Igår kväll kände jag helt plötsligt att det var kvällen med stort K. Dags för lille H att sova i sin egen säng i sitt eget rum. Hittills har han somnat nere hos oss och sedan har jag plockat med honom upp till vår säng då det varit dags att knoppa in själv. Men helt plötsligt kände jag bara att det var läge att ändra på det hela.
Läggningen gick faktiskt helt strålande. Han försökte klättra ur spjälisen ett par gånger men sedan kröp han ner och la sig och drog upp täcket till hakan. Efter att ha snurrat en stund och pratat för sig själv blev det tyst och den lille prinsen sov.
Riktigt lika smidigt var det inte när han vaknade vid 1-snåret. Han var rejält arg på mamma som vägrade plocka upp honom eller låta honom klättra ur sängen själv. Men till slut så låg ha i alla fall och efter en timme kunde jag flytta från stolen och lägga mig på golvet. Småslumrade där till klockan 3 då jag frös så mycket att tändernas klapprande riskerade att väcka honom igen. (Nåja, lite överdrift kanske men kallt var det) Sedan sov vi var och en i vår egen säng fram till vällingdags vid halvsju och då fick han krypa ner mellan mamma och pappa och det var inte dumt.
Får se hur kvällen går. Tänk om han somnar skapligt ikväll också. Wow, en fredagskväll på tumanhand. Hur länge sedan var inte det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar