riktiga hårdrockare hade långt hår...

Anonym sa...

Och anonymus det var jag det...