Ja, på kycklingen alltså. Tycker redan det är lite så där halvläskigt när man står och fläker upp kycklingen och ska börja krydda och späcka och steka och marinera. Men på ena lunch-pippin för dagen satt det kvar en väldigt lång bit av halsen. Det blev så tydligt då att det suttit ett lite gult ulligt, gulligt huvud där också... Blä.
Får mig att tänka på den sanna historien ur barnamun som jag läst för länge sedan på AFF. En liten tre-åring som just fått reda på att det goda han åt var kyckling svarade:
-Vet du mamma, det finns en liten söt gul fågel som också heter kyckling.
Inte riktigt läge att berätta sanningen då *s*
2 kommentarer:
"Vet du mamma, det finns en liten söt gul fågel som också heter kyckling.
Inte riktigt läge att berätta sanningen då"
Det finns olika famlijer... *tänker på en "scoutledar"-familj på P...*
*asg* Nä, där är det nog inga större problem att äta upp vare sig det ena eller andra av husdjuren.
Skicka en kommentar