Någon har snott den bästa timmen på hela dagen.
Den sista timmen innan man måste vakna.
Den timmen då man kan trycka på snooze ett par gånger och sova "bara ett par minuter till"
Timmen då Lallamen går från halvdöd zoombie till en någotsånär hyggligt fungerande mor och medmänniska.
Sedan igår är den timmen borta. Jovisst, teoretiskt, på pappret finns den ju där fortfarande. Klockan var strax efter sju i morse när vi släpade oss upp - precis som förra fredagen. Men min kropp vet att någon har stulit en mycket viktig del av dagen.
Får trösta mig med att tänka på de ljuvliga långa ljusa kvällarna som plötsligt dykt upp. Och det är knappt två veckor kvar till påsklovet. Då ska jag ta igen varenda timme som försvunnit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar