Friska igen

Tre sjuka barn och ett friskt i nästan en vecka. Snacka om att man får klaustrofobi...
Nu äntligen är alla helt återställda och det är såååå skönt.
Nu vill jag bara försöka hitta batteriladdaren till kameran också. Vi ska iväg och grilla och det är så fint och vackert ute med solen som skiner på alla höstfärger. Måste fotograferas helt enkelt.

Tandhygienisten avklarad

Inte är det kul men nu är det gjort.

Dagens läxa:
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd
Jag ska bli duktig på att använda tandtråd...

Förr betydde det något om man skrev en sak 100 gånger. Med Ctrl+C blir det inte riktigt samma innötningseffekt

Det går framåt

Sakta men säkert faller fler och fler bitar på plats i vårt renoveringsobjekt till hem. Eller ... de faller väl inte direkt av sig själv men vi jobbar på och på vissa ställen kan man till och med ana sig till slutresultatet. I helgen har vi slagit ut väggen till vår gamla klädkammare och fått en datahörna i hallen istället. Nu väntar lite kabeldragning innan vi kan få dit lister och måla väggarna. (ja, i omvänd ordning förståss)

Nere i hallen håller jag på att skrapa bort det sista av tapeterna och jag har grundmålat en del så jag lättare kan se var det behöver spacklas. Förhoppningsvis kan vi få dit golvet under veckans lopp så vi kan använda helgen till att sätta upp garderobsvägg och så. Härligt, härligt, härligt. Just nu består klädförvaringen av två krokar och ett antal pappkassar i förrådet. Det funkar så länge det inte är för kallt men ska det fram vantar och mössor till fyra barn varje morgon lär jag behöva lite mer struktur.

Lyckosamt nog så kom det en ny rabattkupong från IKEA idag. Få 100 kr tillbaka för varje 1000 kr du handlar för. Senast det var ett sådant erbjudande köpte vi köket och garderober. Nu får jag samma rabatt även på kompletteringar och möbler. Strålande tider :-)

Hur många Öllegård känner du???

På söndagskvällarna sitter vi hela familjen bänkad framför Fem myror är fler än fyra elefanter. Alla barnen hittar något som de tycker är riktigt kul. En av killarnas favoriter är att gissa vilket namn det ska bli när de visar ett foto av ett barn och sedan ljudar sig igenom namnet. Ibland prickar de rätt, ibland inte i närheten...

-Jag tror Måns
-Nej, jag tror Mattias
Båda, storskrattande: MATS, men det är ju ett barn...

Så får man förklara att då mamma och pappa var små var det just barnen som brukade heta Mats eller Åke.

Men i söndags visade det sig att lilla A inte ville vara sämre. Jag skrattade så jag grät då jag hörde:
ÖÖÖ (ö, från lilla A som härmar) - ELL (l) -ELL (l)- EE(e)-GE(g) - ÅÅÅÅ(å)- ERR(r)- DEE (d); ÖLLEGÅRD
Från saccosäcken hörs ett jublande "Ja, Öllegåd, pjecis vad ja tjodde..."

Kanelbullensdag

Idag har båda killarna ätit kanelbulle i skolan och när de kom hem fick de ytterligare varsin. För en stund sedan kom V med bekymrad min och frågade "Mamma, är bullar verkligen bara onyttiga?"
Tänk vilken skillnad mot när en annan var liten. Vi åt bullfika åtminstone en gång varje dag och oftast två. För att visa för V att det är OK att äta bulle nån gång då och då ;-) talade jag om hur en vanlig matdag hos min mormor och morfar såg ut. Då började dagen med lite skorpa och saft en stund innan frukost, sedan var det 11-fika med bulle, skorpa, sockerkaka och ett par småkakor. Efter lunch fick vi ofta efterrätt av något slag och sedan vid fyra-snåret var det dags för fika igen - minst lika rikligt som 11-fikat.
Killarna tyckte att jag var en riktig lyckost när jag var liten...

jkmä*Wkf,p...d

Näe, så illa är det inte.
Jag kan stava och jag vet var tangenterna ska sitta och tur är väl det.

När jag kom ut ur duschen för en stund sedan hade två mini-mekaniker med hjälp av varsin skruvmejsel tagit loss största delen av tangenterna på min bärbara dator. Först hade de inte ens någon aaaaaaning om vad som hänt men sedan föll lilla A till föga och visade på samlingen de hade under en kökshandduk. Lille H han bara ler stort och väntar antagligen på nästa tillfälle att göra om bravaden.
Efter lite pillande och trixande sitter nu alla tangenter på plats förutom ******. Där har jag bara en gummiplupp att trycka på men det må så vara. De viktigaste bokstäverna är i alla fall på plats så jag kan skriva GULLUNGAR!!!! :o)

Mamma, titta kopan

Lille H har ett nytt fritidsintresse. Varje dag vill han att vi ska ta en runda till andra sidan järvägen och titta "kopor". Det håller på att byggas ett helt nytt bostadsområde där och det roliga att det är friköpta tomter så det är massvis med olika husföretag som bygger och det blir ju liksom ingen samordning. Alltså står det grävskopor på var och varannan tomt och gräver samtidigt. Alla barnen tycker det är roligt att se husen växa fram och H är alldeles lycklig över dessa grävskopor.
Idag kom vi inte förrän vid kvart över fyra och då stod de flesta still så vi stannade en stund och kikade på dem. Helt plötsligt hördes ett lyckligt tjut. "Mamma, kopa ... titta kopan ... titta, titta..." I en skogsbacke fick han syn på en stor grävmaskin som fortfarande jobbade på och lyckan var gjord.
"Lite roar småbarn" brukade vi säga när jag var tonåring. Det tycks stämma :-)

SEB - pensionsreklam

Väldigt mitt i prick då man närmar sig de fyrtio!
Känner speciellt med stackaren på bussen. Hoppas det dröjer länge innan det händer mig första gången...

Level 11 ... who would have thought it possible?

Det är bara att erkänna. I vissa lägen är jag en riktig tävlingsmänniska. Ja, inte om vi pratar sport och sådant. Där stämmer sången som mina syskon sjöng på vårt bröllop alldeles förträffligt "koordination och motion är det dummaste som finns"
Men sedan kommer vi till sådant som frågesporter, TP, IQ-test och för att inte tala om högskoleprov!!! Och vips - helt plötsligt är jag totaltaggad och jag vill vara bäst.

När jag slutligen tog steget in på Facebook för några dagar sedan (ja, jag vet att jag är sen men vaddådå, jag har ju fyra barn och renoverar, jag kan ju inte hänga på nätet jämnt ;-) så visade det sig att det fanns en liten applikation som hette Traveler IQ Challenge. Det gick ut på att peka ut olika städer och platser på en stor världskarta där bara landsgränserna finns med. Det gick sisådär och den vän som hade skyhögt högre Traveler IQ än vad jag lyckades skramla ihop är ju trots allt flygvärdinna och har varit i femtiosex olika länder eller något sådant så det var enkelt att skylla ifrån sig. Men nu ikväll visade det sig att en av mina gamla gymnasiekompisar hade joinat utmaningen och helt plötsligt låg jag trea bland mina vänner.
Sådant går inte för sig och i ett under av koncentration och letande av dolda kunskaper i hjärnans dunkla hörn lyckades jag skramla ihop 119 IQ-poäng och nu leder jag igen (trots att jag blandade ihop Togo med Trinidad -Tobago).

Åh, vad jag kommer sova skönt i natt.

Favoriter

Har ni några hemsidor ni besöker varje dag?
Sedan vi började renovera har jag en ny favorit. Bygga Hus har ett fantastiskt forum med människor som kan "allt" om husbyggen och renoveringar. Jag lär mig massvis varje dag - både sådant jag behöver och fullkomligt onödiga saker som att NCS-koden för Caffe Latte slutar på -Y30R. Undrar hur det hade gått härhemma utan den sidan. Förvisso mycket snabbare för ju mer ajg läser desto mer inser jag vikten av underarbetet. Tråkigt, tråkigt men resultatet är förhoppningsvis värt det :-)

No more Pepsi

I alla fall hoppar jag det en stund nu...
Hällde nyss upp ett glas från en flaska som stod på bordet. Precis som jag ska njuta av den första klunken ser jag en klump flytande i glaset. Tittar lite närmre och inser att i mitt glas håller en stor äcklig fluga på att drunkna. Alltså, jag har inga problem att skrapa av en myra som klättrat upp på min macka och sedan fortsätta äta eller vifta bort en geting som kalasar på min äppelkaka. Men insikten hur nära det var att den där spyflugan skulle sprattla runt i svalget - nix, det glaset hällde jag ut och nu är jag inte sugen längre.
Tänk om mitt Pepsi-missbruk går mot sitt slut.

Inte direkt förvånad

Maken är i Norge och jobbar och skulle flyga hem med 18.30-planet. Det var ingen jättesurprise att han ringde för en stund sedan och berättade att han inte kommer förrän imorgon men fy så tråkigt. Fredagkvällar tycker jag är absolut urtrista när jag är själv. Barnen är trötta efter en intesiv vecka men samtidigt vill man fösöka få till något slags mys. Sedan när de väl lagt sig sitter man här mol alena.
Ja,ja - får se det som ett ypperligt tillfälle att skrapa tapetrester, spackla, tömma förråd eller något annat nyttigt.

Tack och lov ser veckan som kommer lite lugnare ut den som just varit. Hoppas att det stämmer IRL också

Det viktiga är inte att vinna utan att göra sitt bästa...

Inte det enklaste att förklara för en sjuåring som inte vill springa Fridhemsloppet imorgon.
"Mamma, det är ju ingen idé att jag är med och springer för jag har ingen chans att vinna" Pedagogiska mamman förklarar att han istället kan försöka se det som en tävling mot sig själv. Att när han springer loppet igen nästa år kommer han se att han har blivit så mycket snabbare. "Ja, det hjälper väl inte. Nästa år har ju de andra också blivit snabbare så jag kan aldriiiiiiig vinna" och så sprutade tårarna. Fortsätter att förklara att det är ingen tävling utan alla får diplom och de gör det för att det är roligt.
"Det är det väl inte..." (Jo men visst är det -ljuger mamman)
Sedan försöker jag påminna om att alla inte kan vara bäst i allt utan det finns andra saker än löpning som är stora A:s styrka. Han var inte helt med mig på det kan jag säga.

Så idag, med en perfekt tajming, ringer det och tjejen i luren presenterar sig och säger att hon jobbar på MAX. För två veckor sedan lämnade killarna in varsin teckning i en tävling om hur de tycker att ett bra hamburgerställe ska se ut. Och idag, dagen innan Fridhemsloppet, då sonen känner sig eländig för att han inte kan se att han har andra talanger än just löpning ringer denna tjej och talar om att stora A:s förslag har vunnit. Han skrek av lycka då jag berättade.

Lillebror V blev först en aning nedslagen att inte han vann också. Sedan kom han på att det kunde ha att göra med att nödutgången i hans dinosaurierestaurang var genom rumpan och att alla behövde ha baddräkt för att kunna äta där för man kom med båt och lämnade genom vattenrutschbana... Kreativiteten är ju inget fel på i alla fall

Inte i förrgår direkt...

Inser att jag aldrig har tid att blogga längre så nu gör jag det ändå.
Sommaren kom med semester, Europakonferens, mer semester, matlagning, skolstart med tre inskolningar parallellt och mitt i alltihop satte vi igång att renovera. Ja, har man bara fyra små barn gäller det ju att hitta på något så man slipper sitta sysslolös *s*

Idag har jag just grundmålat nya trappräcket, eller trappvägg eller vad man ska säga. Vi har flyttat en vägg för att få mer utrymme i hallen och då också passat på att bygga in den 80-tals designade gulnade furutrappen. Istället för att måla alla spjälor satte vi hel vägg så nu är det bara att hålla tungan rätt i mun och rolla på. Tänkte försöka fortsätta på skrapningen av hallväggarna också. Hälften är färdigt men än återstår mycket slipning och spackling.
Sedan är det bara ett kök som ska bytas, en klädkammare som ska förvandlas till datarum, en annan som ska inredas till klädkammare, två garderobsväggar som ska monteras och fyllas, ett vardagsrum i behov av ommålning och tapetsering + ett dito pojkrum och så ska en liten H få eget rum så att syster A slipper lida längre av alla bilar som invaderar hennes rum. Ja, plus ett antal golv att byta, valv att bygga, lister att spika och fönster att måla ... jovars vi har nog att göra ett par veckor till.

Grammatik enligt lilla A

Henne gitte mej en bulle - Hon gav mig en bulle

Ett barn är ett barn

Flera olika organisationer och instanser arbetar idag aktivt på att få till stånd en förändring av gränsen för när ett barn ska räknas som ett barn.

"Alla levande födda i Sverige räknas som barn oavsett ålder. Om barnet är dödfött så måste det ha gått 28 hela graviditetsveckor eller så måste barnet vara minst 35 cm lång för att få kallas ett barnenligt Socialstyrelsen. Jämför detta med Världshälsoorganisationens, (WHO:s), definition avbarn som säger att det måste ha gått 22 hela graviditetsveckor eller att barnet måste väga minst 500 gram. Danmark har för något år sedan ändrat sina riktlinjer och följer idag WHO, Norge har lägre gränser liksom många andra länder. För ett antal år sedan skickade Svenska barnläkarföreningen tillsammans med Barnmorskeförbundet in ett förslag till Social-styrelsen om att man skulle sänka gränsen enligt WHO:s riktlinjer. Detta förslag avvisades. Det är cyniskt att Sverige har kvar denna höga gräns när man idag kan rädda livet på för tidigt födda redan i 23:e graviditetsveckan. " (från Spädbarnsfondens kampanjsida Ett barn är ett barn)

Vår familj har ju förlorat två barn men rent juridiskt var Wilhelmina bara ett missfall. För mig är det ett hån. Min kärlek till henne och Victor och saknaden efter dem är lika stora. Våra nära vänner förlorade sina tvillingflickor ungefär en månad tidigare i graviditeten än oss men Sara och Amanda levde några minuter och räknas därför självklart som barn. Jag kan varken förstå eller acceptera Sveriges hållning i den här frågan och för mig är det en verklig hjärtesak.

Det var därför inte svårt att säga ja när JA till Livets tidning Enim ville göra ett reportage om vår lilla älskade dotter. Resultatet kan läsas här

Jag hoppas också att så många som möjligt skriver på Spädabarnsfondens namninsamling De flesta är egentligen överens - nu behövs bara modet att fatta rätt beslut.

ps. Tack Linus för att ditt tangentbord gav mig en spark där bak så jag skrev det här inlägget som jag tänkt att skriva ett bra tag

Lördagsgodis - kokos

När Linda la ut den här veckans lördagsgodistema tänkte jag att detta blir en vecka utan bidrag från Lallamen. Kokos är nämligen en smak jag har väldigt splittrade känslor för och det är ofta jag blir lätt illamående av kokossmak i olika varianter.
Men ikväll när jag läste påminnelsen om veckans utmaning insåg jag plötsligt att jag har ett recept jag verklligen gillar som innehåller kokos. Okej - det är inte huvudingrediens men sak samma. Gott är det...

Smaskig fruktsallad

1 burk kondenserad mjölk
1 burk kokoskött (hittar du inte fungerar det med kokosflingor också)
1 burk litchie (eller färska - de är inte alls svåra att skala)
1 burk osötad ananas
2 kiwi
1 äpple
1-2 bananer
1 avocado
1 päron
1 apelsin
Skär i bitar och blanda ihop. Häll den kondenserade mjölken över och vänd försiktigt ner den i salladen. Använder du kokosflingor är det snyggare att strö dem över än att blanda ner dem.
Den här fruktsalladen ser inte så mycket ut för världen och kan behöva dekoreras med något "klatschigt" (varför inte en praktfull blomma) men smaken - den behöver man inte skämmas för.

Glasstips nr 2

Som sagt, Smultronstället jag bloggade om tidigare idag har riktigt god glass men inget som går upp mot Bosses Glassbar i Linköping. Glassen där är så god som det bara går att åstadkomma
Även här ringlar sig ofta kön långt ut på gatan för själva glassbaren är föga större än ett frimärke. Den ligger ett stenkast från Domkyrkan och karta kan du se här

En sommar är helt enkelt ingen riktig sommar utan ett besök på Bosses. Åker du förbi Linköping under sommarhalvåret är det obligatoriskt att åka dit helt enkelt...

Den här gången blev det Marängsuisse (som vanligt), After Eight och Cheese Cake Lime. Underbart goda alla tre.

Glasstips nr 1

Åker ni E4:an förbi Norrköping den här sommaren rekommenderar jag en avstickare till Söderköping. Där finns glassrestaurangen Smultronstället som verkligen är värd ett besök. Glassen är god men framförallt är det de fantasirika uppläggningarna och smakfulla kombinationerna som gör det till en riktig höjdarupplevelse att sitta vid Göta Kanal och njuta. Igår köade vi ca tjugo minuter för att få en plats men det var det helt klart värt.

Barnen valde varsin glass och vi vuxna delade på en och vi åt tills magen stod i fyra hörn...

Stora A tog en Kvack Kvack med päronglass, bananglass, Kinderägg och sur tunga.

V valde en Benrangel med mjukglass, vaniljglass, sura dödskallar, fruktrån, smarties och ett självlysande skelett.

Lilla A ville ha den med fjäril och ingen annan. Att den kostade sina modiga 88 kr var inget som bekymrade henne :-) Jag hjälpte henne så gärna att äta upp bananglass, chokladglass och mjukglass blandad med chokladsås, maränger och bananskivor.

H fick givetvis en Gottegris som var jorgubbs- och mjukglass med strössel och skumjordgubbar och själva valde vi Chansen. Jag minns inte innehållet exakt men det var mjukglasss, chokladdoppad vaniljglass och ytterligare ett par sorter garnerat med chokladgaller, chokladpengar och en Tian-lott. Stora A uppmanade alla syskonen att knäppa händerna och be att det skulle bli vinst på lotten men då protesterade V högljutt och sa att om det var någon som skulle be då var hans nya skrubbsår på knät betydligt mer angeläget...

Så stoppa stora plånboken i bakfickan och gör en utflykt till sommarstaden Söderköping och Smultronstället! Våra barn drömmer redan om vilka glassar de ska välja nästa år. Den med blå rök eller guldpokal ligger bra till.

Hem ljuva hem

Vilken rolig vecka vi har haft. Det har inte funnits något att klaga på denna semester.
Men åh vad skönt det är att vakna i sin egen säng igen. Nu har vi några sköna slappardagar innan konferensen börjar. Kanske det blir lite bad eller någon spännande utflykt men mest blir det bara "ta det lugnt".

Semesterrapportering kommer under dagen. Nu tänker jag njuta av frukost på vår egen altan.

Nu ska jag klippa mig

Hoppas jag hittar någon duktig frisör som har en tid över. Det är kris i huvudet - milt talat.
Inser att det alltid blir så här lagom till Europakonferensen. Men nu är jag ju ute i god tid, hela två veckor innan...
Sedan blir det fortsätta att röja här hemma. Hann med köket och vardagsrummet igår men kontoret ser ut som efter en kärnvapenattack. Där har jag lite att bita i :-)

Lördagsgodis igen

Brazilian Linda har kommit ut med ingrediensen till nästa lördagsgodis. Häng på och ge ditt bästa "godis"recept med äpple (dessert, kaka osv) "Reglerna" finns på Lindas sida.

Själv passar jag på att tipsa om ett otroligt enkelt men vansinnigt gott äppelkakerecept. Minns inte vem som bjöd mig första gången men idéen lagrades och har sedan lagats mååånga gånger. Det är egentligen lite mer vinter- och höstbetonat men spara det i gömmorna och plocka fram en kulen eftermiddag. Du kommer inte ångra dig!

Skala och klyfta äpplen och lägg i en smord form. Strö över färdig pepparkaksmix (alltså sådan man gör mjuk pepparkaka med). Jag brukar använda en halv paket till en vanlig springform på 22-24 cm. Hyvla sedan smör över till det täcker hela pajen, ju mer desto godare. In i ugnen på 225 grader tills äpplena mjuknat lite och pajtäcket blivit knaprigt. En kula god vaniljglass till och lyckan är gjord.

Packning

Killarna fick i uppdrag att packa sina ryggor med sådant de känner att de behöver ha med sig under veckan som kommer. Stora A:s väska innehåller Boken om Narnia, två vattenpistoler, ett antal gosedjur och -tydligen oerhört viktigt- två utklädningsdresser!!!
Undrar om han tänkt besöka Legoland utklädd till Robin eller en Spaceinvader...

Bättre att förekomma...

Helt plötsligt ser jag hur V, till synes utan anledning, dänger till lillasyster A med en väska i huvudet.
Upprörd undrar jag vad i all sin dar han håller på med.
"Hon såg så sur och arg ut så jag trodde hon tänkte slå mig..."

Hämnd i förskott - ett innovativt men något tveksamt handlande.

Spidermantårta

Måste visa den här tårtan som stora A hade på sitt kalas nu när han fyllde sju år.

Det är vanliga bottnar med chokladganasch mellan. Själva Spiderman skar jag ut i en tjock platta MMF och sedan målade jag honom när han stelnat till lite.

Födelsedagsbarnet var mycket nöjd...

Lyckan

Lyckan kan se ut på många sätt. Ditt barn som ler mot dig, alla rätt på provet, ja på frieriet, en kaffetår hos bästa vännen en dag då allt är eländigt...

Men Lyckan kan också se ut som ett litet blått hus. Ett pyttelitet blått hus till och med.

Ett hus där man kan sitta på altanen och se fjorden glittra bakom tallarna på en plats där det är tyst och stilla och stressen är lämnad långt långt borta. Runt Lyckan ligger skogen där man kan plocka bär och kantareller eller gå ner till vattnet och lägga nät eller bara driva omkring på en flotte. Där har man tid att läsa en deckare hela natten eller bara ligga på gräsmattan och glo på molnen som seglar förbi. Eller varför inte spela dataspel en halvdag medan barnen badar i en uppblåsbar pool. Farmors hus Lyckan är full av härliga somriga minnen.

I morgon åker mannen och storpojkarna till Lyckan. Kanske är det sista gången. Snart kommer någon annan få uppleva Lyckan och kalla den sin egen. Farmor flyttar och även om jag gläder mig åt att hon kommer många mil närmre så är det med sorgset hjärta och mycket saknad jag står över det här besöket.

Lyckan kommer, lyckan går ... lycklig den som Lyckan får...

Legoland nästa

Jag har just sparat sisådär 5-600 kr. Plättlätt. Klippte två söner och en make. Älsklingen är nu cirkus 1/2 kg hår fattigare ;-) Från 12 cm till 3 mm. En viss skillnad kan jag säga.

Vi är i full gång med semesterförberedelser just nu. Imorgon går första semesterlasset och då ska allt vara färdigpackat. De nyklippta herrarna ska börja med att åka till farmor i Säffle ett par dagar. Tanken var att vi skulle åkt hela familjen men jag kände att jag inte pallade tempot riktigt. Visst, packa är en sak men att komma hem till ett hus i fullt kaos ett par dagar innan Europakonferensen börjar skulle bli övermäktigt.
Så nu åker de stora iväg med bilen fullpackad och jag har ett par dagar på mig att plocka och fixa här hemma. På onsdag åker jag med de två små X2000 ner till Göteborg och sammanstrålar med mormor och morfar, resten av den egna familjen och Syster Yster med familj. Tidigt torsdag morgon åker vi sedan vidare till Danmark och Legoland. Gissa om några längtar!!!

Också en slags semester

Idag har gjort bröllopstårta. 135 personer skulle den räcka till och jag ska försöka få över bilder så att ni får se den sedan. (Vill ju visa min första lilja som jag gjorde igår)

Men det känns också som jag haft semester. Mamma och pappa är bortresta så jag åkte till deras lägenhet i morse och så har jag gjort tårtan där. Det var precis vad jag behövde. En hel dag utan några avbrott mer än de jag valde själv där jag fick sitta och stå i godan ro och pyssla med något jag verkligen tycker är skoj. Vilken skillnad att spritsa snailtrails ensam än när man har fyra barn som antingen vill hjälpa till eller så är de någon annanstans och hittar på bus.
Avslutade dagen med att stå och prata bort en timme med kocken som lagade bröllopsmiddagen. Kul och givande.

Tanden är lagad

Tandläkaren motsatte sig å det bestämdaste min idé att dra ut tandeländet. Det blev lagning, en skvätt tårar, flera bedövningssprutor - men jag överlevde i alla fall.

Ninnanni nanna na ninnananana na

Dagens boktips!!!

Ni missar väl inte kampanjen på Bokus. Varje dag har de ett 20-tal pocket att välja på och man får köpa 3 st för 49 kr. Vid midnatt byts böckerna ut och det är riktigt spännande att se om dagens boklista innehåller just de där tre böckerna som man bara MÅSTE ha. I förrgår gick det inte låta bli men på dagens lista är det förvisso flera intressanta men inga helt nödvändiga. Anna Janssons Främmande fågel var en riktig sträckläsarbok så Stum sitter guden vore kul att lägga vantarna på. Arnuldur Indridason beställde jag av tidigare så där vill jag läsa den innan jag bestämmer om jag vill ha fler. Hemliga Pappans blogg följde jag tidigare men inte tillräckligt nära för att köpa boken.
Nja, jag väntar helt enkelt till nästa lista. Vem vet vad som väntar då????

Lördagsgodis

Brazilian Linda utmanar alla medbloggare att ge sina bästa dessert- eller godisrecept. Hon ger huvudingrediensen och sedan är det upp till var och en att ge sitt bidrag fram till på torsdagen. Jag vet att många av er som läser här är väldans duktiga i köket så jag hoppas att ni hänger på och ger er godaste variant på veckans tema som är jordgubbar.
Själv bidrar jag med ett av dessertrecepten från midsommaraftons bröllop.

Flädergelé med jordgubbar

Klyfta 16-20 fina små jordgubbar och fördela i fyra champangeglas.
Lägg 3 gelatinblad i vatten och låt ligga i fem minuter. Värm under tiden 2 dl outspädd fläderblomssaft (IKEA:s är god och prisvärd om du inte gör själv) tillsammans med en halv pressad citron. Krama ur vattnet ur gelatinet och smält i saften.
Häll saften över jordgubbarna i glasen och låt stå kallt tils de stelnat.

Big trouble

Helt plötsligt insåg jag genom kakfonin av ljud att en stämma saknades. Närmare bestämt hade jag inte hört av min yngsta förmåga på bra länge. Sådant är alltid illavarslande och detta var inget undantag.
Dörren till storebrödernas rum var stängd och det är den aldrig om inte bröderna själva är där. Nu visste ju modern att bröderna sedan en kvart tillbaka bråkade med sin syster på nedervåningen så min sökarea var lättbestämd.

Öppnade dörren och där satt han...

Uppklättrad i stora A:s våningssäng arbetade han metodiskt, tålmodigt och djupt koncentrerat. När jag avbröt hade han avlägsnat ca 2/3 av stora A:s samling av klistermärke som dekorerat hela sängen. Alla Ding-Ding-märken låg sönderrivna på golvet, stora Shrek-märket kommer aldrig bli sig likt, grodor, stjärnor och bananmärken låg i små skrynkliga högar. Tack och lov så hade metallicdinosurierna överlevt förödelsen så pass att de gick att klistra upp igen. Men det är enkelt att konstatera att sängen är sig inte lik, inte det minsta.

Igår grät stora A hjärtskärande i säkert 10 minuter för att H haft sönder ETT dingdingmärke och TVÅ tigrar. Törs inte tänka på vad som ligger framför...

Jag ger upp

Mitt 300:ade inlägg borde ju vara käckt och muntert men ack nej, om så väl vore.

Trots att jag inte vill, jag verkligen inte vill alls, så är det bara att kapitulera och erkänna - jag har tandvärk! En eländig ilsken glödgande tandvärk som går längs hela nerven från mittentänderna och ända upp i örat. Två panodil zapp och en koffazon tillsammans med spritgurgling gör livet levnadsbart för tillfället men min älskade make har beordrat mig att ringa till tandläkaren imorgon. Han tänker inte åka på semester med mig förrän tanduslingen är ute.

Problemet är att jag är rädd för att gå till tandläkaren. Inte så att jag tycker det är lite obehagligt utan riktigt skraj. Jag gör hellre om alla mina fem förlossningar än att laga en tand...
Det är inte logiskt alls men så är det. För att komma över min tandläkarfobi går jag hos en trevlig tandläkarpsykolog som heter Olle och han har förklarat varför jag är rädd riktigt bra (det har i korthet med aliens, Hajen och självbevarelsedrift att göra *s*) Men det är ungefär dit vi hunnit och därför vill jag fortfarande inte dra ut någon tand.

Tidigare ikväll när jag låg på soffan och grät för att det gjorde så ont var jag beredd att dra ut den utan bedövning men nu när det bara molar lite är alla goda föresatser att ringa helt bortblåsta. Gissar att det slutar med att min kära syster eller make får ringa och beställa tid åt mig.

Till dess tar jag och läser en skvätt ur Emil i Lönneberga igen. Kanske det trots allt skulle funka med björntråd och ett hopp från altantaket... hmmm...

Det gick!!!

Stora A klagade lite i morse. "Mamma, när kommer den där semestern egentligen. Jag tycker inte vi gör något kul"
Helt rätt har han inte för vi har hunnit med en del skojiga saker hittills på sommarlovet men han hade alldeles för mycket rätt för att det skulle kännas OK i mammahjärtat. Jag har haft en hel del projekt de senaste veckorna och det har också inneburit att jag varit tämligen trött däremellan och alltså har vi mest varit hemma och faktiskt haft lite småtrist.

Så idag gjorde jag något jag inte trodde jag skulle våga; jag drog till stranden med alla fyra...
Och faktiskt gick det hur bra som helst.

Jag valde en liten strand med långgrunt vatten och bryggor som inte går direkt ut från stranden utan man måste gå en bit för att komma dit. Dessutom kan man parkera nästan på stranden. Allt som allt ett bra upplägg om man ska fixa det hela på egen hand. Nu var det ju inte direkt varmt i vattnet så lilla A ville inte alls i och H valde att stoppa när vattnet började närma sig naveln. Det förenklade helt klart livet betydligt för modern när två hellre satt på filten och åt nektariner än att rymma. Men alla trivdes och var väldans nöjda.

Så - jag kommer nog att våga göra om det. Känns ganska mäktigt att vara där. Riktiga bebistiden är över och vissa delar av livet kommer faktiskt bara att bli enklare och enklare. (jodå, jag har inte glömt ... små barn, små bekymmer ;-) men just nu tänker jag mer på sådant som att sätta på sig skorna själv eller spänna fast bilbältet)

Grattis Postkodspingu

Min älskade svägerska och vän AgdaMagda fyller år idag.

Här skulle jag vilja skriva något vackert som kunde förklara hur oerhört glad jag är över att hon finns i mitt liv. Hur mycket jag uppskattar hennes vänskap, hennes klokhet, hennes humor. Denna vackra fyrbarnsmamma med så mycket erfarenhet som jag kan "snylta" på. Jag skulle vilja beskriva hennes värme, hennes gästvänlighet och alltid öppna hem, hennes genuina intresse för både medmänniskor och motmänniskor, den innerliga tron som både utmanar och inspirerar. Världen skulle vara en så mycket bättre plats om det fanns fler sådana här teberoende, kl23-trötta, klädkonstnärliga, språklekande och underbara människor.

Men orden räcker inte till för mig så jag nöjer mig med att utbrista ett fyrfaldigt

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA

Nalle har konkurrens

Bolibompa överröstas för tillfället av ljudet från Aktuellt på tvåan. Lilla A är ytterst fundersam varför det hörs brandbilar hos Nalles stora blåa hus...
Tycker de borde fått bukt på det snart. Tvåans ljud är dessutom mycket högre än ettans.

Midsommarbröllop

Det blev mat det här bröllopet också...
Förrätt: Snittar och tilltugg som åts uppe vid den lilla ö där vigseln hölls.
Getostpajer med rostad paprika och svarta oliver
Frasiga smördegssnurror
Crostini med fetaostcreme
Snittar med parmaskinka och balsamkryddad fikonsalsa
och dagen till ära ... knäckebröd med färskpotatis, matjessill och gräddfil

Den italienska buffén som serverades utomhus innehöll:
Pastasallad med kall örtdressing
Antipasti med myntadoftande champinjoner, rostad paprika i lime, marinerade kronärtskockshjärtan och timjanmarinerade kalamataoliver
Rosmarinkycklingben
Rostbiff med pestodressing, parmesanost och pinjenötter
Rökt kalkon med melonsalsa
Två olika salamisorter
Paj med ruccola och körsbärstomater
Italienskt lantbröd
Grissini
Frukt- och honungstäckt brietårta

Dessertbordet var också i buffémodell med flera smådesserter där man kunde välja en, flera eller alla. De flesta valde alla :-)
Vaniljpannacotta med citronmeliss
Mjölkchokladmousse med ett hallon på toppen
Rabarberkompott med havrefras och vaniljcreme
Färska jordgubbar i flädergelé

Laddar för bröllop

Imorgon är det dags att ställa sig vid grytorna igen. Själva buffématen känns ganska hyfsat men det är mycket pill med både förrättssnittar och efterrättsbordet. Tjoho!!!

Mitt i det sitter jag nu oh försöker skriva inköpslista til nästa veckas matäventyr. Ska laga 2 luncher och 1 middag till ca 50 pers i mitten av veckan. Det är inte helt lätt att få hjärnan att byta spår kan jag säga.

Tack och lov har jag en god rabarberpaj att roa mig med under det att listor skrivs och prickas av.

Hör jag inte av mig innan så säger jag i alla fall: Glad midsommar på er alla!!!

Tack för den *s*

V filosoferade (eller något) tidigare idag.
"Mamma, ibland kan du ju vara lite elak men Maddes mamma hon är bara snäll alltid.
Kanske du kan fråga henne hur man gör"

/avdelningen "Nu har mamma skällt för mycket igen"

Älskade lille V - du är den godaste goding och jag ska snart krypa ner och sova skavfötters med dig en natt till.

Exhausted

Jag och maken är helt slut och har båda en känsla av att det är helg imorgon. Det är inte bra när det bara gått två dagar av veckan.

Dagen idag har varit fylld av firande. Stora A har blivit 7 år!!!

Jag kan inte riktigt greppa att han faktiskt är så gammal. Det har ju gått så fort. 7 år? Jag minns ju för allt i världen min egen 7-årsdag. Jag fick en armbandsklocka med rött läderband och en röd ny skolväska istället för den lilla som räckt till lekis. Nu är min lilleman så stor. Småbarnsåren är definitivt över.

Märkligt. Tänk att sju år går så snabbt samtidigt som det känns som en evighet sedan jag för en kort sekund höll båda mina små nyfödingar i famnen. Minns den där lilla sparveln vi hälsade på inne på neo senare på kvällen. Hur han sprutade ner pappa med svart barnbeck morgonen efter och hur vi kämpade med koppmatningen de första dagarna. Vår lilla gula krabat i jämförelse med 1-åriga kusin Ninni och hennes kusin F som var ett halvår. Vilka giganter!

Idag har vi haft barnkalas för klassen. Tårta, stafett, presentöppning och skattjakt. Och "fri lek"... Det var så kul att se att de redan hunnit sakna varandra under de två veckor som gått efter skolavslutningen. Men som sagt - ikväll är vi aningens möra och det hade inte suttit fel med lite ledighet. Istället ligger veckans stora utmaning fortfarande framöver. Midsommarafton har jag bröllop igen. Ett väldigt roligt med lite nya grepp men mycket jobb!

Ståndaktig, enveten eller bara dum?

Läser om en indisk man som nog kommer sluta sina dagar lika ogift som han fortfarande är. För 38 år sedan bestämde han sig för att inte gifta sig förrän han hade tagit studenten. Han har försökt varje år sedan dess men det verkar gå långsamt framåt. Årets resultat på slutprovet var 103 poäng av 600.

Vad ska man säga? Är karlstackaren beundransvärd som håller fast vid sin dröm eller håller han på att slösa bort sitt liv?

Tankar kring abort

Jag blev intervjuad av JA till Livets tidning Enim igår och därför rör sig tankarna förnärvarande en del runt aborter och frågan om människovärde. Monica har skrivit många tänkvärda inlägg om de här frågorna men jag fastnade särskilt för detta. "Om man ska tala om ett fritt val för kvinnan; så bör alternativen till abort presenteras, annars är det inget val.Vad jag vet, avvägs sällan alternativen i Sverige. Om man börjar prata om dem riskerar man genast att stämplas som konservativ och ganska kvinnofientlig."

Gång på gång ser jag på olika diskussionsforum på nätet att ger man ett annat förslag än abort eller försöker stötta någon att behålla sitt barn då blir man ofta beskylld för att vilja att kvinnor ska dö i illegala aborter osv osv. Det politiskt korrekta om en kvinna är osäker är att säga att man givetvis stöttar henne om hon gör en abort. Att det knappt ens är OK att prata om abortförebyggande åtgärder (om det inte gäller tonåringar) visar hur lågt taket blivit i vårt land.

30.000 aborter varje år är mycket. Tänk om den siffran kunde sjunka bara genom att vår attityd ändrades och att den som är osäker stöttades lika mycket att behålla sitt barn som att göra en abort. Kan det verkligen vara en så extrem önskedröm?

Ung roljalist

Stora A: Mamma, att vara kung måste vara jättesvårt.

Mamma: mmm...

Stora A: Ja, det är ju så mycket de måste veta om.

Mamma: Ja, det klart

Stora A: Som att han inte får lägga sig med kronan kvar på huvudet...

Kurragömma

De tre stora leker kurragömma idag igen (två timmar igår kväll tycks inte ha avmattat intresset)
Stora A: Men V, du skulle gömma dig
V (med ett litet skratt): Men jag blev kissenödig så jag gömde mig här på toastolen!!!

När blev jag en tönt???

Alltså jag är ju inte någon tönt på riktigt alltså. Vill bara klargöra det...

Men...
1984 var jag fjorton år och det var i den vevan jag och Catta började få ta tåget själva in till "staaan", dvs Örebro. Det var även det året som McDonald's öppnade sin första restaurang i nämnda stad och givetvis hamnade man ofta där eller på Clock under de nästföljande åren.
Och det är här töntfrågan uppkommer - att säga pommes frittes eller cocacola när man beställde var på den tiden uteslutet. Sådana tunghalkningar var ett absolut tecken på att man faktiskt kom från bondvischan eller bara var allmänt ute. Man beställde strips och man beställde en coke! I smyg hånfnissade man åt de gamla reliker i 35-årsåldern som ville ha pommes till burgaren.

Idag är alla töntar. Mina barn vet inte vad strips är. Skulle jag fråga om de vill ha pommes fick jag säkert bara en milt frågande blick. Vi är tillbaka hos Pommes Fritten igen - inga coolare eller världsvanare uttal längre. Och orkar man inte säga cocacola så är det cola man förkortar det till och inte coke.

Enda frågan som kvarstår är därför när blev jag - och resten av svenska folket - egentligen töntar. Är det någon som minns?

Himmelskt skådespel

Har just varit uppe och dragit upp persiennen och nu sitter jag i sängen och ser blixtrarna fara kors och tvärs över himlen. På nätterna är det bara vackert och magiskt att se - i alla fall när det är så långt bort att mullret bara hörs så där dovt. Börjar det smälla och panga allt för nära är jag fortfarande ganska liten och vill nog helst sitta gömd i en garderob.
Men just nu njuter jag bara.

Kylskåpskalla tomater

Det är något djupt oaptitligt med kalla tomater. Inte svårt att förstå att de är menade att ätas solvarma och nyplockade.

Tillfredsställelsen i att avsluta

Tänk vad skönt det är att faktiskt hinna göra klart saker och ting. Inte bara halvfärdigt eller det absolut mest nödvändiga utan det är faktiskt färdigt, finito, avklarat för all framtid (eller i alla fall till nästa gång)

Resväskan är inte bara flyttad från hallen för att man ska slippa snubbla på den varje gång man behöver kissa.* Nej, smutstvätten ligger i tvättmaskinen, toalettsakerna på plats i badrumsskåpet och väskan själv är tillbaka i förrådet där den hör hemma.

Brevet är inte bara öppnat och läst utan man har ringt tillbaka och pratat med handläggaren på kommunen, stoppat in brevet i en pärm och skrivit upp det viktiga datumet i sin kalender.

osv osv

När man hela tiden har en hoper ungar runt sig är det väldigt sällan man riktigt hinner göra färdigt något. Allt för ofta hinner en ny sak tränga sig före i kön. Något som har en högre grad av akutfallskaraktär. För vad är en ouppackad resväska jämfört med att förhindra fortsatt dekoration av skinnsoffan meddelst silverpenna och innan man är färdig med det ser man i ögonvrån att 1,5-åringen står på ett ben och balanserar i matstolen och i samma ögonblick som man fått ner honom säger 7-åringen att han inte når cykelhjälmen och han ska cykla till kompisen nu och precis då meddelar 5,5-åringen att han är så hungrig att han nästan svälter ihjäl och just då inser man att det var 9,5 timmar och 2 liter vatten sedan man själv var på toa och där och då kommer maken hem från jobbet och undrar varför resväskan fortfarande står så dumt placerad att man snubblar på den så fort som man kliver genom ytterdörren...

Idag har jag hunnit göra ett par saker helt färdiga. Inga stora saker, inte ens halvstora, faktum är att det bara var små vanliga vardagssaker men det var ändå så gott att hinna göra klart dem - helt klara, inte bara nästan.

Och slutligen kl 14.33 är även detta bloginlägg färdigt. Jag började på det för flera timmar sedan och mycket annat har hunnit göras under tiden men nu är det klart - helt klart!!!

*Vi ståtar med en hall modell mindre och står t.ex. en resväska där täpper den effektivt till både toadörren och möjligheten att ta sig ut från hemmet utan att behöva idka höjdhopp...

Sommarlov

Äntligen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Sommarlov. Smaka på det.
En oändlig räcka av dagar. Lata, slappa, lugna dagar blandade med nyttiga och fartfyllda.

Vi började bra och åkte till Ribbingebäck. Fyra familjer, långbord i skuggan av träden, gott kött på grillen, glass, grillade bananer och kladdkaka till kaffet, avslutningsfina barn som rätt vad det är sprang genomblöta i vattenspridarna, sol från klarblå himmel och promenad genom sommarskogen. Ren och skär idyll.

Imorgon blir det mindre slappande och mer arbete.
Vi har en grannfamilj från Afghanistan som vi umgås mycket med. De har adopterat våra barn som sina egna barnbarn och lille H älskar sin Fauzia från djupet av sitt lilla barnahjärta. På fredag tar dottern där studenten och de har aldrig ens varit på något studentfirande så jag har lovat att hjälpa till.
Olika länder - olika kulturer.
I Afghanistan skulle det verka oerhört snålt att bjuda på bara en rätt så det ska lagas tandorikyckling och ris, pastasallad med rostbiff samt smörgåstårta! Dessutom ska jag äntligen få testa att göra studentmössetårtor. Skoj, skoj, skoj.

Men först blir det nog till att fylla en pool med vatten så ungarna kan roa sig. Värmen är ju tydligen här för att stanna.

Lysande, Sickan

Idag fick jag och svägerskan en snilleblixt - allt på grund att vi refererade våra egna blogginlägg för varandra. (Visst är det superpatetiskt när man inte ens kan hålla sig tills människan hunnit läsa själv utan att man faktiskt ringer och berättar vad hon skulle kunnat läsa på egen hand om man haft längre tålamod än två timmar...)

I vilket fall som helst så berättade hon om sina semesterboendeannonser med staketkrav och då fyllde jag i med min nya upptäckt att fyrbarnsfamiljer hör hemma i kohagar. Lite skrattande sa jag att hon fick sätta sig i fårhagen istället för det har hon en alldeles bredvid tomten.

Och då, som ett hjärta, en tanke och en själ, såg vi framför oss visionen av en loj, avslappnad sommar. Fåren är nämligen på grönbete på annan ort (eller annan hage åtminstone) och kvar finns en stor vidsträckt hage med lummig grönska och stora ytor att springa på. Allt omgärdat av ett kraftigt nätstaket som bör vara totalt omöjligt för våra minimottier att forcera.

Där kan vi tillbringa sommaren i varsin solstol, givetvis i skuggan så vi kan behålla vår liljevita hy (ett av de två lägen bådas vårt skinn kan inta, kritvit eller djuprosa) läsande varsin god bok. Bredvid ska det stå en liten lagom stor uppblåsbar pool där vi kan plaska med fötterna när ungherrarna är på äventyr i andra änden av ängen. Antagligen får vi släpa ut en skön fåtölj också till Syster Yster som kommer ägna större delen av sommaren åt att amma Pelle Plutt.
Memi, Boppe och lille H kommer ostört få roa sig kungligt och när hösten kommer är vi mödrar glada, pigga och avstressade efter en hel sommar i fårhagen.

Makena, du undrade om jag hade tips på en bra kohage... Jag kan bara säga varmt välkommen till fåren istället. Och alla ni andra kära läsare med små herrar och damer med mycket spring i benen hälsas även ni hjärtligt välkomna till sommaren i hagen.

En fyrbarnsmammas reflektioner

Att ha fyra barn, som dessutom är ganska små och ganska livliga, är alldeles, alldeles underbart. Men det är också alldeles väldigt intensivt stundtals.

Det finns därför gott om tillfällen då det känns som man inte riktigt smälter in. Hur vi än gör så hörs det när vi kommer dragandes hela gänget och det är nästan alltid någon som pratar, gråter eller står och rycker i klänningsfållen. Det är få sekunder åt gången man kan koppla av och gör man det ändå så är det oftast något som händer som kanske inte borde hänt.
Kort sagt - vi märks och sticker ut.

Idag däremot hittade vi ett ställe där vi passade in. Vi var i Morga hage, ett naturreservat alldeles nere vid Mälaren, och hade picknick med mormor och morfar. Maken och jag kunde koppla av långa stunder och inte störde vi någon heller (i alla fall inte så mycket). Barnen hade roligt och tittade på kanadgäss, badade fötterna och klättrade i nerfallna träd.

Slutsatsen är alltså att det är i kohagar vi hör hemma *s*

Söt unge

Ja, rent bokstavligt alltså ... tyvärr.

När man andas i vårt vardagsrum smakar det sött !!!

Jag håller på och plockar på ovanvåning och tydligen hade lille H passat på att hämta en paket florsocker i skafferiet när storebror öppnade barnspärren. Så nu ser det ut som det snöat på nedervåningen. Gissar att det kommer gå åt många varv med skurtrasan innan allt är borta. Parkettgolv med glasyr, det hade jag aldrig kommit på själv... *suck*

Svampbob Fyrkant

Kusin Ninni fyller 8 år idag och ska ha maskeradkalas för klassen. Själv har hon tänkt att föreställa Svampbob Fyrkant så vad kan passa bättre än en tårta från Bikinibotten. Det är vanliga tårtbottnar med chokladfyllning och marsipan ovanpå.

Självaste Svampbob är gjord i MMF - lite smidigare än marsipan och helt vitt. Jag gör MMF själv genom att smälta ett par deciliter marshmallows i ett par msk vatten i mikron (cirka 20-30 sek). Sedan rör/knådar jag i florsocker tills det inte längre klibbar. Testa, det är roligt att jobba i.

Nu ska jag hoppa in i duschen tillsammans med lille H som varit mig behjälplig i tårtbakandet och därför ser ut därefter *s*

Baby shower

Igår hade vi överraskningsparty för Syster Yster. Kusin Pelle är beräknad om drygt två veckor men vi hoppas och tror lite till mans att han nog kommer tidigare. Som tur var höll han sig kvar över gårdagen i alla fall för jag tror kära syster uppskattade initiativet :-)

Tyvärr har vår kamera tappat livsglädjen och vägrar fokusera på det goda i livet men jag tog en bild på tårtan jag gjorde med mobilen. En liten Pelle-bebis, några rosor och en haklapp blev dekorationen.

Ny skribent

Min älskade störste lille son har så mycket att berätta - precis hela tiden, alltid och jämnt. Häromdagen kände jag verkligen att mina öron behövde lite semester så jag tipsade om att han kanske skulle skriva dagbok istället. Men han har hört mig prata om bloggar och vi följer en blogg som en lika gammal flicka i Kurdistan skriver så han kom på att han nog också behövde en plats i bloggvärlden.

Låt mig alltså presentera Alfons Bok. Rätt upp och ner ur en snart 7-årings tankar, utan skiljetecken och stor bokstav men med berättarglädje och en och annan felstavning.
Mormor, farmor, Maggan, Agda-Magda, you're gonna love this :-)

Jag är inte bara mamma utan tandläkare också...

Ja, det är jag ju inte förståss. Tandläkare är jag bara rädd för, men...

Är just hemkommen från en mysig kväll med tjejerna i cellgruppen. Först var vi på Kreta och åt god och billig grekisk mat och sedan for vi till Y och åt marängbakelser och drack en jättebalja kaffe (därför jag är klarvaken kanske???)

Vi träffas nästan alltid med barnen i släptåg i vanliga fall men för andra gången denna vecka kunde jag alltså sitta med vänner och prata ostört. Och det är sådana gånger det kommer fram att vi inte bara är mammor utan vi har en hel del annan klokskap i oss också.

När man aldrig hinner prata till punkt i ett ämne utan att bli avbruten eller när halva sällskapet är sysselsatt med att snyta näsor, trösta ledsna småbröder, hindra någon från att klättra i gardinen osv ja, då är det lätt att samtalet hamnar i vällingträsket. Man pratar om barnen och det som händer runt omkring men kommer inte så mycket längre. Ikväll har vi diskuterat politik bland annat och debatterat föräldraledighet, sverigedemokrater, valfrihetsreform med mera. Så roligt, givande och intressant.

Ett ord i rättan tid

Sitter här i köket och njuter av stillheten. Ska snart plocka ut ett par stekar ur ugnen men de är inte riktigt färdiga ännu.

I morgon ska jag ordna lunch åt nästan 20 stycken hungriga bibelskolelärare och jag har haft en lite trilskandes äppelkaka i ugnen som inte ville stelna - därför är klockan lite sent. Innan maken gick och knoppade tog jag tillfället i akt och pustade över att jag också gärna krupit ner under täcket. Han påminde mig då om det som står i Matteusevangeliet 10:42 Och den som bara ger så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små därför att det är en lärjunge - sannerligen han ska inte gå miste om sin lön.

Tänk att Gud ser när jag står och hackar persilja, kavlar marsipan eller reder sås och han tycker det är så viktigt att han lovar att han ska ge lön för det. Jag är definitivt ingen talare som trivs att stå på scenen och sjunger gör jag hellre än bra. Så underbart att få välsigna andra med det som jag kan istället och veta att det också är betydelsefullt.

Just nu inför skolavslutningar och sommaruppehåll är det mycket olika saker som händer men med det bibelordet i bagaget känns det lätt att lyfta ögonen och se lite längre än till närmsta grytlock.

Man borde inte sova när natten faller på

Jag skrev visst tidigare att jag skulle sova efter gympan.
Säkert en bra idé men planerna ändrades.

Det blev Ladies night out istället. Syster Yster, Agda-Magda och undertecknad gjorde stan osäker. I sanningens namn ska jag väl medge att så värst osäker blev den nog inte. Med en höggravid kvinna i följe går det ganska lugnt tillväga och vi åt en fantastisk middag och pratade massvis. Kött, Kök & Bar serverade som vanligt mat i absolut toppklass och sällskapet var också i absolut toppklass. Jag är så tacksam och glad att dessa två underbara människor finns i mitt liv. Att få prata ostört och faktiskt kunna prata färdigt om ett ämne är vi inte direkt bortskämda med... En lyxig kväll indeed.

Avslutade sedan med att cruisa förbi slottet för att se om japanska kejsarparet ville hänga med på en kvällsfika men vi fick inget napp. Såg dock ett antal pingviner och festklädda damer vandra ner mot staden. Verkar som att de hade trevligt i alla fall

Carl von Linné

Grattis på 300-års dagen!

Så där, nu är det skrivet.

Det går liksom inte komma undan Linné den här veckan, i alla fall inte om man bor i Sveriges fjärde största stad. Hela city är som en enda stor blomsterrabatt och i stadsträdgården blommar 10.000 tulpaner. Dagen till ära är till och med gågatan omgjord till en 500 meter lång gräsmatta med 301 urnor med löjtnanshjärtan och stationsplanen kantas av palmer och papegojblommor. Lite småcoolt :-)

Gårdagens eftermiddag tillbringade jag och mina 4 lärjungar (hade Linné kan väl jag också...) på Vaksala torg där det är Kunskapsmarknad i dagarna tre. Istället för en vanlig marknad är det här alltså en satsning för vetgiriga där man kan lära sig om djur, natur, miljö och vetenskap - allt i Linnés anda. Roligt hade vi och det fanns något för alla.

För egen del tilltalades jag mest av den fantastiska maten från Glade Bonden. Två kockar bjöd på smakportioner av dinkelsallad och en bit biff, perfekt grillad och helt fantastiskt mör. Önskar att jag kunde tagit hem dem. De kunde få bo på balkongen och grilla åt oss hela sommaren.

De två minsta och kusin E roades storligen av att smälla såpbubblor och att klappa lammen i Jällaskolans tält. Plantera solrosor var inte heller fel och de for hem med händerna fulla av ballonger, flaggor och vindsnurror.

Stora A fick prata med en från universitet om hur vulkanutbrott blir till, han gjorde stora såpbubblor, klättrade med stolpskor i telefonstolpe och kikade på vattendjur från Fyrisån i både mikroskop och på storbild. V i sin tur hittade sitt eget paradis i tältet med den fyndiga skylten "Fästingar suger"! Där stod han och kikade på dessa små eländiga parasiter i mikroskop och frågade en massa frågor. Sista gången han helt plötsligt var försvunnen när vi stod och tittade på vulkanutbrottet gick jag direkt dit och de sa då att han var deras trognaste besökare...

Idag ska vi på gympa (har hyrt hela gympasalen igen) och sedan ska jag hem och sova. Gjorde tårta halva natten som gick. Mer om det sedan.

Tusen nyanser av grönt

Det är så vackert nu att jag nästan tappar andan. Tänk att det kan finnas så många olika skiftningar av grön.

Grön - denna den vackraste av alla färger. En färg som gör mig glad och lugn. En färg som andas liv och friskhet. Den är liksom lite krispig...

Och nu exploderar naturen i alla varianter. Om ett par månader är allt jämngrönt igen men än så länge skiftar allt i en fantastisk palett av grönt, brutet av en och annan rosa eller vit bomullstuss av blommande fruktträd och buskar.

Grönt är verkligen skönt

Blandade småhopp

Lilla A: "Mamma, idag ska jag inte mördta dig"

Mammas tankar rusar - vad säger hon, vet min treåring vad det är och det vill jag inte att hon vet men vad menar hon egentligen och det var ju bra att hon inte ska iofs men hur kan hon veta vad det är...

Mamma: "Förlåt, jag hörde inte vad du sa" Hoppas jag hörde fel
Lilla A: "Jo idag ska jag inte mördta dig mamma men kanske imorgon" Det här låter inte bra
Mamma: " Jaha, kanske imorgon säger du... Men hur har du tänkt att göra det egentligen"
Lilla A: "Jag ska ju använda den här (håller upp tumstocken) det är ju med den man mördtar hur lång man är" Puuuh


Vid matbordet idag pratades det om kärlek. V är inte riktigt inne på den idéen ännu ...
"Alltså, om någon blir kär i mig någon gång då ska jag ... hmm, då så ... ja, då ska jag prutta på henne!!!"


Lilla A kommer gående med plågad min och handens baksida tryckt mot luggen.
"Mamma, jag har så ont i stekpannan idag"

Rättvisepatos

Lilla A var mäkta irriterad i eftermiddags över orättvisan att storebror A varit på kalas och fått godis och hon fått vara hemma och "bara" äta glass.
"När jag fyller år då ska alla mina vänner få lika mycket. Lika mycket godis ... glass och ... hmm... och våtservetter..."

Verkar vara ett renligt släkte som växer upp.

Berättelsen om W

Idag är det Wilhelminas 8-årsdag. Åtta år har gått sedan jag låg med henne i famnen för första och sista gången. Åtta år med mycket lycka men också sorg och saknad.
Det kan tyckas som en lång tid men stundtals känns det som igår...

Detta är berättelsen om vår lilla Wilhelmina - skriven hösten 1999

För fyra och en halv månader sedan förlorade vi vårt första barn, en liten flicka som heter Wilhelmina.
Vi blev med barn i december 1998, precis som planerat, ett år efter vi gifte oss (gjorde gravtest fyra dagar innan vår första bröllopsdag). I början var jag orolig och rädd för missfall för jag hade flera i min närhet som fått sena missfall och därför var det underbart att få höra Knottis (arbetsnamnet) hjärtljud i v.14. Nu visste vi ju att det fanns någon därinne. Så kom ultraljudsdagen, äntligen skulle vi få se det lilla underverket. Vi skulle göra ett utökat ultraljud för T:s äldre syster och en brorsson har tyvärr båda dött pga ryggmärgsbråck och avsaknad av skallben. Då det kan vara ärftlig skulle vi göra en extra koll, bara för säkerhets skull.
När läkaren började undersöka magen förstod vi snart att något var fel. Det fanns inte några tecken på ryggmärgsbråck eller något som kunde ha med den ärftligheten att göra men vårt barn hade en enorm svullnad på huvudet och längs ryggen. Dessutom syntes ingen magsäck, njurar eller urinblåsa utan där fanns enbart en stor vätskeansamling och trots att jag var i artonde veckan var barnet inte större än om jag varit i vecka tretton. Allt tydde på att Knottis hade en grav kromosomskada och att vår bebis skulle dö innan förlossningen.
Det var fruktansvärt, det kändes som om någon knuffade mig ut för ett högt stup och jag visste inte hur jag skulle landa. Jag kan fortfarande känna känslan hur jag låg där och kved och tittade på skärmen där det lilla hjärtat tickade. Vad menade de, skulle jag aldrig få hålla min bebis och höra det första skriket…
Vi fick en timme för oss själva i ett eget rum där vi satt och grät och höll om varandra och försökte ta till oss det ofattbara. Efter det var det dags att fatta beslut om hur fortsättningen skulle bli.
Vi valde att inte avbryta graviditeten. För oss kändes beslutet naturligt även om det var jättetungt. Vi insåg att vi ville ge den lilla därinne varje chans vi kunde. Det var inte så mycket utifrån att vi hoppades att allt nog skulle fixa sig till slut eller att vi trodde läkarna hade fel. Men oavsett om det här lilla pyret inte levde mer än en vecka till så visste vi när vi såg hjärtslagen på monitorn att vi inte kunde avsluta livet redan idag.
De första veckorna efteråt var hemska. Även om jag kände att jag inte själv kunde avbryta graviditeten önskade jag ju bara att allt skulle vara över så att livet kunde gå vidare. Jag mådde fortfarande illa både morgon och kväll och det kändes så orättvist. Magen som började puta ut mer och mer var som ett växande hån. Jag grät så fort jag såg mig i spegeln.
Tack och lov hade jag en underbar barnmorska och en kurator som hjälpte mig mycket. Även om jag ibland tyckte de var okänsliga och inte alls förstod så kunde jag med deras hjälp så småningom börja glädjas igen åt att vi var med barn. Att känna de små försiktiga rörelser hon gjorde några gånger och se magen växa var värt varenda tår. Jag var så stolt och lycklig mitt i allt det ledsamma, vi skulle ju faktiskt bli föräldrar oavsett omständigheterna.
Under veckorna i april och maj läste jag allt jag kom över om par som förlorat sina barn och det hjälpte mycket. Jag grät och läste och pratade och ältade. Tillsammans planerade T och jag hur vi skulle göra när barnet dog, t.ex bestämde vi att om det blev innan v.30 skulle vi ta farväl ensamma, bara vi, efter v.30 ville vi ha en riktig begravning osv. Det var skönt, trots att det kändes absurt att läsa om förlossningar och tips om minnesstunder samtidigt, men vi visste ju att vi var tvungna att ta oss igenom både och.
Både är vi så glada att vi tog beslutet att behålla henne. De veckorna hon levde efter ultraljudsbeskedet gav oss tiden att hinna greppa vad som hänt och kunna förbereda oss på det som låg framför. Tack vare den tiden blev vårt välkomnande och vårt farväl av vår flicka precis så som vi ville ha det.
Den 12 maj när jag var hos barnmorskan för att lyssna på hjärtljuden var det bara tyst.
Vårt barn hade dött.
Två dagar senare efter 25 fullgångna veckor, föddes vår dotter på sin mormors födelsedag.
Jag blev igångsatt på förmiddagen och fyra timmar efter första värken höll jag äntligen vår Wilhelmina i famnen. Det gjorde fruktansvärt ont fram till att det var dags att krysta men sedan gick det lätt för hon var så liten, 22 cm bara och hon vägde inte mer än 350 gram. T fick klippa navelsträngen, precis som vanligt och sedan lämnade de oss ensamma för att i lugn och ro få vara med vår lilla flicka. Det var så konstigt, under veckorna som gått trodde jag att detta skulle bli det tyngsta av allt. Jag hade sett framför mig hur vi skulle sitta där med barnet i famnen och gråta. Men faktum är att när jag tänker tillbaka på förlossningen så är det bara ljusa minnen. Äntligen fick vi se henne och hålla henne och det kändes så naturligt och rätt. Ett par timmar senare kom min familj upp och fick träffa Karin Wilhelmina och dagen efter kom svärmor också. Innan förlossningen trodde jag inte att jag skulle vilja att några anhöriga kom men det kändes så riktigt.
Det svåraste var när det var dags att säga hejdå för sista gången … men vi tror att en vacker dag får vi träffa henne igen i himlen. Till dess har hon det så mycket bättre än vad hon någonsin kunde ha det här.
Tiden efteråt har varit fylld av sorg. Trots att vi var väl förberedda och att det till viss del var en befrielse att hon slapp att födas med alla de skador hon hade, har det varit fruktansvärt tungt. Det tar tid och ork att arbeta sig igenom sorgen men vi har bestämt att det är bättre att ta det nu än att skjuta den framåt. Förr eller senare hinner den upp oss i alla fall. Och dag för dag så blir livet lite ljusare och lättare. De riktigt tunga dagarna dyker fortfarande upp men det blir längre mellan varven och det är inte lika nattsvart längre. Livet börjar återgå till det normala även om det är ett helt annat normalt än innan.
Trots all smärta och saknad är vi så glada för Wilhelmina. Även om tårarna rinner så skulle jag aldrig vilja vara utan henne. Om vi aldrig skulle få något mer barn så har vi i alla fall vår dotter, även om hon inte finns hos oss här.

Tears in heaven

Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would it be the same
If I saw you in heaven?

I must be strong
And carry on,
'Cause I know I don't belong
Here in heaven.

Would you hold my hand
If I saw you in heaven?
Would you help me stand
If I saw you in heaven?

I'll find my way
Through night and day,
'Cause I know I just can't stay
Here in heaven.

Time can bring you down,
Time can bend your knees.
Time can break your heart,
Have you begging please, begging please.

Beyond the door,
There's peace I'm sure,
And I know there'll be no more
Tears in heaven.

Av Eric Clapton och Will Jennings

Imponerad

Lilla A sitter framför TV:n och leker med en häst. På Bollibompa börjar precis en lek där de visar upp tio saker och sedan plockar bort en och så ska man se vilken som försvunnit. Dottern kastar en förströdd blick mot rutan precis innan de vänder bort kameran och jag tror inte ens hon vet vad leken går ut på, än mindre att hon hunnit kolla vilka saker som ligger där.
Kameran vänds tillbaka mot trappen och omedelbart ropar hon "det ä' bollen".
Inte för inte som jag undviker spela memory mot mina barn...

Akut kärlek

Hälsade på hos lilla mammans Hallå Världen och fick syn på ett kort där kusin Boppe figurerar. Insåg just hur ofantligt mycket jag älskar alla mina syskonbarn. Puss på er mina fem underbara godingar. (Pelle kommer jag pussa så fort han behagar titta ut *s*)

Morgonlycka

att hitta två par likadana strumpor på en gång...

Noll flow

Varje dag bör vi helst uppnå flow åtminstonde vid ett tillfälle säger Torkel Klingberg i Svenskan idag. Ett tillfälle då man är helt koncentrerade och uppslukad av det arbete eller den uppgift man just utför. Detta är bra träning för hjärnan och behövs tydligen om vi ska fixa all information och alla intryck som svämmar över oss.

Idag är jag så långt från flow det går att komma. Trots att de yttre attributen är där - lagom stress, krävande uppgift, intellektuell utmaning - så lyser flow med sin totala onärvaro.
Min hjärna känns snarare nedsänkt i ett sirapsbad där den ansträngt försöker simma sig upp emot ytan. Jag är seg, rörig, okoncentrerad och håglös idag.
Denna stackars inköpslista kommer ingen vart. Huvudet svämmar över av champinjoner, fikonsalsor och kycklingben men jag lyckas inte få till hur mycket som ska handlas hur jag än bär mig åt. Märkligt hur vissa dagar kan bli.

Hoppas, hoppas, hoppas på en något högre energinivå imorgon. Att den finns där till helgen är jag säker på. Så pass bra känner jag mig själv. När det väl gäller och den riktiga pressen finns där spelar det ingen roll hur mycket eller lite jag sovit eller vilket datum det är.Då kommer flowet att vara allestädes närvarande men det skulle behövas i alla fall lite halvflow för att ta mig dit

Skrattkramp

Är helt andfådd av att sitta dubbelvikt i skrattparoxysmer som dessutom bör vara ljudlösa för att inte väcka den sovande skaran av små Lallamenbarn.
Ja, i själva verket borde jag arbeta hårt på att skriva inköpslistan inför helgens bröllop och det gör jag också - egentligen. Det var bara det att jag var tvungen att leta efter ett dokument i en gammal mapp på en gammal hårddisk och då låg den bara där... En sida jag sparade ner någon gång för snart fyra år sedan och som fortfarande är bland det roligaste jag vet.

Paris International är (var?) en turistbyrå som satsade på resor till Paris och rundresor i Frankrike. Något ljushuvud på deras firma kläckte idéen att spara tid och pengar genom att låta ett översättningsprogram översätta deras engelska hemsida till svenska. Resultatet blev oerhört komiskt och låg ute ett par veckor innan de plockade bort den.

Nikke Lindqvist har som tur är en cachad version utlagd här. Gå in njut av det fantastiska språket *s*
"EN värma god dag till du och mig tack själv för besöka vår tomt!
Om du er tänkande om besöka Paris och Frankrike du har grunda rätten ställe." eller "Minibuss göra en rundresa i Paris med hotell plocka upp och droppa bort."
Vissa saker måste man nästan översätta tillbaka till engelska för att överhuvudtaget få någon rim och reson i. T.ex. varför man ska åka på utflykt till Trevlig eller vad de menar med Vår spindelväv tomt.

Nu ska jag återgå till inköpslistorna men glöm inte - Minas, om du har din resa dadeln, du kanna göra reservringen rätt nu!

ps. Vill du istället skratta åt norrmän kan du kika in hos Anders Bloggblad och kika på norskt tunnelbyggande.

Premiärtur

Stora A fick en ny cykel igår. Ja, ny för honom alltså. Blocket står stadigt fast som vår bästa shoppingplats för cyklar, barnvagnar, bokhyllor osv osv
Nu kör han en treväxlad 20" blå killcykel och är så glad. När farmor, älsklingen och V hoppade i bilen tidigare för att sticka till Bauhaus och inhandla virke för lekstugerenovering - ja, då kopplade jag cykelkärran bakom min ickeväxlade, ickenya men dock blå cykel och så drog vi iväg. H och lilla A i kärran och stora sonen ivrigt pladdrande bredvid mig.
Vi cyklade runt här i samhället i trekvart och det är inte utan att det känns lite i benen nu. Men underbart härligt var det. Gav helt klart mersmak.

Nu ska jag ut och tända grillen så glöden hunnit bli fin tills stadsbesökarna är tillbaka

God paprikasås/röra

Fredagsmyset tog vi redan i torsdagskväll och tur var väl det.

Gårdagskvällen tillbringades nämligen mestadels liggande på en madrass inne hos lille H som vaknade var och varannan minut - alltid med ett vrål "MAMMMMMAAAAAA". Vid halvelvasnåret gav vi upp och så fort han bökat ner sig mellan oss i dubbelsängen snarkade han sig gott igenom hela filmen vi såg. (Har ni inte sett The Terminal med Tom Hanks så rekommenderar jag den verkligen) Resten av natten är tackochlov över nu så den behöver jag väl inte skriva mer om. Får säga som en mycket artig och försynt säljare vi känner när han fick frågan om han sovit gott. "Jodå, jag sov jättegott flera gånger..."

Tillbaka till maten i torsdags
Konsum (jaja, coop nära heter den förståss numera) sålde färsk rostbiff för 79 kr/kg. Trevligt nog hade de även slängt dit en massa rostasfiléer och de gick på samma pris.
Grillade varsin rejäl bit lite utbankad med bara vit- och svartpeppar och lite salt.
Färsk ravioli med tre sorters ost fick en skvätt grädde och en massa örter att gosa till sig i.
Till detta gjorde jag en enkel men väldans god paprikasås (sådär ja, där kom rubriken äntligen)
Grillade två röda paprikor i halvor på högsta värme i ugnen tills skalet började svartna och bubbla upp sig. Under tiden lät jag 7-8 vitlöksklyftor puttra sig mjuka i en rejäl skvätt olivolja.
Paprikorna fick svalna lite i en papperspåse och sedan gick det lätt att dra bort skalet. Vitlöken, oljan och paprikorna mixade jag sedan med mixerstaven och smakade av med lite salt.
Väldigt gott tillsammans med köttet, pastan och ruccolasallad

Entreprenörsanda

Driftiga och företagsamma är väl vad man få kalla barnen här på gården. Ikväll har vi sex barn här förutom våra egna. De sitter ute på altanen och målar teckningar med vattenfärg. V och stora A är redan klara med en kollektion och har hängt upp dem på i nyporna på varsitt tvättställ (ni vet en sådan här liten snurra för strumpor och underkläder). Nu står de ute vid vägen och säljer sina alster för en krona styck till vänliga förbipasserande och glädjen lyser i ögonen när de har sålt något som de dessutom har skapat själva.

Först sa jag att de inte fick sälja för jag är ganska anti när barn går runt och ringer på hos grannarna och vill sälja diverse pryttlar. Men sedan kom vi på att de kunde ha affär i lekstugan. Tydligen har de insett att kommersen blir lite dålig där men det känns okej att de står utanför staketet också. Folk har ju trots allt ett val att bara gå rätt förbi om de vill.

Dags att slå igen butiken för idag snart. Ett bad och kvällsmacka så tror jag de sussar gott sedan.

Ett hjärta - flera hjärtor

Lilla A: "Mamma, jag och Najje (lillebror H alltså) tycker du är jättedullig. Så du ska få en hel skål me' hjärtor"
Och det fick jag...
En hel skål och en mobilfodralsväska fyllda med hjärtor. Varenda löjtnanshjärteknopp hade de små godhjärtade ligisterna plockat av. Tanken var ju väldigt god!

Trängsel i huvudet på en hemmamamma

Ibland är det terapi att skriva av sig. Det hjälper att rensa och sortera.
Men ibland är tankarna så många, stora och överväldigande att det krävs tid att arbeta sig igenom dem. Och då står det still helt. Det går inte att skriva om det vardagliga och lilla heller.

Kanske det här är tecknet på att det börjar lösa upp sig, kanske det dröjer lite till.

Hur som haver - jag är snart tillbaka.
Trevlig Valborg önskar jag alla både nära och långt borta.

(ps Farmor, har ni valborgsmässoeld i Rumänien? Barnen undrar också när du kommer hem?)

Dyr hobby

Att springa på Me&I-party var och varannan vecka kan bli en dyr historia. Å andra sidan kommer jag älska min gröna kjol till sommaren - det är jag säker på.

Bildbevis

Lovade ju visa er ett kort på de nyklippta telningarna. Alla fyra fångade på samma bild är sällsynt men här är de i alla fall

Smart eller????

Det gäller att välja rätt redskap till varje syssla.
Vet inte om jag kan säga att maken lyckades


(ps Farmor ... sonen har fortfarande alla tår i behåll)

Söndagsmiddag - Rödvinsbräserad biff

Vi hade gästtalare i kyrkan igår och jag lagade mat som de skulle äta efteråt.
Hade tänkt att göra helstekt biff i lågtemp (inspirerad av Gittos långstekta entrecôte) men det utvecklades som så ofta förr åt ett annat håll.

Till 2 kg biff använde jag

10 vitlöksklyftor

0,5 dl rapsolja

2-3 tsk grovt mald svartpeppar och vitpeppar

salt

2 dl rödvin

1,5 msk balsamvinäger

Färsk timjan

Stek vitlöksklyftorna i oljan i 5 minuter på medelhög värme i traktörpanna eller stekgryta. Klappa under tiden in pepparen runt om steken som bör ha legat framme ett tag för att snabbt kunna få en fin stekyta.

Dra upp värmen och bryn steken runt om.

Salta.

Föredela en rejäl näve timjan över steken och häll över balsamvinägern och ca hälften av vinet. Bräsera under lock och späd med resten av vinet vid behov. Låt steka tills termometern visar 55 grader för medium rare och 61 grader för medium/welldone. Vila minst en kvart innan du skär upp den.

Jag serverade den med bakpotatishalvor som jag tillagat i ugnen med lite flingsalt på i ca 45 minuter. Förutom en blandad sallad med galiamelon och granatäpple i hade jag också rostad grön sparris med balsamicosirap och pinjenötter. Såsen gjorde jag genom att koka ihop skyn med en skvätt grädde och reda av.

Mat som sköter sig nästan helt själv men det gör ju inget *s*

Pensionsbesked

Öppnade årets värdebesked angående min avtalspension.
Verkar som jag går strålande tider till mötes...

Din Avtalspension SAF-LO per den 31 december 2006

Värdebeskedet visar hu mycket du hittills tjänat in till denna pension. Vi har inte gjort några beräkningar på vad du kommer att tjäna i framtiden. Nya premier som betalas in påverkar din pension.

Traditionell försäkring, från 65 år och livet ut
Pension, varav garanterat belopp: 4 kronor per år

Visst verkar det bli bra. 33 öre extra i månaden - undrar vad man får för det år 2035

Ingefärsglaserad fläskkotlett

Hysteriskt enkelt men vansinnigt gott. Precis som maten gärna får vara en lördagsförmiddag när man har mycket annat som också ska hinnas med.

Ingefärsglaserad fläskkotlett
4-6 portioner

800 g lövskuren benfri kotlettrad
2 msk finhackad ingefära
1 purjolök
1,5 dl vatten
0,5 dl soja
0,5 dl strösocker
0,5 dl sherry
2 krm salt
2,5 msk maizenaredning

Strimla köttet och purkolöken och finhacka ingefäran.
Blanda allt utom redning och salt i en kastrull och koka upp. Sjud under lock 30 minuter. Red och smaka av med salt.
Vi är riktiga såsälskare så jag brukar dubbla såsmängden (vatten, soja, socker och sherry)

Till detta passar det utmärkt med kokosris och grovt skivad gurka.
Kokosris gör du av jasminris genom att byta ut en del av vattnet mot en burk kokosmjölk då du kokar det.

Förfest

I morgon (ja, senare i kväll rent klockmässigt) kl 19.00 kommer jag sitta bänkad vid TV:n. Förfest hos Gabriel börjar då och gästas av Sarah Dawn Finer. Minns en magisk konsert med gruppen One Vocie i Kungsan för flera år sedan och ser verkligen fram emot att höra dem igen.
Gospel då den är riktigt, riktigt bra

Hemmaförälder - en utrotningshotad art

Många gånger då jag eller någon annan hemmaförälder för fram argument för vårdnadsbidrag så får vi höra att det är helt OK att vi väljer att vara hemma men vi ska inte begära att andra ska betala oss för det. Jag tänker inte gå in på den argumentationen idag men jag kan förstå den och respekterar dem som tänker så även om jag själv ser det annorlunda.

Det som däremot gör mig bedrövad är att se hur möjligheterna att vara hemma eller hitta egna lösningar blir mer och mer kringskurna. Idag skriver Svenska Dagbladet om ett förslag från Folkpartiet att kvotera VAB-dagarna. För oss och väldigt många av våra vänner skulle det bli helt pannkaka. Jag har aldrig tagit ut en enda VAB-dag av förståeliga skäl men däremot har min man fått vabba en hel del under sju år. Vab handlar ju inte bara om när barnen är sjuka utan också om när den som brukar ha hand om barnen under dagarna är sjuk, dvs jag. Med andra ord skulle hans vabdagar tagit slut någon gång efter ett eller två år och resten av tiden hade jag väl fått försöka sköta fyra barn på egen tid mellan kräkningar vid spysjuka, linkande med kryckor pga foglossning eller med 40 graders och halsfluss.

Idag går det att lösa att en av föräldrarna är hemma ganska länge då barnen är små även om man bara är medelinkomsttagare. Det är ett pusslande och man tvingas till prioriteringar hela tiden. Många av de förslag om kvoteringar som kommer i en strid ström gör det ekonomiskt nästintill ohållbart att vara hemma men jag vet att många av familjer med en hemmaförälder skulle välja det ändå för vi tror verkligen det är det bästa för våra barn.

Det som skrämmer mig med detta förslag (om det nu ser ut som SVD beskriver) är att det inte längre handlar om bara ekonomiska styrmedel utan att det faktiskt bygger helt på att båda arbetar. Har en av föräldrarna valt att stå utanför systemet faller en stor trygghetsbit bort. Då är det inte bara att försöka klara sig på mindre pengar utan när vabdagarna är slut för den förälder som jobbar är det liksom kört. Som hemmaförälder kan jag aldrig vabba för jag är redan hemma med barnen oavsett om de är friska eller sjuka. Det finns alltså ingen möjlighet att få fler dagar till den arbetande förälderna utan att hemmaföräldern först börjar jobba så att han/hon kan vabba!!! Blir den hemmavarande föräldern sjuk finns det ingen rätt för den arbetande förälderna att vara hemma om dagarna hunnit ta slut.

Även om det på ytan ser ut att vara ett litet förslag utan jättestor inverkan på familjers ekonomi är det i grundtanken mer begränsande än förslaget om kvoterad föräldraförsäkring. Undersökningar visar att många både kvinnor och män skulle vilja vara hemma mer tid med sina barn men snart verkar jämställdhetstanken väga tyngre än allt tal om individens frihet att göra sina egna val.

I rymden kan ingen höra dig sjunga

V 5 år hör ett namn på TV som låter bekant.
"Mamma, mamma, jag kommer ihåg honom som de pratar om på TV. Christer Fuglesang sa dom"
"Jaha, vem är det då?"
"Jo det är... hmm ... Christer Fuglesang ... (paus) Christer Fuglesang (rynkad panna). Jo just det, Christer Fuglesang är ju han som hade Stora Festodimelovalen..."

Dagens sanning

V slog huvudet på spiken idag:
"Mamma, den där maten du gjorde idag... Det var väldigt tråkig mat. Imorgon kan du väl försöka göra något lite roligare!"

Så går det när skåpen är tömda och inspirationen är på noll. Stekt falukorv, grönsaker och ris levde tydligen inte upp till förväntningarna.

Då tar poliskonstapeln dig, det vet du ju. Tut tut tut

En vanlig yrkesdröm hos små killar i 4-5 årsåldern sägs vara att bli polis eller brandman. Vare sig stora A eller V har någonsin sagt sig ha några funderingar åt det hållet. Här är (och har varit under lång tid) istället drömmen att bli djurskötare, ha godisfabrik och möjligtvis köra ambulans. Lillasyster däremot kom häromdagen och deklarerade bara så där att hon hittat sin blivande yrkesbana (Jaja, det förstår ni säkert utan att jag skriver ut det att hon uttryckte det lite annorlunda) Kontentan av det hela var i alla fall att hon utan tvekan ska bli polis och "ta fast huvar" -ta fast tjuvar - då hon blir lite äldre. En tuff dam vår lilla.

Faktum är att hon sedan en månad tillbaka sover själv på nerevåningen. Hon ska ligga i soffan med en filt och de gånger jag försökt bära upp henne efter att hon somnat har slutat i katastrof. Antingen har hon vaknat i trappen och börjat skrika att jag ska lägga tillbaka. Andra scenariet har varit att hon vaknat i sin egen säng ett par timmar senare och då börjat skrika att jag ska lägga tillbaka henne.

V var lite orolig häromdagen. "Men lilla A, ä du inte lite rädd? Det är ju bara du därnere. Tänk om det kommer några tjuvar???"
Svaret kom snabbt och självsäkert: "Ja, men de' e' ju däffö'. Ja ska ju hånga huvarna..."

Gäller att hämnas på rätt person

Häromdagen stängde jag av TV:n trots att stora A högljutt protesterade. Vi hade en argumentation och han var riktigt arg. Helt plötsligt så undrar han i vilken säng jag sover. Är det den bredvid dörren eller den andra? Ett par minuter senare ser maken hur han försiktigit smyger iväg uppför trappen med en halv påse nachos i handen. Det var väl schysst att kolla ordentligt först så man inte smular ner fel säng som hämnd...

Grillpremiär

Efter att ha röjt det värsta på altanen åkte vi in till stan och shoppade lite marksten på Bauhaus. Hemma igen var det säsongspremiär på grillen. På med lite infravärme i taket (kvällarna är då inga ljumma sommarkvällar ännu oavsett hur varmt det är på dagen *brr*) och vi kunde sitta ute till niotiden. Barnen ville hellre äta i lekstugan så där fick det bli täckväst på.
Nu ropar sängen högljutt på mig och jag ska hörsamma kallelsen. Vet dock inte riktigt hur jag ska baxa upp den snarkande maken för trappen. Kanske om man fäster spännband runt smalbenen och drar...

Glasspaus

Ljuvliga sommarvärme!
Tittar på några foton från 9:de april förra året. Snön låg fortfarande i drivor och ungarna hade varma vinterjackor. Det känns nästan absurt idag när jag städar altanen i bara linne och kort jeanskjol. Kände nu att jag var tvungen och gå in och svalka mig några minuter. En av mina populära julisysselsättningar redan i mitten av april... Vissa klimatförändringar har med sig positiva bieffekter här uppe i norr!

Pensionärsvarning

Sitter ensam här hemma och festar på lite nachos med guacamole. Maken och en hög kompisar är uppe i vår kvarterslokal och bastar och spelar spel. Hoppas att de helt skippar RISK ikväll. Senaste gången dök han inte upp förrän framåt femsnåret.
Och vad gör jag då? (förutom att skriva en hejdlös massa blogginlägg, läsa andras bloggar, handla barnkläder på Ebay och äta guacamole) Jo, jag sitter och läser ICAKuriren.

På min skärm dök det för ett par veckor sedan upp ett erbjudande jag inte kunde motstå. Prenumerera på ICAKuriren i massvis med veckor för bara 79 kr. (Jag skulle behöva någon slags NIX-registrering i huvudet. Går ju på allt som lyckas komma förbi alla reklam- och popupspärrar)

Men ICAKuriren???

Det är ju en tidning för lite äldre. Sådana som inte är ungdomar längre. Alltså, för dem som kanske kommit upp i 35 - 40 årsåldern. De som sitter i radhus med en hög ungar. Alla som inte längre bryr sig så mycket över vad kändisarna har för sig i Stockholm eller utomlands utan är mer intresserade av vilken vaxduk som är bäst eller hur man gör en god smörgåstårta.
Så sitter jag här och liksom tjuvläser i förväg. Jag menar ... ja, hmmm ... nu ska vi se ... 37 år snart, jaha ... smörgåstårta är ju inte dumt .. mmm ... vadå, vem bryr sig egentligen om hur många ungar Brangelinas tänker skaffa sig ... jo, det förståss ... radhus var det visst också ...
Snart dags att plocka fram rullatorn ur förrådet tydligen!

Gröt är gott

Jonas Jonsson älskar gröt och tog därför ledigt i tre månader för att skriva en kokbok med enbart grötrecept. Mer kan man läsa här. Boken ges ut av Frälsningsarmén och kan köpas på deras webhandel Precis som för Grytboken, Soppboken och Brödboken så går överskottet till hjälpverksamhet.

Själv älskar jag gröt.
Mormors risgrynsgröt som stod på svagaste värme i ett par timmar minst (kortare tid innebar en odefinierbar risk att man skulle bli otroligt sjuk pga osvällda korn). Så god, så god, så god. Dagen efter hällde hon i ett par ägg och gräddade den ljuvligaste risgrynspudding som serverades till lunch tillsammans med hennes fantastiska köttbullar. Aldrig skulle någon i vår familj komma på tanken att vanhelga en pudding med simpel saftsås. Runda små köttbullar på ren fläskfärs ska det vara till.

Mannagrynsgröt med äppelmos har blivit en favorit hos hela Lallamenfamiljen. Eller kanske det heter äppelmos med gröt... Eller ... nej det spelar nog ingen roll för barnens proportioner på det hela är cirka 50/50 av gröt och sylt. Tur att COOP Xtras äppelmos både är godast, billigast och nyttigast, om man nu inte kokar eget förståss. Minst åtta portioner gröt kokar jag och då är det renskrapat i grytan då vi är klara. Hur ska det bli när även lilla A och H börjar komma upp i normalportioner? Eller när vi har fyra tonåringar i huset samtidigt?

Majsgröt brukade vi äta på 70-talet. Då var min moster och morbror missionärer i Botswana och alltså ville jag äta majsgröt här hemma i Sverige också. Undrar om jag skulle gilla det idag också?

Havregrynsgröt är en fantastiskt underskattad delikatess. Enda gången det inte var perfekt var under min tredje graviditet. En period i slutet blev jag osvikligt sugen på havregrynsgröt så fort kvällen kom. Lika osvikligt kom allt upp en kvart senare. Kvällen efter -samma visa igen. Märkligt att cravings kan vara så crävande att man inte ens kan motstå det trots att man vet att njutningen och tillfredställelsen blir ytterst kortvarig

Min favoritgröt då. Rågflingor och lite müsli, helst en sort med både nötter och torkad frukt. Läggs i redan kokande vatten så behåller det mer av stunsen. Serveras med iskall mjölk och en rejäl sked hemkokt lingonsylt. Nyttigt, mättade och vansinnigt gott.

Billig och rolig dag

Det är skönt när man inser att roliga saker inte behöver kosta mycket pengar. Då pratar jag inte om sådana saker som by default är gratis. Picnic på gräsmattan, bad i sjön, blåsippsplockning i skogen eller lek på stora lekplatsen är underbara, roliga och gratis nöjen. Men andra saker kostar mycket pengar, speciellt om man som vi har sisådär dubbelt så många barn som genomsnittet.
Vill vi t.ex. röja 1,5 timme på Nickis lekland får jag pröjsa 290 riksdaler i bara inträde. Sedan vill förståss mamma ha en bulle och kaffe medan barnen leker och då är det svårt att motstå de bedjande ögonen när raringarna inser att popcorn/saft/bulle/slush puppie/chokladboll/ varmkorv (eller varför inte alltihop) skulle sitta som en smäck. Slantarna bara rullar iväg.
Ett besök på MAX efteråt hamnar lätt på ett par hundringar till.

Idag har vi istället röjt i en gympasal för 15 kr/familj. Allt började för ett halvår sedan när en del av mammorna som umgås här i vår lilla "by" började spela innebandy. Efter ett tag insåg gubbarna att de också ville spela men för att hyra kommunens lokaler billigt måste man vara en förening. Sagt och gjort, vi startade en idrottsförening och insåg efter ett tag att det gick ju faktiskt hitta på fler roliga saker. Idag var femte tillfället vi hyrde gympasalen till barnen.

Fram med tjockmattor, plintar och rep. Ner med bommar och ringar. Upp med bänkarna i ribbstolarna. Fritt fram för alla och var och en använder det som de själva vill. Några övar sig att gå balans på bommen medan bebisarna tycker det är kul att krypa under den. En del slår kullerbyttor över långmattan som hänger över en annan bom, andra gömmer sig i "grottan" under den och leker lejon. Vissa åker rutschkana på bänkarna, någon leker apa och klättrar upp istället. Alla har roligt - från halvårsgamla bebisen som skrattar åt alla som springer förbi till elvaåringen som klättrar högt upp i repen. Minst sagt aningens mer prisvärt än Nickis och ändå har barnen lika kul och somnar lika gott när kvällen kommer.
Efter det lyxade jag och AgdaMagda till det med utelunch. IKEA bjöd på mat och dryck inklusive efterrätt till mor och fyra barn för dryga hundringen. En tur i bollhavet för stora killarna och kusin Lala medan jag försökte få tag i hyllor till min nystylade tvättstuga.

När vi kom hem sken solen varmt på framsidan och jag kunde plantera lite blommor medan småttingarna grävde och körde bilar i sandlådan. Idylliskt så pass.

Allt som allt en väldans lyckad dag.

Lilla snigel

Ligger här i mörkret och lyssnar på en spröd gossopran som sjunger den enda sång han kan samtidigt som han ivrigt kliar mig på ryggen, drar sin far i håret eller sätter sig upp och applåderar. "Lilla snide, atta de, atta de ... annas ta de"

Måtte han somna snart

Bulli-boo-pah

Lille H har nyss vaknat och tycker att det är dags för lite underhållning. Bulli-boo-pah utropar han med jämna mellanrum och pekar befallande med hela handen mot TV:n. Jag har hittills inte rönt någon framgång i mina förklaringar att barnprogrammen slutade redan vid 19-tiden. Gossen vill se Bompa och tycker att nu får mor Lallamen vara så god att använda den där fjärrkontrollen till vad den är ämnad - nämligen sätta på rätt kanal.

me&i

Hemkommen efter en trevlig kväll med goda vänner. Var på me&I-party hos en väninna (Tack Ann-Marie!!!) och ojsingen så mycket jag hade kunnat handla om plånboken tillåtit. Supercoola kläder i 70-tals retro.
Förstå - grön frotté med vita hjärtan. Kan man bli annat än genuint lycklig?
Det blev en sådan grön tunika/klänning till lilla A och en kaninbody till H. Dessutom har jag fixat kusin Boppes 2-årspresent när jag ändå var i handlartagen men den ska jag inte avslöja här. Mor Agda-Magda får stilla sin nyfikenhet ett par månader till.

Fyra blonda huvud

Pustar just ut efter att ha klippt fyra små lintottar. Inte det enklaste om man
a: inte kan klippa egentligen
b: inte har en bra sax
c: har kunder som sitter still max 20 sekunder i taget
d: har en 19-månaders medhjälpare som anser att han är snäppet bättre än sin frisörsfuskande moder på det här med barnfrisyrer
Är ganska nöjd med resultatet i alla fall. Vetskapen om att jag sparat in på ett antal sköna hundralappar svider ju inte heller. Nu har vi allt från kort snagg, via hockeyfrilla, till page och har firat tilldragelsen med glass, marshmallow, popcorn och cola.
Fotobevis kommer inom kort.