Bättre sent än aldrig sägs det.
När folk (mestadels mamma och moster, mina trogna supportrar) frågar om jag inte ska skriva snart svara jag alltid att det ska jag göra så fort jag får tid igen.
Inser att det antagligen aldrig kommer att hända. Ja, alltså att jag får tid över igen. Lilla H:s härjningar verkar inte mattas av det ringaste utan tenderar snarare att öka i styrka för var dag som går. Har just hämtat fram tre övermogna avocados ur leksakslådan, plockat upp sisådär 286 ritpapper från golvet, räddat ett halvmeter högt torn byggt av alla mina dricksglas från att rasa och till slut lyckats hitta mitt schampoo och duschtvål som försvunnit från sin hyllla. Ja, de låg förståss i fruktlådan i kylskåpet, där avocadosarna brukar ligga i vanliga fall...
I förra veckan väcktes jag av att någon (ja lilla H alltså) placerade frysta kycklingspett i en vacker krans runt sin moders dunkudde. Isade satayspett till frukost på sängen kanske egentligen är en bra idé, jag har lite svårt att bestämma mig.
Så, livet verkar inte bli så mycket lugnare än så här så det är lika bra att jag ger upp längtan efter det stora lugnet och satsar på att skriva i alla fall. Det blir vad det blir!
Varen varmt välkomna tillbaka!!!!!!!
2 kommentarer:
Jag är glad att du är här igen!! Vilket också innebär att du varit saknad förstås... Förstår om det varit fullt upp, men ändå är jag glad att du bestämt dig att ändå skriva. Heja!
Kram
Kollade in på din blogg. Igen. Fick en chock. Det var ett nytt inlägg där..! :)
Kul!
Skicka en kommentar