fredag 20 april 2007

Hemmaförälder - en utrotningshotad art

Många gånger då jag eller någon annan hemmaförälder för fram argument för vårdnadsbidrag så får vi höra att det är helt OK att vi väljer att vara hemma men vi ska inte begära att andra ska betala oss för det. Jag tänker inte gå in på den argumentationen idag men jag kan förstå den och respekterar dem som tänker så även om jag själv ser det annorlunda.

Det som däremot gör mig bedrövad är att se hur möjligheterna att vara hemma eller hitta egna lösningar blir mer och mer kringskurna. Idag skriver Svenska Dagbladet om ett förslag från Folkpartiet att kvotera VAB-dagarna. För oss och väldigt många av våra vänner skulle det bli helt pannkaka. Jag har aldrig tagit ut en enda VAB-dag av förståeliga skäl men däremot har min man fått vabba en hel del under sju år. Vab handlar ju inte bara om när barnen är sjuka utan också om när den som brukar ha hand om barnen under dagarna är sjuk, dvs jag. Med andra ord skulle hans vabdagar tagit slut någon gång efter ett eller två år och resten av tiden hade jag väl fått försöka sköta fyra barn på egen tid mellan kräkningar vid spysjuka, linkande med kryckor pga foglossning eller med 40 graders och halsfluss.

Idag går det att lösa att en av föräldrarna är hemma ganska länge då barnen är små även om man bara är medelinkomsttagare. Det är ett pusslande och man tvingas till prioriteringar hela tiden. Många av de förslag om kvoteringar som kommer i en strid ström gör det ekonomiskt nästintill ohållbart att vara hemma men jag vet att många av familjer med en hemmaförälder skulle välja det ändå för vi tror verkligen det är det bästa för våra barn.

Det som skrämmer mig med detta förslag (om det nu ser ut som SVD beskriver) är att det inte längre handlar om bara ekonomiska styrmedel utan att det faktiskt bygger helt på att båda arbetar. Har en av föräldrarna valt att stå utanför systemet faller en stor trygghetsbit bort. Då är det inte bara att försöka klara sig på mindre pengar utan när vabdagarna är slut för den förälder som jobbar är det liksom kört. Som hemmaförälder kan jag aldrig vabba för jag är redan hemma med barnen oavsett om de är friska eller sjuka. Det finns alltså ingen möjlighet att få fler dagar till den arbetande förälderna utan att hemmaföräldern först börjar jobba så att han/hon kan vabba!!! Blir den hemmavarande föräldern sjuk finns det ingen rätt för den arbetande förälderna att vara hemma om dagarna hunnit ta slut.

Även om det på ytan ser ut att vara ett litet förslag utan jättestor inverkan på familjers ekonomi är det i grundtanken mer begränsande än förslaget om kvoterad föräldraförsäkring. Undersökningar visar att många både kvinnor och män skulle vilja vara hemma mer tid med sina barn men snart verkar jämställdhetstanken väga tyngre än allt tal om individens frihet att göra sina egna val.

5 kommentarer:

Anders Lundblad sa...

Folkpartiet är för frihet när folk väljer rätt - inte annars.

Min hypotes är att fp har gjort en intern uppdelning, där den socialliberala falangen (Bengt Vetbästerbergs arvtagare) tar hand om social- och familjepolitiken medan hökarna sköter skol- och säkerhetspolitiken.

Lallamen sa...

Din hypotes verkar inte speciellt långsökt...
Jag är i och för sig djupt tacksam för att skolpolitiken verkar dra åt "rätt" håll enligt mitt sätt att se på det hela men det är oroande hur en falang inom ett alliansparti blir så dominerande på familjepolitiken trots att de egentligen är en minoritetsgrupp. Vi har tre regeringsparti som är för frihet att välja och ändå är det ytterst segt med valfriheten just på de här områdena.
Man kanske skulle emigrera västerut ;-)

Millan sa...

Jag tycker att det låter som ett väldigt ogenomtänkt förslag, eftersom det utgår från att båda föräldrarna lever ihop och att båda föräldrarna arbetar.

Jag t.ex. studerar ju när jag inte är föräldraledig och får då inte vabba. Å sjuk får jag ju heller inte vara iofs... ;)

Anders Lundblad sa...

Ja visst är folkpartiets skolpolitik riktigt bra (bortsett från deras alltid lika njugga och misstänksamma syn på "religiösa" friskolor). Men jag är mer tveksam till deras säkerhetspolitik (läs: övervakningspolitik).

Anders Lundblad sa...

"Man kanske skulle emigrera västerut..." Inte om du menar hit till Norge, tyvärr. Vi lider under en röd-grön röra vars främsta insats på senare tid är ett (bland demokratier unikt) erkännande av Hamas-regeringen :-p