Samma sekund som jag ställer mig i duschen brukar lille H ta sikte på den samma. Är maken hemma brukar det innebära att jag låser dörren för att få vara i fred.
Resultatet: En skrikande liten H som står eller ligger utanför badrumsdörren och bankar.
Annars har jag två scenarier att välja på. Har jag gott om tid får han följa med in i duschen.
Resultatet: En skrikande liten H som bankar på duschdörren och vill ut.
Andra möjligheten är att försöka smita in utan att han märker det.
Resultatet: En skrikande liten H som bankar på duschdörren och vill in.
Idag inträffade så det otroliga. Jag gick in i duschen, satte på vattnet, tvättade håret, tvättade det en gång till, tvålade in mig, började skölja av mig och fortfarande var jag helt ensam i badrummet. En dröm skulle man kunna tro - men...
Resultatet: En mamma på helspänn som snabbade sig mer än någonsin. För det fanns en oroande tanke som inte gick att koppla från. Vad är det som helt plötsligt lockar mer än detta? När det dessutom sker under största möjliga tysssstnad brukar det kunna betyda en rejäl förödelse. Idag hade jag tur och inget hände men jag kunde konstatera att trots skriken är det lättare att koppla av med honom nära än långt bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar