fredag 20 juli 2007

Ett barn är ett barn

Flera olika organisationer och instanser arbetar idag aktivt på att få till stånd en förändring av gränsen för när ett barn ska räknas som ett barn.

"Alla levande födda i Sverige räknas som barn oavsett ålder. Om barnet är dödfött så måste det ha gått 28 hela graviditetsveckor eller så måste barnet vara minst 35 cm lång för att få kallas ett barnenligt Socialstyrelsen. Jämför detta med Världshälsoorganisationens, (WHO:s), definition avbarn som säger att det måste ha gått 22 hela graviditetsveckor eller att barnet måste väga minst 500 gram. Danmark har för något år sedan ändrat sina riktlinjer och följer idag WHO, Norge har lägre gränser liksom många andra länder. För ett antal år sedan skickade Svenska barnläkarföreningen tillsammans med Barnmorskeförbundet in ett förslag till Social-styrelsen om att man skulle sänka gränsen enligt WHO:s riktlinjer. Detta förslag avvisades. Det är cyniskt att Sverige har kvar denna höga gräns när man idag kan rädda livet på för tidigt födda redan i 23:e graviditetsveckan. " (från Spädbarnsfondens kampanjsida Ett barn är ett barn)

Vår familj har ju förlorat två barn men rent juridiskt var Wilhelmina bara ett missfall. För mig är det ett hån. Min kärlek till henne och Victor och saknaden efter dem är lika stora. Våra nära vänner förlorade sina tvillingflickor ungefär en månad tidigare i graviditeten än oss men Sara och Amanda levde några minuter och räknas därför självklart som barn. Jag kan varken förstå eller acceptera Sveriges hållning i den här frågan och för mig är det en verklig hjärtesak.

Det var därför inte svårt att säga ja när JA till Livets tidning Enim ville göra ett reportage om vår lilla älskade dotter. Resultatet kan läsas här

Jag hoppas också att så många som möjligt skriver på Spädabarnsfondens namninsamling De flesta är egentligen överens - nu behövs bara modet att fatta rätt beslut.

ps. Tack Linus för att ditt tangentbord gav mig en spark där bak så jag skrev det här inlägget som jag tänkt att skriva ett bra tag

1 kommentar:

Makena sa...

Åh, den här frågan upprör även mig öerhört!!! Självklart har jag skrivit på! Bra att du gör din röst hörd!